Hur går det då?

Jag har ju föresatt mig att:

– meditera varje dag

– göra mitt yogaprogram varje morgon

– inte handla några kläder eller saker och

– göra mig av med 10 saker varje vecka.

Så här har det gått hittills: Meditation och yoga har jag hållit igång med i 2 veckor nu, med ett par dagars uppehåll när jag sov över hos syrran + barnen. Hade varken ork eller ro att meditera och yoga men det känns okej ändå. Ikväll kommer jag igång igen. Tycker nog att jag är liiite mjukare i ryggen än när jag började men jag känner mig fortfarande både stel och uppe i varv. För mycket vata om ni frågar mig. Men gör inte det, för jag är ju ingen Ayurvedaläkare, men det var ju vad han sa när jag var där. Måste fortsätta med mina läxor.

Idag har jag INTE handlat blommor på Hötorget, ingen fin stickad klänning, inga fina stövlar i outleten på Grev Turegatan och heller ingenting på Åhléns. Gick genom city på vägen hem, fullt av frestelser. Men, min strategi är att inte ens gå in någon affär, det tror jag är det enda rätta för mig. Får se hur det går, det har trots allt bara gått några dagar sen jag beslutade om köpstoppet.

10 saker bort från mitt hem!!Sen har ni bevis här på min nyaste utmaning: detta ska jag nu göra mig av med. 2 klänningar till kusinen och 8 böcker till Myrorna / den som vill ha (säg till!) = 10 saker denna vecka. Åh så skönt det känns. Det var svårt att inte ta fler men det är kanske en poäng att ta det lite i taget och hålla på länge istället.

Någon som blir inspirerad?!

Samvetet och svåra beslut som konsument

Nu kommer jag säkert uppröra några. Och inspirera andra. För det handlar om det här svåra med konsumtion.

Jag vill, så långt som det är möjligt, handla mat och varor som inte innebär att någon har fått lida för att jag ska kunna köpa det. Sen vill jag gärna att det jag köper är så lite skadligt för naturen och miljön som möjligt.

Eftersom jag är intresserad av det här snappar jag upp saker som gör att det blir komplicerat för mig som konsument. För även om jag hör att sömmerskorna i Bangladesh arbetar under vidriga förhållanden (enligt en UD-anställd som jobbat i landet), att kycklingar både får sina näbbar klippta för att de inte ska skada varandra och att de sen slaktas på ett hemskt sätt och att sojabönor besprutas med ett så starkt gift att det, när det kommer på villovägar, dödar djur (vad gör det då med människor som bor i närheten?), så VET jag ju inte om det är så. Alltså, jag har ju inte SETT det själv.

Man får väl försöka hitta sin egen ”nivå” där man kan känna att man handlar utifrån sitt samvete. Jag försöker undvika kläder tillverkade just i Bangladesh (finns mycket av dem t.ex. på Lindex tyvärr), jag äter inte längre gris – dels för att jag tror de behandlas hemskt illa och dels för att köttproduktion är dåligt för miljön, jag försöker handla rättvisemärkt, kravmärkt och ekologiskt. Köper i princip inget kött alls, både för att jag sällan har lust till det och för att djurhanteringen väldigt sällan är okej. I Spanien plockas bär av människor som lever under hemska förhållanden, så de kan jag inte med att köpa. Icke ekologiska bananer får man bara inte köpa, besprutningen skadar och gör bananplockarna sjuka. Palmolja, vars framställning hotar regnskogen, undviker jag så långt som det går (finns i nästan allt från kakor till mascara!!) och produkter med parabener (alla hudkrämer och shampoo) försöker jag byta ut mot ekologiska (nu har Nivea jättebra hudkräm som är parabenfri!!). Jätteräkor / scampi är både dåliga för miljön, och jag har också hört att de kan vara dåliga för oss pga gifter de har i sig. De undviker jag därför helt.

Sen sopsorterar jag noga och försöker att inte låta vattnet rinna för länge. Jag älskar mina långa duschar men tar dem inte varje dag.

Ja, det här blev visst både information och ett sorts ”statement” för mig själv. Hur vill jag göra egentligen? Än så länge så har jag deo med parabener i, har säkert plagg från Bangladesh i garderoben och jag köper inte alltid ekologiskt. Men jag ska försöka bli en mer medveten konsument och inte bara prata om det, utan också leva som jag ”lär”. Alla får göra som de vill men även små förändringar kan göra skillnad.

