Att vara nöjd i nuet och kanske längta lite…

I morse sprang jag och det kändes riktigt bra. Norr Mälarstrand är så vackert och kroppen kändes stark. Jag har haft en bra dag på jobbet, ätit lunch i solen med en kompis, fått komplimanger för mitt nyklippta hår och har ätit en god middag hos pappa. Det låter bra, nästan lite skrytigt, men vad är det jag sitter och tänker på? Jo, att jag inte har fått hångla på länge.

Hångla är här en omskrivning av att få vara nära någon som jag tycker mycket om och få pussa och kramas. Det är inte så konstigt att jag saknar och längtar efter det, det som är konstigt är jag fokuserar på det jag INTE har, istället för att fokusera på allt jag har. Kanske är det inte ens konstigt, det verkar vara så vi fungerar, att vi aldrig blir nöjda. Jag kan bara tycka att det är synd. Förbaskat synd!

Ska det vara så svårt? Jag har läst att vi har det inbyggt i oss att aldrig bli nöjda, att alltid vilja ha mer och aldrig ge upp jakten eller sökandet efter mer. På stenåldern var det tydligen mer praktiskt när allt inte fanns i överflöd. Det handlar om ”reptilhjärnan” om jag har förstått det hela rätt, men även en hjärna måste väl gå att manipulera?

Det går kanske med tankens kraft. Mycket går att ändra med tankar. Jag ska försöka. Jag ska påminna mig själv om allt fint jag har omkring mig, och försöka känna tillit till att det jag saknar kommer i sinom tid. Jag ska försöka vara medveten i det härliga nuet med sommar, sol och trevliga upplevelser, jag ska fokusera på det som är bra och njuta och känna mig tacksam över det. Vara nöjd helt enkelt. Och inte sträva efter annat och mer och känna saknad över det jag inte har.

Eller som min terapeut så klokt har sagt. Man kan istället för att känna saknad LÄNGTA efter något. Byt ord och plötsligt, en ny känsla. Det är ju lite härligt att längta…

Annonser

Matdagbok – för och emot

Jag provade att föra matdagbok ett tag. Det var först på inrådan av min PT som sen skulle läsa den och ”korrigera min kost”. Men den såg aldrig tillräckligt ”bra” ut för att visa honom. Jag tänkte alltid att NÄSTA vecka kommer jag äta lite bättre men den veckan kom aldrig… Min PT säger t.ex. nej till att blanda olika proteinkällor (nej till paella eller bufféer), nej till nötter och ost på kvällen och han har en massa andra idéer. Han är helt enkelt helt ”ute”, för vem är rädd för fett i såna här LCHF-tider??!

Så matdagboken blev mer ett litet nöje för mig själv, och det påverkade faktiskt inte vad jag åt. Däremot insåg jag att trots att jag av andra anses äta ”väldigt nyttigt”, så åt jag faktiskt något sött i princip varje dag. En bulle, en bit tårta på jobbet (många fyller år i april och maj och man måste ju prova bååååda tårtorna…), choklad och så något till helgfikat. Sockerberoende med andra ord! Det är nog inte så konstigt att vikten står stilla trots ökad träningsdos om  jag varvar hälsosam mat med bullar och tårta. Men det gör ju inget, man måste ju få leva också!

Matdagboken har jag slutat med, det var intressant så länge det varade. Jag insåg också att det inte påverkade det jag åt så min snälla kollega som oroade sig för att jag skulle få ätstörningar kan andas ut. Jag vet att det kan vara lite riskabelt att börja kartlägga mat så det blir en fixering, men det verkat tack och lov inte ligga för mig! Ätstörd är jag väl ändå skulle vissa tycka, men inte så ett osunt sätt. Kan nog inte rekommendera att föra matdagbok om det inte är så att man är riktigt överviktig och verkligen inte förstår varför, då kan det nog fylla sin funktion. För jag fick insikt om hur mycket jag åt som jag inte ”visste om”.

En rå hamburgertallrikEftersom dagen går i matens tecken visar jag vad jag lagade till mina 2 middagsgäster ikväll. Temat var önskat av dem – raw food. Och det serverades ”hamburgare” (gjorda på bland annat valnötter, solrosfrön, vitlök, champinjoner och morrötter) med hemmagjord ketchup m.m.

Nu blev det väldigt mycket tjat om mat. Jag är trött och mat är ett stort intresse. Har mycket annat i mitt huvud men får dela med mig av det en annan gång.

