Förebilder

Det slog mig här om dagen hur viktigt det är med förebilder. Både när det gäller livet i stort och när det kommer till relationer, vuxenlivet, hur man ska uppfostra sina barn, hur man ska hantera motgångar och så vidare.

Har du någon förebild eller flera?

Jag började tänka på det här när jag insåg att några av de kvinnor jag träffat de sista åren har blivit förebilder för mig. Det har då handlat om att hitta förebilder i kvinnor – som liksom jag – antingen varit singlar eller som varit lyckliga och till freds utan en traditionell familj, ja utan ett traditionellt liv till och med. Känslan de har givit mig är att man kan bli lycklig och leva ett riktigt rikt liv utan att passa in i ”mallen”. Det har gett mig styrka när jag har behövt det.

När jag sedan pratar med mina vänner som antingen lever i relationer som går mer eller mindre knackigt, eller som är singlar, hör jag att många av dem saknar positiva förebilder när det gäller relationer. De tänker kanske ”bättre än så här blir det väl aldrig”, ”jag vill i alla fall inte ha det som mina föräldrar, då är jag hellre ensam” eller ”jag klarar mig bäst själv så slipper jag bli sårad som jag ser andra bli”.

Jag har tur som har bra och fina förebilder i många av mina vänner. Som skilsmässobarn har jag haft svårt att tro på relationer, och fortfarande har jag svårt att se att en riktigt bra relation kan ”drabba” MIG, men jag hoppas ju. Och ser på människor omkring mig att det är möjligt. Det går att vara kär i sin man efter 15 år! Efter 25 år också kan jag se på ett par av mina kollegor. Det går att leva med en partner som har fel och brister och ändå fokusera på det positiva och ha överseende med t.ex. lathet, fyrkantighet och rädslor.

Älskade farmor

Min finaste förebild är nog trots allt min farmor. Som tyvärr inte längre lever men hon finns ju enligt mediumet Betty (se tidigare inlägg) i min närhet och har koll på vad jag gör, vad jag borde göra och om jag har ont i en tå! Farmor var nästan alltid glad och njöt av det lilla även om hennes liv inte alltid var så lätt eller så roligt. När hon var runt 85 ramlade hon och bröt armen. Då var hon glad att hon bröt vänster och inte höger, och klagade – det gjorde hon aldrig.

Tänk efter, har du någon förebild? Jag tror man kan hitta sådana som man behöver om man bara tittar sig omkring. Det behöver inte vara någon man känner men någon man vet något om. Lycka till och jag önskar er riktigt fina förebilder att stärkas av!

Annonser

I love recycling!

Som jag har föresatt mig har jag nu fortsatt att göra mig av med 10 saker i veckan. Även om de inte lämnat min lägenhet exakt i rätt tid så gick jag idag iväg med 28 böcker till eko-butiken tvärs över gatan som säljer beg böcker för 10 kr styck. Ägarinnan blev jätteglad och vi fick en trevlig pratstund om böcker. Med mig hem tog jag en Anna Gavalda-bok som är helt ny, den ser jag fram emot att läsa – och lämna tillbaka. Hon skriver så vackert tycker jag – rekommenderar er verkligen att läsa hennes böcker.

Om man vill bli av med saker tipsade DN här om dagen om några ”recycling-länkar”, till hemsidor där man kan skänka bort saker man inte vill ha: ”Bortskänkes”, ”Rensavinden” och ”I love gratis”. Det man inte vill behålla eller sälja kan någon annan få användning av ändå! Att slänga saker tycker jag är svårt att göra men att ge bort eller byta bort är både givande och glädjande.

Nu har jag även några saker som jag tänkt bli av med genom att sälja dem. Frågan är bara – Blocket eller Tradera? Eller en lapp på ICA? Jag har köpt både från Tradera och Blocket men har aldrig sålt något och det är kanske inte så krångligt som det känns just nu. Det är en fråga om att ”ta tag i saken”. Jag är bra på att planera men sämre på att genomföra. Det ska plockas fram från vinden, putsas, fotas och sen läggas ut på nätet. Phu! Vilket slit det är med att göra sig av med saker!

Men får jag sakerna sålda så har jag lite fickpengar till min resa till Sri Lanka! Det borde ju vara en drivkraft om något. För resan verkar blir av. Har fått ok på ledighetsansökan och ska nu bara hitta en resa som passar… lyx mig!

Låt er inspireras. Släng och ge bort. Det är lättare att andas när man inte har en massa saker omkring sig som man ändå inte vill ha!

