Hoppfullhet

Det har varit en bra dag idag, lagom mycket jobb, både regn och sol och så en mysig fika efter jobbet med en kompis. En fika med positiva och hoppfulla förtecken.

Vi har inte setts på nästan ett år och under den tiden har hon hunnit bli sambo, gifta sig och bli gravid! Det är så häftigt hur fort det kan gå ibland. Vi pratade om detta med att träffa en man, hur man bäst gör och hur man kan hindra sig själv för att släppa in den rätte 😉 Hon träffade sin man på en speed-dejting och det sa något i stil med KLICK och sen gick allt väldigt fort. Hon hade aldrig hittat honom via nån nätdejting-site, för han uppfyllde inte alla hennes alla krav där, men han är ändå – hör och häpna – perfekt för henne! Detta trots, eller kanske just därför, att han inte alls var den hon trodde hon sökte efter. Tankeväckande va?! Eller som hon sa – hon har insett att hon tidigare sökt efter en kopia av henne själv. Väldigt klokt sagt och det får mig att tänka efter.

Min terapeut har en hel del negativa åsikter om nätdejting, som jag faktiskt börjar förstå så smått nu. Man får ju inte ett intryck av personen där, man får en massa fakta som man stoppar in i ett shema, typ: akademiker – check, inga barn – check, rökfri – check, inte full av piercingar – check, brunögd och lång – bonus!, och så vidare. Men hur är han egentligen? Det vet man ju inte förrän man ses och risken är att man hänger upp det hela på en massa oväsentligheter, istället för att bara känna efter. – Gillar vi varandra, kan jag tänka mig att hångla med honom? Typ. Något förenklat – jag vet, men ibland ska man kanske inte krångla till det!

Så det var hoppfullt att träffa henne, för träffar jag väl den rätte kan det alltså gå fort. Spännande! Vad ska jag annars dra för slutsatser? Jo, att vara öppen för alla jag träffar och gå ut mer, kanske hitta nån speed-dejting och få träffa killarna live – och förutsättningslöst. Min kille kanske finns där ute som en smårund blond snickare som bor i förorten. Man vet ju aldrig. Fast nätet kommer nog vara en backup trots allt, för man ska väl inte lägga alla ägg i en korg, eller vad jag nu ska hitta på för klok slutkläm.

To be continued…

…och under tiden äter jag ostkaka, svenska jordgubbar och grädde. Mums!! (tips för nästa inlägg: varför äter jag nyttigt när jag tränar och mindre nyttigt när jag inte tränar, borde det inte vara tvärt om??!)

Annonser

3 thoughts on “Hoppfullhet

  1. Spännande tanke, smårund, blond snickare…. det är så du:-)
    Tycker så mycket om dig och dina kloka härliga tankar i alla 3 inläggen.
    KRAM

  2. Visst är det häftigt hur fort det kan gå när det väl blir rätt. Gårdagens lyckostjärna är ju inte den enda i bekantskapskretsen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s