Nu väntar en god bok, springkläderna ligger framme och matlådan är packad.

Tjing!

Toppen-tips & terapi-tankar

Först ett litet tips: Klippte mig idag och är jättenöjd, kan rekommendera Ermina på Cupcake. Hittade dit via en hemsida där man via ”deals” kan göra saker och köpa saker mycket billigare, Let´s Deal. Genom sidan har jag nu gått till tandläkaren för 300 kr och klippt mig för 195 kronor, d.v.s. med mer än 50 % rabatt. Finemang!

Idag var det förutom hårklippning terapi på schemat. Har efter dagens terapitimme tagit uppehåll under sommaren och det känns… bra. Det är ju inte så att jag är beroende av den, jag behöver den mer för hela livet. Jag kommer inte hålla på så länge till tror han, och det känns ju också bra. Med mig i bagaget fick jag råden att tänka på och vara MIG SJÄLV, bekräfta MIG SJÄLV och uppfylla MINA behov, istället för att ständigt uppfylla andras (verkliga och tänkta) behov. Så jag har fått lite självfokusering som hemläxa kan man säga. Det låter säkert flummigt i mångas öron men jag är säker på att många lever som jag gör, eller åt det hållet i alla fall. Sätter andra framför sig själv och tar ansvar för andras liv. Och om jag får gissa så är det ett rätt kvinnligt fenomen… tyvärr.

Såg förresten en f.d. pojkvän på internet idag (dumt nog googlade jag på honom). Han är fortfarande väldigt snygg och nu är han framgångsrik också. Med honom var jag sällan mig själv, jag var hela tiden till lags och hade aldrig några avvikande åsikter och blev därmed en rätt ytlig och tråkig person. Förutom när vi var ute på Stureplan, DÅ var jag i mitt esse! Okej då, jag var 19 år då och vi festade mest hela tiden, men ändå. Nu tycker jag ändå att jag HAR en personlighet, att jag kan säga ifrån och kan vara mig själv. Men kanske inte fullt ut och målet är att göra det. För oj vad det känns när hjärtat krossas…så det jag skrev i ett tidigare inlägg stämmer inte riktigt. Jag HAR fått mitt hjärta krossat…

…men man måste ändå våga låta någon ta plats i ens hjärta, och våga tro att det tål att krossas igen om vägen skulle leda dit. Det gäller att skaffa sig lite mod helt enkelt! Mod och självbekräftelse är melodin för min sommar.

Och så ska jag försöka tänka lite mer innan jag pratar, för ibland kan jag säga saker som jag senare inser var okänsligt av mig att säga. Jag kan råka såra människor i min närhet utan att jag riktigt förstår det. Förrän efteråt. Förlåt.

Mycket hoppiga tankar idag men så får det vara. Det var en sån dag idag, en helt vanlig måndag som börjar lida mot sitt slut. God natt!

Raw food-”cooking”

Hela dagen har ägnats åt 2 saker: matlagning och läsning av bok. Jag har lagat riktigt god mat som jag tänkte dela

raw lunch

med mig av! Jag gjorde en tomatsalsa med mycket basilika och vitlök och sen en broccoliröra som jag hittade på själv med följande ingredienser:

1 broccolihuvud, 2 små morötter, 3 klyftor vitlök, solroskärnor (som legat i blöt i 30 min), en liten bit färsk ingefära, olja och salt.

Jag mixade allt i min matberedare och så var den klar. Raw food går så snabbt att laga att jag verkligen kan rekommendera det! Ensamt eller som tillbehör. Eller, man kan ju kalla det för ”sallad” då om man vill, man behöver ju inte sätta en etikett på den. Till detta hade jag också oliver och groddar som komplement till det övriga. En smarrig lunch!

Jag har surfat runt den del på raw food-sidor och till middag blev det raw falafel, guacamole (som blev fantastiskt!!), tomatsalsan och broccolin från lunchen och

Raw middag

hemgjort frökex till.

Kexet innehåller linfrö, psylliumfrö, pumpafrö och sesamfrön. Jag valde oskalade men det hade blivit lite snyggare om jag valde de skalade, för färgeffektens skull 😉

Angående linfrö: Linfrö använder jag aldrig förutom i detta bröd, det sägs innehålla nån form av gift som man ska vara försiktig med. Man ska äta linfrö i mycket små mängder och hellre hela än krossade men de kan också bytas ut mot psylliumfrön (även kallas loppfrön) – för oftast vill man ju komma åt det sätt som linfrö fyller ut musli, bröd och så vidare. Psylliumfröna gör samma sak- men är inte giftiga. Bara ett tips sådär.