Yogaretreat, kärleksmantra och stärkande gudinnor

Som jag skrev kort om igår var jag på yogaretreat i helgen. Lou Åberg var vår inspirerande och glädjespridande lärare och guide (”guide” för att hon guidade oss i yogans värld) Hon skriver om retreatet i sin blogg där hon också har lagt upp några vackra bilder från helgen, se och läs här.

Som jag skrivit om tidigare har yogan kommit in i mitt liv på olika sätt och med olika styrka under åren. Först den kraftfulla ashtangayogan. Då var det otänkbart att testa någon annan form av yoga, eftersom detta var den fysiskt mest utmanande yogan. Jag gick på en meditationskurs på Stockholms buddhistcenter (som jag verkligen kan rekommendera!!) och efter det satt jag en 10 dagars Vipassana – ett ”silent retreat” med drygt 10 timmars meditation per dag. Sen upptäckte jag Hathayogan i Indien, andningsövningar, mantran och en introduktion till chakran. Nu i Sverige utforskar jag nyfiket yogan i alla dess former och tar till mig det jag tycker om och behöver.

För er som inte är så insatta har min resa gått från fysisk och väldigt styrd yoga med minimalt med andlighet, till mer mjuk, tillåtande yoga och mer andlighet och yoga i andra former än bara fysiska övningar. Och nu senast har Ayurvedan kommit in och tagit plats bredvid yogan, som ytterligare en aspekt av livet.

Helgen med Lou gav mig precis det jag behövde. En lantlig vistelse med varma människor, en yoga som var mjuk och samtidigt fokuserad. Vi ”chantade” kärleksmantrat (lyssna här!) och gjorde övningar som skulle öppna våra hjärtchakran (ni som läst tidigare inlägg om detta vet att jag har det som en utmaning).

Parvati

Lou pratade lite om de kvinnliga gudarna inom Hinduismen. Om Parvati, som gick sin egen väl och på så sätt lyckades fånga den man hon trånade efter – Guden Shiva.

Av Gudinnan Kali – som jag tycker är lite läskig – kan man inspireras och få styrkan att säga ifrån och sätta gränser. Det kan väl alla behöva ibland?

Vi uppmuntrades till att öppna upp hjärtchakrat och hitta en intention, en önskan och en längtan. För mig kändes det så rätt, att fundera över en intention, en mening. Var är egentligen viktigt för mig? Vad strävar jag efter? Längtar efter? Vissa lever sitt liv med tydliga mål, men för dem som är som jag kan det vara bra att sätta sig ner och fundera. Vad är det egentligen jag vill?

Känslan är nu att jag vill leva mer som jag gjorde i helgen. Närmre mina känslor och min kropp. I ett lugnare tillstånd och med mer harmoni än jag upplever att min vardag innehåller. Det blir min intention och utmaning – att leva mer yogiskt. Mer sant. Inkluderat i vardagen. Helgen var en bra avstamp. Namasté Lou och ni andra!!

Yoga och kantareller i Västmanland

Är helt slut efter en yoga-helg i Västmanland. Hade kanske trott att jag skulle vara fylld av energi efter en helg ”på landet” men att yoga flera timmar om dagen, umgås med nya människor, andas frisk luft och trava omkring i skogen och plocka svamp i flera timmar – det tar tydligen på krafterna. Att slappna av gör också att man känner hur trött man egentligen är, kan ju faktiskt bero på det också.

Gamla hemmet

Har verkligen haft en fantastiskt helg med yogalärare Lou Åberg och Olle & Majja som har Gamla Hemmet där vi har bott. Ett vackert gammalt hus som ursprungligen byggdes för ”fattighjon” i området, några år efter förra sekelskiftet. Nu driver Olle & Majja vandrarhem i huset och jag kan varmt rekommendera ett besökt där! Det kändes lite som att vara del av en stor familj att bo där, varmt och otvunget.

Imorgon ska jag berätta mer om yoga-kursen och vilka tankar och reflektioner jag fick under tiden och sedan jag kommit hem. Det är mycket jag vill dela med mig av och gå vidare med. Idag nöjer jag mig med att rekommendera ett besök i svampskogen.

