Upp igen

Det är som en naturlag. Om det går ner så går det till slut upp igen. Efter några rätt miserabla dagar (se tidigare inlägg) så känns det som om det just nu har planat ut. Inget känns lika hemskt längre. Jag har skojat med kollegorna och har haft en mysig middag med mamma + hennes sambo. Lite starkare idag. Inga tårar.

Det stämmer alltså: ”Even this will change.”!

Mycket känns bättre för att jag Tagit Tag i flera saker. Ringt hudläkare. Funderat på strategier för jobbet. Skickat ett sms. Pratat med vänner. Lyft blicken. Och kände idag för första gången lite pirr inför min semesterresa. Tidigare har även den – tyvärr – varit omgärdad av stress och oro. Dumt och nästan patetiskt.

Hur ser livet ut egentligen? – Har jobb, pengar, bostad, fina vänner, råd att åka på semester, mat i magen och inga sjukdomar. Räcker det? Blir man lycklig då? Tydligen inte. Ibland blir jag trött på den eviga strävan efter något mer och det faktum att kroppen och psyket tydligen inte tål att man får lite mycket av allt ibland. Vi är klena vi bortskämda västerlänningar…

…men det är ändå ett faktum att så är det. Vi får nog acceptera att livet går upp och ner. Idag känns det bra men jag vet inte hur morgondagen ter sig. Med all sannolikhet överlever jag den också, kanske till och med med ett leende? Time will tell.

Glöm inte bort – man uppskattar inte topparna lika mycket om man inte har dalarna. Kram och snart god natt!

Oro, känslor och negativa tankar

Ibland känns det tungt. Och då kan det gå antingen upp eller ner. Idag gick det inte upp.

För mycket stress på jobbet under för lång tid tär på kropp och själ. Känner mig ömtålig, med nerverna på helspänn. Varje fråga eller propå (även de roliga) blir ytterligare en källa till stress.

Var hos läkaren idag för att visa upp en ”torr fläck” i pannan. ”Solskada” sa han. ”Inte cancer men heller inget som är bra, se till att boka tid hos din hudläkare”. Jag som ska åka söderut snart, till stark sol. ”Klä på dig, det bästa skyddet är att alltid ha något mellan huden och solen.” Tänker på alla gånger jag bränt mig som ung. Ångest över detta plus den ärftliga faktorn. Brukar hålla det ifrån mig men känner mig plötsligt som en tickande bomb. När kommer det att vara cancer… aldrig eller när?

Allt jag inte har och som jag saknar gör sig påmint. Varför det, just nu?

Oro och negativa tankar drar med sig mer av det och känslor har en förmåga att förstärka sig själva och mångdubbla sig. Känslorna leder till mer negativa tankar och plötsligt känns allt helt, helt… hopplöst. Sömnbrist gör sitt till som ytterligare en krydda i den sura soppan.

Men – vi kan verkligen förändra våra känslor genom att styra tankarna. Det är svårt och jag kämpar med det. Imorgon kanske det går bättre…

Läste detta här om dagen och kände mig träffad, ska börja bli snällare mot mig själv:
Worrying is the same thing as banging your head against the wall.
It only feels good when you stop. (John Powers)

RECEPT till mig själv:
– Dela med dig till andra, gå inte in i dig själv!
– Fastna inte, älta inte!
– Byt tankar, tänk på annat. Acceptera inte dina tankar (de är ofta förvrängda och inga sanningar – även om det känns så)
– Even this will change.

Pranayama – att andas för lugn eller energi

Var hos min yogaterapeut Maya för ett par dagar sedan, och fick då några nya övningar till mitt yogaprogram. Bland annat ytterligare en pranayama – det vill säga andningsövning. Den nya övningen innebär växelvis andning. Många som gått på yoga har säkert prövat att andas växelvis med hjälp av fingrarna, men nu ska jag göra det utan att täppa till någon av näsborrarna, bara sitta och andas in genom höger, ut genom vänster, in genom vänster och ut genom höger. Detta ska jag göra 3 varv för att ”balansera” och sedan andas ” som vanligt” i 3 minuter.