För det GÖR skillnad vad DU gör. Tänk på mannen i Indien som hungerstrejkade. EN man, som lyckades få till en lagändring om korruption. En människa kan göra skillnad

Tankar kring köpstopp & en ny utmaning!

Ja, så har jag nu både här och på Facebook annonserat ett köpstopp. Det var ganska impulsivt gjort och nu börjar jag tänka efter. Hur ska jag göra med den där svarta bh:n som jag definitivt behöver och hade bestämt mig för att köpa? Och så tänkte jag ju sälja ett par stövlar och köpa ett par som jag gillar bättre. Är det samma sak som att shoppa när jag faktiskt gör mig av med något som jag måste ersätta?

Jag får se hur jag gör med det. Det är framförallt det där lite planlösa shoppandet jag vill bli av med, och det där behoven skapas i affären.

Förutom att jag ska försöka att inte handla blev jag ytterligare inspirerad av tanken på att också göra mig av med saker. Jag är en ekorre i den bemärkelsen att jag gärna samlar på mig. Gör som min farmor: kanske köper jag en ny vattenkokare för att den gamla inte håller måttet, men jag använder fortfarande den gamla en lång tid till…Fast en vattenkokare måste jag köpa, på riktigt. Den jag har nu är just min gamla farmors och den vågar jag inte använda längre. Det verkar gå sådär med ett fullt shop-stop men jag tycker det känns okej ändå!

Nästa utmaning jag vill anta med tanke på ekorre-beteendet är den här: att göra sig av med 10 saker i veckan! Det är en verklig utmaning men en nyttig sådan. Böcker jag läst, kläder jag inte använder längre, jag tror att även veckotidningar kan få vara ”saker” och blommor som sett sina bästa dagar. Så ni nära och kära kan se fram emot generösa donationer framöver 😉

Köp-stopp fram till jul?!

En kollega berättade att hon har slutat handla saker till sig själv, hon har gett sig själv köpstopp fram till sommaren. Jag blev jätteinspirerad av att höra att hon redan klarat av två månader. Jag tycker mina pengar tar slut för fort, och jag tyckte inte ens jag shoppar så mycket. Inte dyra saker heller men kanske att många bäckar små… Tänkte direkt på den här kvinnan som hade köpstopp ett år och här är en till. Och här ett boktips!

Att inte äga många saker gör att man känner sig lättare. Kanske framförallt när man har valet att äga få saker. Ju fler saker man har desto mer har man att sköta om och se över. Inom yogafilosofin pratar man om den åttafaldiga vägen och en av fem ”moraliska regler”, yamas, är aparigraha – (icke ägande), att tillgodose verkliga behov i motsats till önskan och vilja.

Janesh Vaidya skriver om detta också; ”Köp saker för att du vill ha dem, inte för att du har råd” och uppmanar oss att ha så få saker som möjligt. Han kommer med rådet att: innan du går fram till kassan för att betala, ställ dig frågan: – vad skulle hända om jag inte köper den här produkten? (från Ayurveda för ditt sinne). Jag tolkar det som att handla med mindfulness. Inte handla för att trösta eller belöna.

Har en annan kollega vars svåger och svägerska lever efter detta (utan att kanske tänka på det yogiskt). Han har ett par jeans och ett par skor. Hon har två par skor – TOTALT! Jag tror de flesta jag känner har över 10. Hur många har du?

Så nu över till mig. Och till dig? Jag blev väldigt inspirerad och tycker jag får samma budskap från flera håll samtidigt, det brukar betyda något. Jag hittar ofta saker jag ”behöver” när jag går i affärer. När jag inte går i affärer tycker jag inte att jag saknar så mycket… Ni känner säkert igen det.

Vinden är full med höst- och vinterkläder. Ska jag anta utmaningen – som jag ger mig själv – och inte handla något säg fram till jul åtminstone? Ja, det ska jag faktiskt göra! Men upplevelser och må-bra-grejer är fortfarande okej. Som yoga-helg, konserter och kanske nån resa… Är det fler som vågar anta utmaningen??

Ayurveda-detox och sambandet mellan Ayurveda och Yoga

Ibland blir jag riktigt entusiastisk, och vill berätta för ALLA vad jag har sett / läst / upplevt. Ni vet den där känslan av ”aha!” som kommer ibland. Kanske i kombination med ”åh vad spännande och intressant!” Just nu har det varit flera sådana tillfällen sedan jag börjat fördjupa mig lite i Ayurvedan (skrapar fortfarande på ytan egentligen). I morse var ett nytt tillfälle när jag genom en annan blogg fick tips om en Ayurveda-detox på en vecka, som börjar nästa måndag. Genom att anmäla sig på ”Yoga Journals” hemsida kan man få recept, yoga- och meditationstips för veckan. Så intressant!

