Angående detta med palmolja

Jag har ju läst, lärt mig och bloggat om att palmolja är ett otyg som genom sin odling skövlar regnskog och leder till en massa negativa miljöeffekter.Sist varnade jag för ICAs risgrynsgröt!

Jag tänkte idag skriva till ICA och fråga varför de använder palmolja i så många av deras egna produkter. Men – det fanns redan en sån fråga och ett svar på deras hemsida. Så här skriver ICA:

”Produktionen av palmolja bidrar till skövling av regnskogar – skogar som är viktiga för såväl människa som djur samt klimatförändringar. Vår miljöpolicy slår fast att vi vill ta ansvar för det vi säljer, vilket innebär att vi strävar efter ett sortiment som ger så liten negativ miljöpåverkan som möjligt. Detta arbetar vi ständigt för att uppnå! Vi har antagit ett mål att senast 2015 ska all palmolja, som används i våra egna märkesvaror, komma från hållbara odlingar som producerar certifierad RSPO palmolja – Round table on Sustainable Palm Oil. Att palmolja är RSPO-certifierad innebär bland annat att den är hållbart producerad och att man i odlingen tar såväl ekologiska, sociala som ekonomiska hänsyn. Bakom kritierierna står bland annat Världsnaturfonden. Eftersom volymerna av RSPO-certifierad palmolja ännu är begränsade, har vi beslutat att köpa Green Palm-certifikat för all palmolja som idag används i våra egna märkesvaror.

Green Palm är ett program som är kopplat till RSPO och där intäkterna för försäljning av Green Palm-certifikat går direkt till stöd för små och stora palmolje-plantager, som lever upp till RSPO-kriterierna – för att stöjda en ökad produktion av hållbart producerad palmolja. Genom att vi köper certifikat försäkrar vi oss om hållbar produktion av den mängd palmolja som motsvarar den mängd vi använder oss av i våra produkter. Green Palm-certifikat fungerar alltså ungefär som när man köper in förnybar el till sitt hem – det vill säga man stöder en mer hållbar produktion.”

Jag tycker det är svårt att bilda sig en uppfattning.  Hur illa är det egentligen? Det låter som om de har en lösning som är bättre än att använda vilken palmolja som helst – men är inte det bästa att sluta med användandet överhuvudtaget? Jag kommer i alla fall försöka undvika det så gott det går.

Annonser

Vem är ”den rätte”?

Jag har skrivit om detta tidigare, om svårigheten att veta vad man vill ha i en relation och hur fel det ibland blir när man sätter upp för många ”kriterier” för hur ens framtida partner ska vara. Därför är det så glädjande att träffa vänner som har träffat ”RÄTT” – i en man de aldrig trodde var ”deras typ”.Har i veckan träffat tre av mina vänner som ganska nyligen har träffat sina män. De har alla varit singlar ett tag innan de hittade rätt. Det de har gemensamt är att de har fallit för och är underbart lyckliga med män som inte vid första anblicken alls var ”deras typ”. Såna män som de tidigare har vänt ryggen till för att de inte uppfyllt alla ”krav”.

Nu är den sportiga akademikern hopplöst förälskad i sin osportiga icke-akademiker, och allt känns rätt på alla sätt. Hon inser att hon förut kämpat i relationer för att det skulle kännas rätt och upplever nu ”flytet” som finns när allt känns bra. Hon strålar!

Den tuffa och bestämda karriärkompisen, även hon en sportig typ som varit övertygad om att hennes blivande partner skulle vara lik henne. Nu är hon snart sambo med en ganska osportig, prestigelös, rolig, lugn och trygg man. Precis vad hon behöver. Kanske inte vad hon trodde hon ”ville ha” – men det hon behöver. Därför har de det så bra!

Den tredje tjejen, som ofta har fallit för långa och väldigt snygga män, ska snart gifta sig med en man som är både kortare och mer petite än hon. Storleken spelar ingen roll, han är Bra för henne och hon är lycklig.Vad det handlar om, tror jag, är att för oss som fortfarande är singlar inse att den som är ”rätt” för oss kanske inte är den vi tror. Det är viktigt att lyssna inåt och försöka komma fram till vad vi behöver. Inte vad vi nödvändigtvis tror oss vilja ha. Kärleken ska förhoppningsvis drabba oss alla, men den kommer kanske inte i den förpackning vi förväntar oss!

