Perspektiv på livet och att le som en maasai

Är supersur och irriterad. Känner mig lurad och besviken. Fast nu när jag börjar skriva inser jag att jag inte ens vill skriva varför. Det känns för futtigt. Trots att jag varit irriterad hela dagen och har lagt flera timmar på att prata med support (har en telefon som inte fungerar) utan lösning. Har känt mig nere. Som om det var personligt. Som om det här inte skulle ha hänt någon annan.

Inser att det här kan gå åt två håll. Antingen kan jag fördjupa mig i det tragiska i att jag tar det personligt att jag både köpt en dator och en telefon som inte fungerar, inte ens efter support i 6 veckor. Det tycker jag är tragiskt, att det berör mig på något plan jag inte riktigt kan förklara.

Men jag kan också höja blicken. Och tänka att herregud. Här sitter jag i en fin lägenhet, med bra jobb och hög lön och så deppar jag ihop över saker och människor som inte uppfyller mina krav som konsument. Jag har just läst om fattigdomen i Etiopien. Så obeskrivligt hemskt. Och det är bara ett ställe i världen där miljoner (!) människor lider.

Såg en väldigt vacker utställning på Dunkers igår med Ewa-Marie Johanssons foton på Maasai-kvinnor. Mama Maasai heter den. Vilket liv de lever. Fattigt och hårt liv. De är analfabeter och är i princip helt beroende av att ha en man och många får HIV av sina män. Men de har ändå tillgång till mycket glädje och stolthet. Vilka bra förebilder!!

Jag får skärpa mig. För visst får man vara ledsen, besviken och irriterad ibland men det är viktigt att inte fastna i det, och tappa perspektivet. Min mamma uppfostrade mig till att jämföra mig med dem som har det sämre och det var nog inte så dumt. Många gånger ger det styrkan att ”rycka upp sig”.

Sen måste jag också skärpa mig på det andra planet. Det är klart att det inte är något fel på MIG som gör att jag får trasiga saker. Det är slumpen. Det är också slumpen att jag bor i Sverige och har det bra. Faktiskt viktigare att tänka på. Perspektiv återigen. Får fortsätta påminna mig. Känns mycket bättre nu faktiskt. Kanske lyckas jag påminna någon annan också, om hur bra vi egentligen har det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s