Receptet på kexen är ursprungligen Renée Voltaires men jag hittar det inte och kan därför inte proportionerna men så här gjorde jag i alla fall: blanda frön (linfrö eller liknande måste vara med för att få den lite ”klistriga” konsistensen) med lite salt (eller ett gott örtsalt)

Frökex med guacamole à la Sandra

med vatten och låt stå 1-2 timmar, så det blir lite kladdigt. Bred ut på bakplåtspapper i ett tunt lager, så tunt det går utan att det blir hål i det. Ställ in i ugnen i cirka 50 grader i 8-10 timmar, låt gärna ugnen stå lite på glänt för att släppa ut fukten.

Man får alltså använda ugn när man lagar raw food, men man får inte ha varmare än 50 grader ungefär. Jag skulle tro att jag hade kunnat värma falafeln i ugn också för att få dem lite fastare, ska testa det nästa gång!

Recepten har jag, förutom på broccoliröran som är min egen och på kexen som ju är Renées, hittar på den här sidan där det finns många bra och enkla recept.

Och till er som undrar: Nej jag är inte och kommer inte bli en fanatisk raw-foodare som inte kan äta eller prata om annat. Men jag är så förtjust i att prova nya recept och snöar gärna in på ett specifikt område, och jag gillar verkligen raw food. Inga tillsatser och inget socker… so far so good. Fast jag ska nog ta en bit mörk choklad till mitt kvällste, det känns som om det blir en bra avrundning på dagen. Trevlig kväll!

Barnmys, egentid och semesterläsning

Midsommaraftonen blev enligt förväntningarna, och faktiskt bättre. Svågern är en stjärna i köket och hade till efterrätt svängt ihop en jordgubbscheescake som var fantastisk, både till smak och utseende. Den vill jag gärna göra nån gång!

Jag sov över hos syrran och nattade lilltjejen, med allt från tandborstning till läsning och släckning. Mysigt! Jag tycker om att vara med de små, men det är också väldigt skönt att komma hem sen och bara rå om mig själv. Jag trivs bra med min egentid och känner mig sällan ensam. Kanske är det så att jag inte riktigt vågar släppa in en man i mitt liv, för att jag skulle ha mindre av min egentid? Vad korkat i så fall!

Läxa: – Våga tro att allt i livet inte förändras med en relation och att det som förändras i vart fall inte är till det sämre! Lita på att JAG inte behöver ändra mig för att kunna vara i en relation. Det finns någon som kan älska mig för den jag är. Även om jag gillar att odla groddar, ha rosa myskläder och gå och lägga mig tidigt.

kronärtskocka

När jag kom hem idag så kokade jag en kronärtskocka till middag och läste min nyvunne favoritdeckarförfattare, Jo Nesbø. Tack till min snälla vän som gav mig ett par av hans böcker i födelsedagspresent, sommarens maratonläsning (på semestern alltså) är räddad! Ännu en sak som jag verkligen uppskattar med att ha mycket egentid är att jag kan läsa mycket. Men jag inser att man med andra inslag i livet får nya prioriteringar. Förstås. Annars vore det ju illa!

Jag känner mig glad och mår bra. När jag vaknade till i natt kände jag att jag log innan jag somnade om. Det är värt mer än 7 blommor under kudden och drömmar om en prins.

Glad midsommarhelg!

Midsommar

midsommar

Man vet aldrig hur vädret blir på midsommar, allt man vet är att det är en dag fylld av förväntningar. På olika saker. I min ungdom handlade förväntningarna om att hitta någon att flirta med, någon som tyckte om en på en lerig festplats där alla var mer eller mindre berusade. Kan inte säga att mina förväntningar blev uppfyllda så ofta då men jag hade roligt ändå.

I år har jag lagom förväntningar på en god midsommarlunch med syrrans familj och pappa m fru, promenad till midsommarstång, dans & lekar för syskonbarnen runt stången och allt detta under en strålande sol från en klarblå himmel. Solen skiner i Stockholm så det ser bra ut. Inte som i min favoritserie då. Serien sägs vara för barn men den är så himla bra och klok och jag gillar varje strip. Är den verkligen för barn eller är jag ovanligt barnslig? Det spelar ingen roll, man gillar det man gillar och jag älskar Doris! Hon är väldigt mycket ”think outside the box” och behandlar frågor om orättvisor och sånt. Gilla!