Dålig karaktär vs karaktär

Jag tycker att jag har en dålig karaktär. Kanske inte ovanligt dålig men jag har svårt att genomföra det jag förutsatt mig och bestämmer jag mig t.ex. för att ”nu ska jag inte äta chokladbiskvier varje gång det finns på jobbet” så brukar det gå rätt så dåligt. Tänker att ”den här gången kan jag äta men Nästa ska jag stå över”. Ja, just det…

Men ibland har jag märkt att det är lättare att stå på sig och att hålla fast vid det jag har bestämt mig för, och det är när jag verkligen har bestämt mig för att ha ”noll-tolerans”. T.ex. när jag testade att äta rawfood i några veckor (det blev sen längre för att jag mådde så bra av det). I rawfood-kosten ingår inte socker, mjöl eller mjölkprodukter. Jag hade bestämt mig och körde helt på den inslagna linjen. Fullt ut. Då var det plötsligt lätt! Hoppsan, en chokladbiskvi: den innehåller socker och mjöl. Dessutom är den bakad. Ingår inte i rawfood och det kändes inte ens som en uppoffring att hoppa över den! Jag fokuserade istället på allt jag fick äta istället!

Det låter säkert käckt men jag var verkligen förvånad över hur lätt det gick. Och det känns lite likadant nu med mitt planerade köpstopp. Nu bestämde jag mig för en 6-7 veckor sen för att inte shoppa kläder och prylar fram till jul. Det har lett till ett nytt beteende. Förut kunde jag nästan inte gå in i en affär utan att komma ut med något. Inte nödvändigtvis något dyrt eller helt onödigt – men allt är ju relativt. Efter att ha ”praktiserat” köpstopp ett tag nu så inser jag att jag inte alls saknar att handla. Jag köper inte ”glossy papers” med bilder på kläder och saker och jag går inte in i affärer. Vips så köper jag inget och det känns inte ens svårt!

Okej då. Jag gläds åt att få köpa mitt fina ekologiska schampoo och goda teer, men jag köper inte mer sånt än jag brukar. Så det kanske kan vara något för andra också – att faktiskt ha nolltolerans ett tag om det är något man verkligen vill sluta med / dra ner på. Dessutom blir jag glad och känner mig duktig när det visar sig att jag har lite karaktär ändå!

Generositet

Igår när jag var på kurs upptäckte jag efter någon timme att en söm på mina jeans höll på att gå upp. De hade inte gått sönder helt men de skulle behöva lagas inom kort.

Trots att jag var både trött och stressad tänkte jag efter kursen sticka in huvudet hos en sömmerska som jag visste finns på vägen till jobbet. Har lämnat in ett par plagg där och hon är väldigt duktig. Tänkte fråga vad det skulle kosta att fixa till. Alternativet var förstås att hitta en vän som har symaskin och fixa det själv.

Sömmerskan satt – så klart – och sydde och hon log mot mig när jag kom in. Jag visade henne och frågade vad hur mycket det skulle kosta att få jeansen lagade. Hon pekade på ett skynke och sa att ”Det kostar inget alls. Ta av dig där.”

3 minuter senare stod jag på gatan igen. Med hela byxor, och med ett leende på läpparna. Tänk att det finns människor som hon, och att man kan få uppleva såna här små saker som förgyller vardagen.

Visst ”tjänar hon” på att ge gratis-service som detta. Nästa gång jag behöver en sömmerska – eller om någon annan behöver en – kommer jag att gå till och rekommendera henne. Men ändå. Tjänar vi inte alla på att vara generösa och bjuda till? Är inte glädjen att glädja andra ibland helt tillräckligt?!

Rädd för att lyckas?

Det finns mängder av teorier om varför man skjuter upp saker man borde göra, eller undviker att göra saker som skulle kunna vara bra för en. Jag pratade med en vän om detta. Han berättade om en teori som jag kände stämde väldigt bra och som jag – och kanske även ni andra? – kan lära mig något av.

Varför gör man inte det man borde göra?
1. Man vet inte hur man ska ta sig an uppgiften eller vad som kommer att hända.
Man är med andra ord osäker.
2. Man är rädd för att misslyckas.
Det vill man ju helst inte.
3. Man är rädd för att lyckas, med allt vad det innebär. Att lyckas få ett nytt jobb kan ju t.ex. innebära att man måste ändra på sina rutiner, släppa den trygghet man har och kasta sig ut i det okända.

När min vän beskrev detta insåg jag att jag styrs ibland mycket av min rädsla för förändringar. Samtidigt som jag vill ha förändringar. En svår ekvation. Teorin är just nu fullt applicerbar på min vilja att träffa någon kombinerat med min ovilja att gå på dejt. Det tar emot av någon anledning och jag har en mängd olika ”anledningar” i mitt huvud som alla klingar falskt. Jag är så klart rädd för att både misslyckas och att lyckas. Säkert är jag rädd för andra saker också…

Jag har tidigare skrivit om mod, att våga ge sig hän, följa sina drömmar och våga ta in på nya vägar. Det börjar kanske bli dags att skriva mindre och göra mer?! Det kan hända att jag blivit erbjuden en blind-dejt. Bäst att utmana mig själv och göra det jag skulle rekommendera en vän i min situation att göra. För visst är det oändligt mycket lättare att ge andra goda råd än att följa dem själv?!