Tittade vidare på deras hemsida och hittade en artikel som gjorde att det pirrade lite i magen – en artikel som hette: ”Ayurveda and Asana – Ayurveda can shed light of the practice of yoga”. SÅ intressant! Och det känns så självklart när jag läser det. Jag som dessutom för bara en vecka sedan träffade och skrev om ayurvedisk yogaterapeut som gav mig ett eget program för just mina obalanser och min dosha. Här hittar jag dessutom en väldigt bra introduktionsartikel till Ayurveda och om doshorna.

Jag kan snöa in på saker, och just nu har jag ingen riktig distans – jag är bara entusiastisk! Men så får det vara. Jag har anmält mig och är nyfiken på alla tips jag kommer att få, framförallt när det gäller meditation där jag just nu tycker jag bara sitter och planerar för morgondagen…

Det finns mycket att läsa i Yoga journal och jag önskar jag hade mer tid. Men nu ska jag ge mig. Ni som är intresserade får titta själva och kanske ni också vill testa ”the fall detox”. Om inte tiden finns att följa de råd man får kan de ju tjäna som en inspirationskälla när man känner för det. Man ska inte tänka ”allt eller inget”. Lite är bra nog – och det säger jag främst till mig själv! Och kanske är det fler än jag som blir inspirerade och vill testa lite nytt.

Jag avslutar med dagens Paulo Coelho-citat: ”If you think adventure is dangerous, try routine. It is lethal.”

Sköt om er!

Resa-till-en-ö-tankar

Jag vill resa till en ö. Omgiven av turkosblått hav, med kokospalmer som susar i vinden och ljud av vågor som sakta rullar upp på stranden. Kanske finns det färgglada papegojor med exotiska läten. Kanske är det sådär lagom varmt i skuggan så jag kan sitta med en bok och bara njuta.

Sri Lanka

Och när jag inte sitter i skuggan av en palm får jag kanske en underbar ayurvedisk massage som gör både kropp och sinne avslappnade och får mig att sova som ett barn hela natten. Och på morgonen kan jag ta en tidig yogaklass och låta kroppen vakna till de stillsamma rörelserna och andningsövningarna…

En dröm. Och jag vill resa dit. Det jag fantiserar om verkar vara Sri Lanka, ett land där jag aldrig varit men som jag bara hört gott om. Att landet påminner om mitt älskade Indien gör det bara bättre.

Jag funderar. Än så länge drömmer jag, men ju mer jag pratar om det desto mer verklig blir drömmen. Då infinner sig tvivlet – varför vill jag åka ”egentligen”. Är det för att fly min vardag och för att ducka för saker jag inte trivs med? För att glömma det jag saknar och bara drömma mig bort mot horisonten? För rätt är det väl inte om jag reser bort från något snarare än till något?

Det är som om jag inte riktigt vågar lite på mig själv och min vilja. Har lurat mig själv förr och gjort saker jag egentligen inte vill eller saker som jag gjort av fel anledning. Bäst att inte vara så impulsiv utan låta det ”gro” ett tag. Men jag vet att några veckor på ett och samma ställe, där man är i lugn och ro, är som balsam för själen. Efter min första Indienresa tog det flera månader (!) innan jag kände mig stressad över huvudtaget. Jag var bara lugn och grundad i mig själv och mådde så bra som jag inte gjort på många år.

Jag är medveten om att det här är lite av ett lyxproblem. Och som en kompis sa: ”Om det nu skulle vara ett beslut grundat på felaktiga premisser är resultatet inte så illa ändå. Det kunde vara mycket värre!”. Och ja, när jag ser min drömstrand och tänker mig dit håller jag med. Det hade kunnat vara så oändligt mycket värre…

Det går bra med vem som helst

Just nu känns det så, att det skulle gå bra med vem som helst. Fast jag vet ju att det inte riktigt funkar så. Utan att på något sätt grotta ner mig i det faktum att jag är singel och vännerna runt omkring mig träffat – lyckligtvis – trevliga och bra män som de ynglar av sig med, faktiskt inte, så har jag börjat spana på ett nytt sätt.

Illustration: Nausikaa

Illustration: Nausikaa

Jag blev först uppmärksam på det när jag tyckte att varenda kille som cyklade förbi mig (mot mig) kunde vara en potentiell pojkvän. ”Ja, han såg ju trevlig ut, och han med, och han med…” Har nästan funderat på att sätta ut en kontaktannons till ”du som cyklar den här vägen till jobbet – hör av dig”, så kanske nån av dem kunde höra av sig?