Midsommar är det oavsett väder och förväntningar, så

Glad Midsommar!!

The kings speech och saker man lär sig

Har äntligen sett The Kings speech, verkligen sevärd. Det jag uppskattade var, förutom den genomgående smarta humorn, den psykologiska biten. Talpedagogen sa t.ex. till den blivande kungen samma sak som min terapeut sagt till mig: ”det du var rädd för när du var barn behöver du inte längre vara rädd för”. För tänk vad lätt det är att omedvetet hålla fast vid gamla ”sanningar” och händelser och låta dem styra våra liv. Som personen som fick höra att läraren tyckte han var dum och som trodde på det i över 20 år och faktiskt inte lyckades med någonting, tills han övertalades att göra högskoleprovet och insåg att han inte alls var dum. Tvärt om! Men lärarens ord hade gjort honom ”dum”. Så onödigt!!

Vad lever jag med för ”saker från förr”? Jag försöker ta reda på det, för jag vet att det finns saker som hindrar mig från att leva fullt ut. En är nog att jag måste vara snäll och lättanpasslig för att bli älskad. Givetvis har inte mina föräldrar sagt det till mig men så uppfattade jag att man skulle vara. Och HUR kul är egentligen en snäll och lättanpasslig tjej? Inte så kul i längden kan jag tala om, varken att vara eller att vara ihop med. När jag var yngre var jag helt omedveten om detta och de killar jag träffade föll för att jag var söt, glad, rolig, lite crazy och så men i längden hade jag inte mycket till personlighet – jag hade ju inget mod att uttrycka någon egen vilja, en egen personlighet. Killarna gick vidare till någon annan… Mitt hjärta krossades sällan, för det är ju också väldigt läskigt att bli kär.

Jag tycker att jag har mer av en personlighet nu, jag har en nyvunnen integritet och jag varit kär. Det är svårt ändå, men inte omöjligt hoppas jag.

Kunde kungen så kan väl jag, jag har också hjälp, både av terapeut och fina vänner! Tackar idag särskilt till min närboende som alltid bjuder på trevligt sällskap och intressanta diskussioner. Eller bara lite häng. Ibland är det precis vad jag behöver.

God natt!

Att öppna dörrar och få tyst på rösten i huvudet

Igår var jag hos terapeuten. Går i terapi för att han ska hjälpa mig få en bra relation med en bra man. Bra män är inte svårt att hitta, det är faktiskt mest mig felet ligger hos. Måste ju både vilja och våga ge upp singellivet och våga släppa in nån. Inte det lättaste. Vi pratar om allt möjligt och jag är nog inte klar med honom på ett tag eftersom jag fortfarande är singel (fast jag hade en relation i 4 månader som han tog åt sig delar av äran för ;-)). Han är duktig. Hade jag fått provision på alla jag skickat till honom hade jag varit en rik kvinna 🙂 Tror att större delen av hans privatkunder just nu är mina vänner eller bekanta. Men han har alltid tid för fler – hör av dig om du vill ha hans nummer!

Pratade igår om en sak som alltid gör mig ledsen att prata om, och som jag inte berättat för honom tidigare. Han blev glad att jag visade så mycket känslor (i klarspråk: han verkade nöjd att jag grät) för det ledde oss vidare till ett viktigt tema: att våga öppna sig.

De flesta anser sig nog vara hyfsat öppna och kan prata om känslor. För visst kan vi prata om smärtsamma saker som vi varit med om, men är det att vara öppen? Frågan är om du vågar ringa till någon när du är mitt uppe i det, nästan inte kan prata av gråt och det kanske närmar sig midnatt? Det är det få som gör, men det är viktigt att våga. Det är helande att våga öppna sig när det smärtar som mest, det är då man kan få mest hjälp. Så jag jobbar med det. Vill våga tro att någon orkar med, orkar lyssna och finnas där. Och det behöver ju inte handla om stora saker, det kan handla om besvikelser och små ledsamheter som jag tror många hanterar på sin kammare, för att sedan prata om när de värsta känslostormarna har lagt sig. Gör inte så! Öppna dörrarna istället för att stänga dem, våga bli berörd!