Moon salutation

När jag var hos Maya, ”min” yogaterapeut sa hon att jag inte borde göra den – maskulina – solhälsningen inom yogan, utan snarare månhälsningen, Chandranamaskar. Den kan beskrivas som en lugnare och kvinnlig form av solhälsningen om jag har förstått det hela rätt. Månens namn ”Chandra” tycker jag är så vackert. Kanske något jag skulle kunna kalla mig om jag bosätter mig i Indien… Tillbaka till verkligheten!
När jag igår var på min första yogaklass på 1,5 år (om jag inte räknar med den underbara yogahelgen i Västmanland nyligen) gjorde vi just månhälsningen. En asana som passar bra att göra just på kvällen dessutom. Det var skönt och förhoppningsvis också stärkande av min kvinnliga sida – och min ländrygg. Alla har vi våra svaga punkter och det vi måste jobba lite extra med 😉 Tack Lou för en bra klass!För den som är nyfiken finns många youtube-klipp på ”the moon salutation”. Det finns flera varianter och jag vet faktiskt inte vilken som är ”rätt”. Däremot är jag just nu inne i en ”vill-ha-mer-yoga-fas” och kollar videoklipp och vill komma igång med att yoga mer och gå mer på klasser. Det är en riktigt må-bra-sak och jag känner att jag måste ta hand om mig själv lite extra just nu. Då är en ”cooling” månhälsning ett bra sätt att avsluta dagen med. Så det ska jag göra nu. Det blir en tidig kväll som börjar och slutar på yogamattan. Jag önskar er som läser detta en riktigt god natt.

Köttfri måndag och se upp med risgrynsgröten

Läste en artikel i DN idag med rubriken ”Ät grönt för miljöns skull” och tänkte att det helt ligger i linje med hur jag tänker kring mat. Samtidigt vet jag för all del inte så mycket på djupet om detta med kopplingen kött – miljö så jag läste artikeln med stor nyfikenhet. Skulle jag få bekräftat att jag tänker rätt?

Jonas Paulsson intervjuas och han har just blivit framröstad som ”årets miljöhjälte” av Världsnaturfonden. Han har startat det som i USA kallas för ”Meatless Monday”, nämligen ”Köttfri måndag”. På båda sidorna hittar den som vill ha inspiration fullt med vegetariska recept. Varför ska man skippa köttet då? Det har forskats kring detta och FN kom 2010 med en rapport där man såg en tydlig koppling till minskad kött-och mejerikonsumtion och minskade klimatförändringar (enl artikeln i DN). En köttfri måndag införs i kommuner och landsting, fler börjar tänka i nya banor och upptäcker att man faktiskt klarar sig utan att äta kött varje dag.

Jag tror på att även en sån liten människa som jag kan göra skillnad – tänk så du med och var med och påverka! Läs också mer om vad jag skrivit om att vara en medveten konsument.

Sneglade apropå detta på en förpackning av ICAs risgrynsgrön när jag var riktigt hungrig här om dagen men lät den vara. Den innehöll palmolja! Varför?? Det finns mycket skrivet om palmoljan bl.a. på WWF & Naturskyddsföreningens hemsida. Här är en artikel från SvD som skrevs för några år sedan. Framställningen av oljan hotar både regnskogen, de djur som lever där men också människor drabbas negativt av den. Det är tyvärr fortfarande lika aktuellt att vara en medveten konsument. Koka er egen risgrynsgröt till jul och läs innehållsförteckningarna!

Den svåra konsten att vara ensam

Det finns olika sorters ensamhet, t.ex. den självvalda och den icke valda, den upplevda och den verkliga. Det kan vara en konst att vara ensam och trivas med det. Jag har alltid haft lätt för ensamhet, har jag tyckt och trott. För mig är det viktigt att få vara ensam, jag månar om min ”egentid” och ser till att planera in sådan. Något som ju inte är särskilt svårt när man inte har barn förstås.

Många gånger tycker jag mig ha valt ensamhet på helgen. I veckorna är jag ofta uppbokad både dagtid med arbete och på kvällarna med kurser, bokklubb, kompisträffar och ibland dejter. Men när det inte längre är självvalt då, när det egentligen inte finns något behov av ensamheten – hur ska man då hantera den? Tror att det är viktigt att inse att man oftast har ett val. Frågan är bara vilket val man gör. Det finns kanske någon att ringa, något att göra men av någon anledning känns inte det så lockande. Är då ensamheten inte vald? Det kan också vara så att det finns en naturlig anledning – som t.ex. att jag inte har kontaktat någon och sagt att jag inte har något planerat. Även då finns det kanske möjlighet till umgänge men av någon anledning drar jag mig för att ta den där kontakten. För att inte verka ensam… för att inte någon ska känna ansvar för min ensamhet och känna att de borde umgås med mig. Hemska tanke. Hellre ensam än att bli hembjuden under de premisserna.