Dels är jag förvånad över att jag så aktivt har börjat titta på män, det var länge sen jag gjorde det. Sen vet jag ju att jag är mycket mer selektiv än så när det väl kommer till kritan. Men drömma kan jag ju få göra. Fast det är lite motsägelsefullt att skriva att det går bra med ”vem som helst” när jag tidigare preciserat vad jag vill ha av en man och en relation här, men det kanske inte finns någon motsättning i det? För vem som helst KAN ju vara den rätte – för mig!

Läste just om en kvinna som fokuserade på att ge sig själv allt det hon ville ha av en man, såg till att bli lycklig med sig själv och sitt singel-liv. Så mötte hon en man som gjort samma sak, han hade dessutom just köpt en större lägenhet för att den kvinna han hoppades träffa snart skulle få plats. Och det fick hon. Underbart tycker jag. Kalla det vad man vill med Attraktionslagen har sina poänger! (som du kan läsa om här eller på en mängd andra ställen)

”Löparen Sandra” & att lyssna på sin kropp

Jag på tjejmilen -09All min träning sker i perioder, jag har alltid perioder – kortare eller längre – där jag kommer ifrån träningen och det accepterar jag till fullo. Jag har sprungit sen studenttiden, aldrig särskilt snabbt eller så himla långt men det har alltid funnits där som en favorit bland träningsformerna. Jag har sprungit på Kanarieöarna, Mallorca, i Båstad, Halmstad, Lund, Malmö, Rättvik och så vidare – det är så lätt att komma iväg var man än är.

Så nu när jag haft ett uppehåll på ett par veckor, och för första gången på över 2 år är  anmäld till ett lopp, gav jag mig ut för att känna på formen idag. Ambitionen var att springa en timme, den blev raskt reviderad till 40 minuter men efter 30 minuter kände jag att jag verkligen inte orkade mer. Eller snarare, det kändes inte så bra helt enkelt.

Det är så lätt att säga till andra att de ska ”lyssna på sin kropp”, ”inte pressa sig för mycket” och så vidare. Men att leva som jag lär, det är inte lika lätt. Att inse att det inte alltid går som man tänkt sig, att man ibland vill mer än man kan kan ibland vara svårt att ta till sig.

Nu fick jag acceptera. Eller kanske kapitulera. Och så tänkte jag på vad Maya sa, min yogaterapeut. Att jag ska lyssna på mig själv. Både på kroppen och den inre rösten. Idag orkade jag inte mer, det kändes både fysiskt och psykiskt, och jag är glad att jag då stannade av, stod och stretchade långsamt i solen och njöt av att jag i alla fall kommit ut. Det får räcka så och jag är tacksam det.

Indiska, Indien och lyckan att få dela med sig

Vilken underbar dag!

Efter ett möte i Gamla stan gick jag in på favoritbutiken Indiska. Även om jag inte handlar där så ofta går jag gärna in och njuter av musiken, färgerna och dofterna. Tycker det mesta är vackert även om inte allt passar på mig eller i mitt hem.

Indiska Gamla stanHittade en trappa ner till ett källarplan och kom ner som till en annan värld. En kulturmärkt källare med en vägg som de tror är från 1200 -talet, fylld av gamla (inte lika gamla) möbler och träutsmyckningar från Indien. Det var tyst och stilla där och jag fick en känsla av att ha hamnat i en annan värld. En härlig värld där jag hade kunnat stanna hur länge som helst.

Rekommenderar er verkligen att gå ner dit om ni har vägarna förbi någon gång.

Efter Indiskabesöket träffade jag en vän på café. Vi har inte setts på länge och delade med oss av det som hänt i våra liv sedan vi sist sågs. Det var en hel del, både faktiskt händelser och mentala processer och jag fick träning i att öppna mig när jag satt och grät på cafét utan att kunna hejda tårarna som kom. Det blir så ibland. Det var ett härligt möte och jag inser hur viktigt det är att dela med sig av sig själv, att våga vara sårbar och våga prata om sånt som inte bara är kul. Tack för idag!

Kvällen avslutades passande nog med rådgivning till en bekants flickvän som ska åka till Kerala i Södra Indien, där jag har varit 3 gånger. Alltid lika härligt att få dela med sig av tips och råd om älskade Indien! En bra avslutning på en bra dag. Jag är tacksam för allt jag fått vara med om idag, nu återstår att säga god natt!