Det är faktiskt meditativt att gå runt i en tyst skog med blicken riktad nedåt i jakt efter de gula kantarellerna. Att rensa svamp, vilket jag gjort ikväll, var också det både mysigt (eftersom jag hade trevligt sällskap) och avkopplande. Sedan smakade kantarellsmörgåsarna väldigt gott eftersom vi visste att svampplockarna hade varit glada när de plockade svampen. Försöker ju hålla mig till att vara en medveten konsument, som jag skrivit om tidigare.

Nu lockar sängen och jag återkommer imorgon om en beskrivning av själva yoga-retreatet. Tack för den här helgen!

Anknytningsteorin och vägen till en varaktig relation

För några år sen kom en bok ut som heter Hemligheten. Jag köpte direkt och läste den med stor nyfikenhet. Den lovade att förklara varför så många är singlar och slog hål på myten att singelskapet är självvalt och gav förklaringar till varför vissa har så svårt att gå in och stanna i en relation. Jag lärde mig massor!

En nyckel i sammanhanget är Anknytningsteorin, som började uppmärksammas för oss icke-psykologer för några år sedan. Det är en psykologisk teori som handlar om föräldrars relation till sina barn och hur denna påverkar barnens förmåga att knyta an och utveckla en trygg anknytning.

Läkartidningen skriver om Anknytningsteorin och på Psykologgiuden ges en enkel sammanfattning om anknytningsteorin, som beskriver vilka olika problem med anknytning man kan ha och hur de visar sig i vuxen ålder. Vår relation till föräldrarna – hur väl de lyckades ge oss som små barn närhet och trygghet – skapar ett anknytningsmönster. Det kan t.ex. handla om föräldrars oförmåga att ge tröst och närhet, och föräldrar som t.o.m. avvisar barnet när det är ledset. Detta gör att barnet blir ”otryggt-undvikande” och utvecklas då i värsta fall till en vuxen som har svårt att visa känslor, alltid förväntar sig att bli avvisad och som därför undviker närhet. Den vuxna reagerar därför på en situation där det känns ”bra”, och det vore naturligt att ta ett steg framåt, med att istället ta ett steg tillbaka och kanske helt dra sig ur den potentiella relationen. Trots att allt han vill – precis som alla människor – är att få närhet och kärlek. Men han har ”lärt” sig att han inte är värd det.

Psykologguiden finns frågor och svar och boktips. För anknytningsteorin handlar ju främst om att lära föräldrar hur de ska bete sig mot sina barn, och i andra hand förklarar den varför singlar (som jag) har svårt med relationer – och vad man kan göra åt det. För det är vad boken ”Hemligheten” syftar till, att förklara anknytningsteorin och sedan ge konkreta råd hur man ska komma runt sin anknytningsteori för att kunna skapa en varaktig relation. För alla vill vi ha en djup och nära relation, om vi bara törs.

Själv har jag trotsat mitt köp-stopp när jag fick veta att författarna släppt en ny bok: Den Mörka Hemligheten som är en fortsättning på den första. Här kan ni läsa författarnas beskrivning av boken. Jag ska läsa, lära mig och praktisera… Recension kommer inom kort!

Träff med ett medium

Ja, jag är kanske en sökare som sagt var. Ikväll har jag träffat Betty Palko för andra gången, och det var liksom förra gången en intressant stund. Betty bor strax utanför London och var prinsessan Dianas medium i 5 år och hon reser nu runt i världen och träffar människor som vill ha vägledning, eller såna som är som jag – nyfikna.

Betty menar att det inte finns någon död utan att man går över till ”andra sidan”, till ett annat tillstånd. De människor som stått en nära och som inte längre lever finns kvar för oss levande, att ställa frågor till och få råd av. Hon menar att det dessutom finns skyddsänglar och att vi alla föds med en sådan som vakar över oss hela livet. Nu frågade jag inte varför det går så illa för vissa då men det är väl samma sak som med Gud – bara för att det finns något/någon där är inte det någon garanti för lycka och välstånd.

Betty sa att jag lever ett bra liv och att jag ska fortsätta ”go with the flow”. Jag ska lyssna på min intuition, inte vara rädd för förändringar och jag ska älska mig själv; inte vara så kritisk mot mig själv och inte heller analysera så mycket. Det är råd som jag verkligen behöver. Kanske råd som alla behöver?

Min farmor och mormor dök tydligen upp och pratade med Betty. De sa bl.a. att jag var på ”the right path” och att allt skulle gå mycket bra för mig. Betty pratade om att jag skulle flytta, resa långt och få mycket pengar. Givetvis ska jag träffa en ”lovely man” någon gång och att om ungefär ett år har väldigt mycket hänt i mitt liv. Stora förändringar. Rätt diffusa besked men bara positiva.

