Om minnen och musik som påverkar

Visst är det häftigt med minnen. Ett minne som sitter i år efter år när andra minnen bleknar och försvinner är doftminnet. Jag har ett obefintligt ansiktsminne och ett allmänt dåligt minne när det gäller händelser och historier. Jag minns visserligen siffror men det är mitt doftminne som ger mig både njutning och glädje.

Som när jag gick till jobbet här om morgonen. Först passerade jag några ”ynglingar” och doften jag kände när de gick förbi gav mig en stark känsla av att vara inne i ett varmt tonårsrum och pussas. Just vilken pojkvän som luktat som just de här grabbarna kunde jag inte pricka in, men det var på 80-talet iallafall. Inget minne som jag direkt längtade tillbaka till men ändå ett trevligt minne av ungdomen!

Vid kyrkan jag sedan passerade brände de bort ogräs. Det luktade bränt och jag transporterades omedelbart tillbaka till Indien (där man eldar upp soporna). Solen sken och det var en varm morgon. Njöt av känslan av att ”vara där”, och fick samma lugn i kroppen som jag hade där – trots att jag var på väg till jobbet. Brandrök ger mig alltid Indienassociationer och gör mig glad och lugn.

Indien är ett land som präglat mig mycket. Även hörselminnet dyker upp här. När jag ligger i min säng och det är varmt inne, och kråkorna kraxar utanför, då är jag också tillbaka till Indien. Jag kan blunda och drömma mig bort. Kråkorna låter likadant där som här. Kråkorna ger mig en känsla av lugn och frihet, känslor jag hade i Indien.

Och apropå ljud & känslor så finns mycket att läsa om hur musik påverkar hur vi mår. Läs den här artikeln i DN om att styra sitt humör med musik, och den här intressanta artikeln i DN om att musik kan påverka hjärnan hos sjuka. Vi minns väl filmen ”Awakenings” med Robert De Niro och Robin Williams som bygger på just detta. Alla kan nog skriva under på att det kan påverka humöret men tydligen kan det påverka så mycket mer. Häftigt! Och nog är det fler än jag som kan minnas en viss skoldans / disco, vem man dansade tryckare med (om man nu blev uppbjuden) när man t.ex. hör låten Lady in red.

Så hitta musik som gör er glada och njut av sommarens alla dofter!

Förbjudet med corn flakes?!

Hört på gymmet i morse, en dialog mellan 2 smaaaaala och söta tjejer i knappt 30-årsåldern.

-Vad ska du äta till frukost? – Äggmacka tror jag, jag är tyvärr väldigt svag för bröd. – Men det är väl typ okej om man inte äter en hel vit limpa väl? – Vet du att en kompis får massa sorters flingor på sitt jobb till frukost, det har jag inte ätit på jättelänge, det känns typ förbjudet.

Och så vidare ett tag. Men hallå! Jag vet att jag har lite idéer för mig om vad jag ska äta och inte äta och att kolhydrater är något jag försöker skära ner på – framförallt de snabba. Men ändå, är bröd och flingor typ ”farliga” nu? Även för tränande smalisar? Jag reagerade rätt starkt, även om jag vet att jag också är med på tåget och har lagt om mina kostvanor väldigt mycket sen jag var student.

För 10 – 15 år sen såg det ut så här: Jag drack O´boy, åt mycket pasta, ris, mannagrynsgröt, potatis, mycket bröd, mer alkohol än grönsaker (under studenttiden i alla fall), piroger, nudlar, pizza då och då och så vidare. Fett var mycket farligare än socker, som mest var farligt för tänderna men inte blev man tjock av socker? Frukt & grönsaker fick man äta HUR mycket man ville av, Viktväktarna regerade som tipsare om ”bra mat”. En tesked olja på dressingen och att steka utan smör var devisen.

Nu för tiden ska man akta sig för allt som är vitt (både enligt LCHF och GI, om det inte är grädde & smör förstås, då är det mer än rätt enligt LCHF), allt som varit processat är farligt och i synnerhet socker som är en riktig bov. Fett är bra och till och med kokosfett som tidigare var jättefarligt är nu istället jättebra (om det inte är för raffinerat förstås). Frukt ska undvikas enligt LCHF och ska ätas sparsamt enligt GI. Vissa frukter är okej andra ska man äta bara då och då, för de innehåller ju SOCKER som är så farligt. Man blir Tjock av det. Mörk choklad är bra och vin är bra, men allt i små doser. ”En ruta räcker” har blivit som en regel. (Förut tyckte man en halv 200-grammare var lagom…och då var det mjölkchoklad och absolut inte mörk choklad som gällde).

Mycket gott men sällan rekommenderat!

Mycket gott men sällan rekommenderat!

Jag tror inte jag är ensam om att ha sett och kanske i viss mån hakat på ”de nya matfilosofierna”. Och jag både raljerar lite samtidigt som jag måste erkänna att jag så klart är väldigt påverkad av dem.