Mycket sitter i huvudet. Inte skulle nån känna sig ”tvungen”. Inte skulle det vara en belastning för någon? Det kanske är så att jag är lite lat och bekväm. Kanske är det så som min terpeut säger, att jag ibland väljer att inte behöva relatera till andra människor. För att det innebär ju att behöva göra som andra vill, äta när andra vill… vad komplicerad man kan vara. Jag är. Ibland.

Just idag är ensamheten kanske delvis självvald men inte särskilt angenäm. Beror säkert på dagsformen också. Kommer inte fram till ett ultimat förhållningssätt. Men jag vet ju, att den helgen då jag är uppbokad kan jag längta efter en helg som denna, utan planer…

Livets bergochdalbana – ”peptalk”

Livet kan verkligen gå upp och ner. Det är så lätt att låta hela livet färgas av en negativ tanke eller en känsla, och låta den påverka hela sinnesstämningen, när det egentligen handlar om att man har något som oroar, eller att man är ledsen för något specifikt. Det innebär ju inte att ”allt” är dåligt. Det är viktigt att se det för vad det är och inte fastna i en nedåtgående spiral av negativitet. IndienPratade idag på terapin om ”felaktiga antaganden”. Så bra med lite repetition. Att se sin situation och tänka: den kan aldrig förändras, är exempel på ett felaktigt antagande. Att bara dra slutsatser från ens erfarenheter säger inget om framtiden. Eller jo, lite säger det ju, som Einstein sa är det bara idioter som gör samma sak och förväntar sig ett nytt resultat, så det ger ju en liten fingervisning om vad det handlar om!

Framtiden kan man alltid ändra på, oavsett om det gäller små eller stora förändringar – så det är DU som bestämmer! Kanske blir inte allt som man vill det ska bli med en gång, processer tar alltid längre tid än man vill. Men skam den som ger sig. Jag är väldigt tacksam för att jag är där jag är och mår som jag gör. Visst är jag inte alltid glad, visst oroar jag mig och känner mig ledsen ibland över saker jag saknar. Men jag blir bättre och bättre på att känna tillit och att kunna känna flera olika känslor samtidigt. Det är inte antingen svart eller vitt, det finns oftast väldigt mycket positivt och roligt även de dagar då problemen känns som störst.

Sen några ord som man sa när jag var tonåring men som fortfarande känns aktuella:

If it hurts – don´t do it! eller i min tolkning: Känns det fel så ÄR det fel, välj då en annan väg!

Cupcake-&-fixarsöndag

Började morgonen med frukost hos ett par vänner. De fixade mackor och annat gott och jag stod för det söta till kaffet (helgfrukost ju!):Det var gott kan jag lova! De kommer från Cupcakes Stockholm och den konstigaste de har, (som vi inte åt) är en som heter ”Elvis”; med choklad, jordnötssmör, bacon och banan. Min favorit (av 6 provsmakade) blev ”Pinuppa”, med Vanilj, hallon, citron och mandelmassa. Mums. Man kan beställa hemkörning av cupcakes – och kaffe – eller köpa som en present till någon. T.ex. 24 mini-cupcakes! Ett roligt koncept tycker jag.

Efter en lång och trevlig frukost gick jag hem och skruvade ihop en garderobslåda från Ikea. Känner mig som en ingenjör även om jag vet att det är ”lätt” att göra. Nu ska jag – äntligen – få ytterligare förvaringsplats i garderoben. Det har bara tagit mig 3 månader att komma till skott…

…och för er som liksom jag har svårt att ta tag i tråkiga saker finns nu flera lösningar: Först siten ”orkarinte.se”. För den som ”inte orkar” kan man få hjälp med att t.ex. flytta, köra, slänga och de ”hjälper och styr upp”. Fantastiskt! Grundaren kommer från Kenya och startade siten när han lärt sig att i Sverige hjälper man inte varandra på samma sätt som i Kenya och man säger ofta att man ”orkar inte”. Känns det igen?!

Har hittat en annan påhittig och bra site: ”HinnerDu.se”. Vill man ha hjälp skriver man en annons och sätter ett pris på detta, och blir sedan kontaktad av någon av de pensionärer och studenter som hjälper till. För DE hinner tydligen! En vill ha hjälp med att sätta upp lampor i bokhyllan för 250 kr, andra vill ha hundvakt i Malmö. Någon i Stockholm är beredd att betala endast 70 kr för att få hjälp åt sin pojkvän att skaffa jobb. Undrar hur det går… Jag gillar verkligen tanken – att man hjälper varandra, om än mot betalning. Så hade jag inte orkat eller hunnit sätta ihop min låda finns alltså alternativ. Bra att veta!

Trevligt helgslut!