Jag har fått och kommer få frågan: TROR du på det hon säger, att hon kan se saker och vet saker? Svaret är att jag faktiskt inte riktigt vet vad jag ska tro. Men det är trevligt att träffa Betty det är skönt och höra henne säga att det kommer att gå bra för mig, att jag ska sluta oroa mig för ditten och datten och att jag är ”very well protected” och har många som älskar mig. Jag vill både tro på att jag har och vill gärna ha en skyddsängel. Det låter så tryggt!

I slutet av sessionen konstaterade Betty att jag är oxe (vilket jag är) och att min farmor sa att jag hade nåt problem med en tå. ”Känner du igen det?” frågade Betty. Tja, jag har ju faktiskt haft ont i en stortå hela dan på jobbet, helt oförklarligt. ”Ja, du ser, de vill verkligen visa för dig att de finns nära” sa Betty.

Jag gick därifrån ganska glad och lite förvirrad. Min onda tå hade helt gått över men att jag haft ont och nästan fått halta på jobbet, hur visste hon det?!

Omtanke om sig själv & att acceptera sina känslor

Läser just nu en bok från början av 90-talet, som ingår i mitt ”personlig-utvecklings-bibliotek”, ”Förstå dina känslor – att läka sig inifrån”. Man kan läsa många liknande böcker men innan man gör något med det man läser gör de ingen större skillnad. Annat än att man i stunden kanske tycker att man får vissa insikter.

Ungefär som historien som Buddha lär ha berättat om mannen som var sjuk, gick till läkaren och fick ett recept på medicin. Han var så glad över receptet att han gick runt och skröt om sin fantastiske läkare. Men frisk blev han inte. Inte heller när han läste receptet, hämtade ut medicinen och skramlade med burken, och skröt över din förträfflige läkare. Först när han TOG medicinen blev han frisk. Tänk va, man förändrar inget genom att läsa – man måste Göra något också! Kanske självklart men jag vet många med mig som läser och läser… och sen går livet vidare som vanligt ungefär.

Boken uppmuntrar till övningar och ifrågasätter det beteende och det förtyckande av känslor som bottnar i strategier många av oss grundade som barn, när vi inte fick den bekräftelse eller det bemötande vi behövde. Att bli arg eller ledsen var kanske inte accepterat och följden blir att vi som vuxna beter oss om barn – en inte särskilt belönande strategi. Många förtrycker känslor eller utvecklar strategier som stöter bort människor, eller så stöter de själva bort människor för att slippa hantera dem, och de känslor de väcker.

Utmaningen blir att uppmärksamma vad man har för känslor, och sen titta på dem och ta hand om och tillåta dem. Det gör oss hela. Som hela människor kan vi möta andra utan att känna oss som offer – eller som trotsiga barn.

Jag rekommenderar boken, för många av oss bär med oss problem som gör det svårt att känna tillit och kärlek  – och det är ju så viktigt!! För egen del övar jag genom terapi, meditation och minfulness. Allt smälter samman, alla ger samma budskap och visdom. Och det känns som om det bara finns en väg. Framåt. Hoppfullt. Stämmer bra överens med konserten i fredags – att våga vara den man är, innerst inne. Ola Salo, du är klok som en bok!

Let your body decide…, goodbye the Ark!

En hyllning till the Ark, som gjorde sin sista spelning igår på Gröna Lund.Ett fantastiskt band om har påverkat människor i över 10 år genom sin musik och sina budskap. Ett band som har gett styrka åt dem som känt sig utanför, annorlunda och missförstådda. ”Let your body decide” och ”It takes a fool to remain sane” är två låtar med texter som talar sitt tydliga språk.

”Thoughts,
-Is it right to feel this way?
-Will I be happy one day?
-Is my posture OK?
-Am I straight or gay?
Let your body decide where you want to go.” – text Ola Salo

”-Do, Do, Do! What you wanna do, Don´t think twice,
do what you have to do,
Do, Do, Do, Do, let your heart decide
what you have to do that´s all there is to find
Cause it takes a fool to remain sane,” – text Ola Salo

Jag har inte känt mig utanför på ett sätt att jag behövt musiken som styrka i det avseendet men jag förstår att de har hjälpt många unga människor under åren. Deras musik är stark och Olas texter ännu starkare. Jag minns min första konsert väldigt väl, det var deras första turné för 10 år sen, när de precis slagit igenom. En otroligt stark konsert som flera gånger fick avbrytas för att publiken kastade upp flaskor på scenen. De har provocerat många men stärkt ännu fler och alltid stått starka som förebilder. För er som ännu inte upptäckt the Ark – gör det! Lyssna på texterna, Ola är en otrolig låtskrivare. Även om de nu slutar skriva och spela kommer deras musik och texter leva kvar länge, länge.