Kontentan är, om det nu går att hitta en kontenta i detta, att det är sorgligt att de rön som säkert är bra och kloka samtidigt gör att vissa saker blir ”förbjudna” och ”farliga”. Inte undra på att man blir förvirrad. Jag tror man ska försöka hitta ett sätt som funkar för en själv, kanske testa LCHF eller GI om man vill gå ner i vikt / hålla vikten eller bara få koll på blodsockret. Men börjar man förbjuda saker tror jag det blir osunt, vad det än är man förbjuder.

För mig är allt tillåtet, ibland i alla fall. Och semlor är alltid tillåtna, det är bara tur att de inte alltid finns att köpa 🙂

Det sociala (singel-) livet

Visst finns det fördelar med att vara singel. Inte vara nackdelar och misär.

Igår var jag på väg hem från träningen med siktet inställt på en god middag hemma med mig själv och i sällskap av en bra bok. Såg fram emot det gjorde jag också. På väg hem ringde jag en kompis vars hem jag passerade på vägen. Mest för att säga hej, det var ett tag sen vi hördes.

Min kompis hade tid att ses så istället för att gå hem åt vi middag och sen tackade jag ja till erbjudandet om att följa med på gratis drink och gratis magi-kväll med en magiker och en mentalist. Jag tvekade faktiskt lite, för jag är ju en hemmakatt och var väldigt trött, men jag skärpte mig. Jag måste ju komma ut och träffa folk! Det är ju som jag tidigare funderat kring inte säker att nätet som träffpunkt ger bäst napp om jag vill träffa en man. Att gå ut och träffa människor ”IRL” (in real life) är trots allt något annat – och sannolikt bättre i vissa avseenden. Det här med attraktion och humor är svårt att upptäcka framför datorn!

Underhållningen på Magic bar, var intressant. Restaurangen såg dessutom ut att ha bra mat och har underhållning i form av trollkarlar och magiker på kvällarna. Gratis! (underhållningen alltså, inte maten förstås :-)) Som på Golden hits typ men med magi istället för sång! Rekommenderar det verkligen, vi såg en riktigt häftig show.

Efter showen tog vi en öl på Östermalm. Och väl ute var det så klart trevligt. Jag fick helt enkelt bortse från att jag inte var klädd för en lördagskväll på stan (hade flip-flops, en långklänning som kändes som ett nattlinne i jämförelse med vad andra hade på sig och bara pyttelite smink i min träningsväska, men duschat hade jag faktiskt!).

Jag gillar ju att träffa folk och fattar inte varför jag ibland har svårt att ta mig ut. Jag är ju social och har alltid gillat uteliv. Kanske har jag blivit gammal och bekväm? Jag vill gå ut mer. Njuta av att vara singel. För som min syrra sa, att göra något sponant finns inte i hennes liv. Än mindre att spontant göra en helkväll på stan. Så jag ska bli lite mer tacksam över alla möjligheter jag har, och så ska jag vara lite mer öppen och ”outgoing”. Inte följa varje impuls att vara hemma. Då blir min terapeut också nöjd ;-), fast det är klart: jag ska ju göra MIG själv nöjd och inte andra. Mycket att tänka på om man tänker så mycket som jag. Bäst att avsluta innan jag vecklar in mig för mycket. God natt!

Vädertankar och sommarläsning

28,5 grader i skuggan och jag sitter inne och undrar om alla som börjat sin semester nu är glada. Vädret påverkar ju människors humör väldigt mycket. Generellt. Förra veckan var det tydligen ”kallt” ute, det kanske var under 20 grader och inte sol. Allt är ju relativt. Det var kallt när det var 20 minus i vintras men som sagt. Allt är relativt.

Själv tycker jag inte vädret är så mycket att orda om. Regn är inte ”dåligt väder”, bara regn. Fast det är klart, jag kan bli lite gnällig om det är alltför varmt. Som på jobbet igår när det var över 24 grader inne, då går det nästan inte att jobba. Men annars så accepterar jag oftast det väder som är. Regn ibland, sol ibland. Snö ibland och torrt ibland. Precis som livet i stort – det varierar. Tråkigt vore det annars och  jag skulle önska att ”folk” (det vill säga ”alla andra”, de som gnäller över regn, blåst, temperatur, mörker, snö, vinter, moln etc) kunde acceptera att vi som bor i Sverige HAR varierat väder och fokusera på något som gör dem glada i stället. Det hade gjort mig glad! Och nu ska jag sluta gnälla på mina medmänniskor och övergå till något annat:

Sommarläsning

På sommaren läser jag väldigt mycket böcker, det är underbart tycker jag. Läser mycket annars också i perioder men sommaren är läsningens tid. Faktiskt tänkte jag tanken om att ge lite boktips redan igår och DN gör samma sak idag, det innebär nog att jag ”ligger rätt i tiden”. Vilken tur!