Det är svårt, jag vet. Det är svårt att skriva om också, för jag ju ingen expert, jag håller ju på att lära mig. Det är också väldigt personligt men jag tror det är allmängiltigt också, jag tror att många känner igen sig? Har jag rätt?

För övrigt vill jag tillägga att jag mår väldigt bra just nu, förutom förkylningen då. Livet känns bra. Jag behöver bara få tyst på rösten i huvudet som ibland tar vid när jag säger till någon att ”jag mår bra, tack”, för då säger den ”förutom att jag inte har nån kille då…”. Ska det verkligen få sätta hela min stämning, hela mitt humör? Nej, jag stretar emot och försöker istället fokusera på det som är bra och säger till rösten i huvudet: ” kanske inte det, men jag har vänner, en fin familj och har ett tryggt liv och en stark kropp. Så det så! Vad säger du nu då?!” Då tystnar den…

Att blogga

Det här är första gången jag har en blogg och den är bara 4 dagar gammal och jag har gjort lika många inlägg. Sitter nu sent på kvällen efter en mycket trevlig middag med mitt ex:s bästa kompis som var på besök i stan och vill egentligen gå och lägga mig. Frågor dyker då upp i en strid ström: ”Borde” jag blogga varje dag? Får jag fler läsare då? Vill jag ha många läsare? Vilka då i så fall? Vad ska min blogg egentligen handla om? Räcker det med att anknyta till mitt liv som sökande singel med yoga-mat-res och hälsointressen? Borde jag istället skriva om min terapi, vad jag lär mig där och vad andra kanske kan lära sig om mina insikter?

Känner att jag är för trött för att komma fram till en klok slutsats annat än att jag ju gillar att skriva, och inser att det är svårt att ”prestera” en intressant text när tröttheten och förkylningen håller på att ta över.

Får se var min ambitionsnivå kommer att ligga framöver men jag VILL ha en hög ambitionsnivå i min fina rosa blogg, så jag hoppas ikväll är en tillfällig ”dipp”. För att muntra upp mig själv och för er som längtar efter semestern, lägger jag upp en semesterbild och säger God natt!


Sommarförkylning & hot ginger lemon

Så är sommarförkylningen här, inte helt oväntat efter 2 dagars halsont. Men, det är bara att stå ut, sova mycket och äta gott. Och dricka välgörande hot ginger lemon. Det är en dryck som jag ofta drack när jag var i Indien, med eller utan honung i. I citronen finns c-vitamin och ingefära är bra mot förkylningar (mer om ingefärans goda egenskaper här), honung är bra mot halsont (och annat, enligt den här sidan) och att dricka varmt tycker jag alltid är bra, men i synnerhet när halsen gör ont.

Här är mitt ”recept”: 1-2 cm skalad och riven ingefära, häll över kokande vatten och tillsätt honung och citron efter smak, låt dra 5-10 minuter. Den rivna ingefäran ger en stark smak och när jag dricker mitt morgonté (grönt, för det ska ju vara bra ;-)) har jag i riven ingefära tillsammans med lite kanel, det sötar till det hela lite och ger en god smak.

Vill jag verkligen ta i och göra något som i bästa fall förebygger förkylningar skivar jag lite vitlök och lägger i mitt morgonté. Det är inte så gott men jag tror det är bra. Har flera vänner som tycker sig ha blivit mycket friskare sen de började föra in mer vitlök i kosten (t.ex. i form av vitlökssaft från hälsokosten). Och det kan nog stämma. När jag åt indisk mat (tack vare ett exotiskt inslag i min vardag) i nästan ett år, med vitlök, lök och ingefära i maten i princip dagligen, var jag aldrig sjuk eller förkyld!

Om när jag ändå är i tipsar-tagen kommer ännu ett tips som också har att göra med hälsa, på sitt sätt. Mörk choklad sägs ju kunna  förebygga sjukdomar och innehålla antioxidanter och mineraler, men det är kanske inte därför man äter den. Oavsett om det är sant eller inte så blev jag väldigt glad när jag hittade den här – som både är mild och god, ekologisk och Fairtrade-märkt. Köp med gott samvete och njut!

Nu hoppas jag förkylningen snart ger med sig så jag kan börja springa igen, och skriva om något annat än huskurer. Det är ju inte riktigt min starka sida och nu tror jag det ämnet är uttömt. Men man vet aldrig…