Det här blev en liten hyllningssida till the Ark. Mer bilder och videos hittar ni på deras sida på FB.

Tack för de här 10 åren och 10 underbara och stärkande konserter. Jag fällde en tår igår. Jag kommer sakna er!

Höst

Snart är det höst igen. Nyss var det 20 grader varmt och när solen skiner i lä känns det rätt varmt, men det är onekligen så att hösten börjar komma. Det känns i luften.

Och hur känns det då?

Många blir deppiga, faktiskt redan innan hösten har börjat visa sig. Börjar redan måla upp skräckscenarier om mörker, regn och sen snö och kyla. Att ta ut det i förskott, vad innebär det? Att man både mår dåligt innan det inträffar och när det väl kommer. Rätt onödigt va? Och det är ju inte ens säkert att hösten blir sådär grå och trist, den kan bli ljus med underbara soliga dagar och klar luft. Eller så blir man kär / hittar en ny hobby / hittar något annat som gör en glad, så kanske man glömmer bort att hösten är här och vintern nalkar sig. Jag tycker det vore härligt att ha en man att gå långa höstpromenader med, och innan han dyker upp får jag ta en vän i hampan och ge mig ut. Och njuta av färgerna som snart dyker upp på träden.

För jag är en höstälskande person. Och vårdeppig tyvärr. Visste ni att det är ungefär en halv miljon människor i Sverige som blir deppiga på våren? Ett otyg. Verkar som om man är antingen eller. Jag tycker det känns tryggt och bra att gå in i den mörkare årstiden. Men jag vet att det är många som inte förstår mig alls.

Så här tänker jag njuta av hösten, (kanske kan det inspirera):

– Tända många ljus och tända rökelse ibland, för att skapa en känsla av värme, och för min del minnen från Indien, – Lyssna på bra musik och njuta av att inte känna ”måste-gå-ut-i-solen-stressen”, – Baka lite, både för att det är gott och meditativ, – Handarbete hör hösten till, så kanske tar jag fram en påbörjad raggsocka, – Umgås med familjen och syskonbarnen, – Köpa höstgrönsaker och göra sallader och grytor på dem, närodlat och gott, – Ta fram de mysiga stickade koftorna och stövlarna som hör hösten till. Och för all del kanske även gå ut och sitta på en bar med en drink i handen, och titta ut i mörkret på människor som hastar förbi utanför. Och njuta, inte oroa mig eller ta ut saker i förskott!!

Man säger ofta ”Glad sommar” och nu önskar jag er en riktigt ”Härlig höst”!

Lite trött

Idag har jag inte handlat något jag inte får (apropå köpstoppet) men däremot handlat ekologiskt (apropå att vara en medveten konsument!) schampoo (Aloe Vera) och jordnötssmör. Mums! Jordnötssmör är min nya last. Så ofta jag kan (oftare än jag vill erkänna) äter jag mackor med jordnötssmör och banan (har indirekt lärt mig detta av min vän från Sri Lanka). Om ni tycker det låter konstigt – prova! Det är rent beroendeframkallande. Och värre snabbmat kan man väl äta?!

Dagens middag

Idag är annars en trött dag. Mycket tankar, för mycket jobb & stress och för lite träning. Inget framgångsrecept kan jag meddela. Dessvärre tenderar de här sakerna att hamna i klump. Mycket att göra – tar mig inte tid att träna – tar mig inte tid att laga nyttig mat (d.v.s. annat än mackorna ni ser ovan t.ex.) – blir mer trött och stressad. Träning är ju fantastiskt mot stress, måste bara komma igång igen. Innan sommaren var det inga problem men efter bara nån veckas uppehåll har jag svårt att komma igång igen. Men snart så!

Nu pyttelite jobb (gick för tidigt från jobbet för att hjälpa en vän) med gott te och en ”efterrätt” med bär, grädde och rostade frön. – För det är jag värd, trots allt 🙂

Nu regnar det horisontellt i en väldig fart. Låter som en storm utanför. Önskar er en fin kväll och hoppas ni är inomhus!