Här är några böcker och författare jag vill tipsa om:

Deon Meyer – Sydafrikansk författare, skriver om Tobela, en f.d. ANC-soldat och hans liv och äventyr. Typ. Det är kriminalromaner och han har fått pris för ”årets bästa utländska deckare” av Deckarakademin (tänk att sånt finns!) Leif GW Persson och Jo Nesboe är också väldigt bra deckar-/kriminalromanförfattare. Skrattar högt när jag läser GW:s böcker. Skrattade inte lika högt när han festade med oss på studenttiden så han ska helst upplevas i bokform. Iris Johansson har skrivit en fascinerande och mycket intressant bok om att växa upp med autism. Otroligt spännande att läsa om allt hon upplevt, som gör att man får fundera på vems verklighet som faktiskt finns. Mycket läsvärd! Sofi Oksanen har skrivit en rätt så hemsk bok om en ung kvinna i Estland när landet ockuperas av Sovjet och vad som händer när hennes historia hinner ikapp henne på 90-talet. Hon skriver väldigt bra och boken har vunnit massa priser. Diana Abu-Jaber, som jag tror kommer från Irak skriver i Nymåne så vackert om kärlek och romantik att jag blir alldeles varm om hjärtat. Boken handlar om 39-åriga Sirine som bor i Los Angeles med sin farbror och hund och som bakar irakiska läckerheter till studenter på en restaurang. Hon är en nöjd singel tills Hanif kommer dit… Läs! Igelkottens elegans av Muriel Barbery är en något mer svårsmält bok med en hel del filosofiska utvecklingar som jag nog var lite för lat för att verkligen ge mig hän åt. Men historien om den intellektuella portvakten Renée som jobbar hårt med att dölja sin personlighet för alla som bor i huset, och hennes möte med en tolvårig flicka och en japansk affärsman som genomskådar henne och tar henne med storm är hjärtevärmande och lämnade mig tårögd. Sist men inte minst i min bokhög finns Katarina Wennstam som skriver böcker om hur samhällets mindre vackra sidor ser ut, med bland annat trafficking och mäns våld mot kvinnor. Hon skriver bra och böckerna är spännande som deckare. Smuts, Dödergök och Alfahannen är de jag har läst och rekommenderar.

Jag skulle kunna göra listor på många, många fler böcker men nu får det räcka för idag. Nu ska jag göra en smoothie och sätta mig med min senaste Nesboe. Senare står glass med J i Vasaparken och PT-träning på schemat. Ska försöka att inte klaga på värmen utan njuta av att det är lördag och att det faktiskt inte gör så mycket att bli svettig och klibbig. Häpp!

Jag vill ha…

Han till henne: – Jag lyssnar visst på det du säger. Du pratar hela tiden!

Vilken replik. Insåg han hur det lät? Jag passerade det upprörda paret som stannat på trottoaren för att hon uppenbarligen blivit upprörd för att han inte lyssnade. Eller för att hon upplevde att han inte lyssnade.  

När man är singel lever man lite i illusionen att man kan välja vilken relation man ska få. Fast det behöver kanske inte vara en illusion. Så här är min önskelista:

Jag vill ha en nära och kärleksfull relation, där vi respekterar och lyssnar på varandra.  Min man (inte som i min ”lawful wedded husband” utan som i mannen jag älskar och lever med, giftermålet är inte så viktigt för mig) ska vara rolig, omtänksam, varm, positiv, trygg i sig själv, prestigelös och gärna lite småsnygg. I alla fall i mina ögon. Andra får gärna tycka han är lite småful, det gör ingenting.

Vi ska inte bråka om vem ska plocka ur diskmaskinen, vem som ska tvätta eller vem som ska bära ut soporna. Vi ska inte heller bråka om pengar, det är väldigt viktigt. Vi ska skratta mycket tillsammans och pussas nästan jämt. Vi ska ha en stark attraktion och ett fantastiskt sexliv tills vi blir gamla och vi ska aldrig tröttna på att le mot varandra.

Han ska stå ut med mitt PMS-humör och jag ska med honom bli ett bättre jag. Han ska stå ut med att jag är kvällstrött och morgonpigg. Han ska tycka jag är vacker även när jag sovit dåligt och han vill gärna bära min tunga väska när vi ska iväg. Han ska vara min bästa vän, och jag hans.

Sådär ja. Nu var det klart. En liten enkel önskelista om min framtida man och relation. Nu ska den skickas ut i atmosfären så ska jag ta en fredagsdrink och vänta på att mannen ska dyka upp.

För det KAN hända! Jag träffade en kvinna i våras som just gift som med sin dröm-man. Hon sa att hon levt i korta och otillfredsställande relationer hela sitt liv fram tills hon satte sig ner och funderade på vad hon egentligen behövde. Så ”skickade hon iväg” detta (mycket oklart hur, men hon pekade uppåt himlen och det var inte Gud hon tänkte på) och strax därefter träffade hon sin nuvarande man på en fest. Han uppfyllde hennes önskemål och hon var mycket lycklig.

Hon sa till mig: – Var försiktig med det du önskar dig, du får precis det.

Eller som min kollega som ville gå ner i vikt inför sitt bröllop. Vips blev hon magsjuk och tappade några kilon. Var hon glad och tacksam? Inte särskilt! Men hon fick det hon bad om…

…och snart borde det vara min tur!