Varför balansera? Jo, vi andas växelvis av oss själva i vardagen. Några timmar med höger näsborre och några med vänster. Aldrig med båda samtidigt, även om man kanske tror det. Enligt forskaren och yogaläraren Marian Papp påverkas vi av vilken näsborre vi har lättast att andas genom och vi har oftast en vi har lättare att andas genom. Läs mer om det i den här intressanta artikeln. Vad är det då man balanserar? Jo Nadis.

Inom yogan pratar man om Nadis, som är kroppens energikanaler. Vi har tre nadis och genom andningen så kommer vi i kontakt med två av dem, Ida och Pingala. Om man till exempel ligger på höger sida och den vänstra näsborren öppnas upp, aktiveras Ida. Ida är feminin, kylig, lugnande, mental och andlig, samt aktiverar den högra hjärnhalvan. Att ligga på vänster sida öppnar upp för Pingala, som i sin tur är maskulin, dynamisk, eldig, fysisk och kreativ och aktiverar vänstra hjärnhalvan.

Det gör oss lite piggare att andas genom höger näsborre och lugnare att andas genom vänster. Detta kan användas t.ex. om man är trött och behöver mer energi, då andas man genom höger näsborre. De som har svårt att somna kan prova att lägga sig på höger sida och se om Ida kan svalka, lugna ner och hjälpa sömnen att komma. Kroppen är spännande med alla dess funktioner!

(tack bloggen "solhälsning och huvudstående" för lånet!)

Frysa ägg – en försäkring för singlar?

I veckan kunde man läsa i tidningarna om den i Sverige nya möjligheten att frysa in mänskliga ägg, i avvaktan på befruktning (eg i avvaktan på att kvinnan ska hitta en man!). Jag hade missat det om inte en väninna informerat mig med orden: ”Ta chansen och gör det! Tänk om du efter 40 inser att du inte kan få barn, vad du skulle ångra dig då!”Min spontana reaktion var att det kändes konstlat. Som en överdriven säkerhetsåtgärd, för att ha så mycket kontroll som möjligt och inte låta naturen ha sin gång.

Å andra sidan. Har flera vänner som har väldigt svårt att bli gravida, kanske delvis på grund av ålder. När jag tänker lite längre känner jag också att om det visar sig att jag har ägg som kan frysas (det finns ju inga garantier för att man – oavsett ålder – har bra ägg!) skulle en sån åtgärd göra att jag skulle känna mig mycket, mycket lugnare och mer harmonisk. Även om frånvaron av en partner och potentiell pappa till framtida barn inte är ett stort stressmoment i mitt liv så dyker tankarna upp regelbundet. Att kunna skjuta på stressen över den biologiska klockan vore egentligen helt fantastiskt!

Många tankar snurrar, det handlar också om pengar så klart. Det är dyrt. Hur mycket är det värt att skaffa barn? Det blir som en försäkring – kanske kan jag bli gravid om några år på naturlig väg, kanske har jag inga dugliga ägg. Så mycket som är ovisst. Hur mycket är jag beredd att lägga i tid och pengar på att öka chanserna? Ska naturen ha sin gång – ”blir det barn så blir det” – eller ska jag vara med och försöka påverka?

Snart åker jag iväg på semester. Får se det som betänketid när jag sitter under palmerna och tittar ut över indiska oceanen…

Rädda singlar – eller nöjda singlar?

Var på en afterwork för singlar igår, som en vän anordnat.Det var ett stort överskott på kvinnor, vad beror det på? Eller snarare, bristen på män?

Jag började prata med 2 killar och kom in på frågan varför det fanns så få män där. De var överens. De tyckte det kändes lite obekvämt att gå till ett ställe dit bara singlar gick. Sen var den ene väldigt rädd för ”svenssonlivet” och sa sig ha varit det sen han var mycket ung. Han verkade rädd för allt han skulle behöva försaka om han skaffade barn och såg med skräck på alla som var inne i ”ekorrhjulet” med den stressiga vardag som många barnfamiljer har. Han trodde han skulle få leva ensam på grund av detta.

Den andra mannen sa något som jag tror är lite av ett Stockholms-syndrom: ”man har det alldeles för bra som singel”. Just så tror jag att många känner, kanske framförallt män. Mina väninnor som går ut på krogen en del beskriver att de träffar trevliga och normala singlar där men att de inte alls verkar vara intresserade av en relation. De vill leva det där lite flyktiga livet med tillfälliga relationer utan att behöva binda sig.

Tror dessa män att de genom att ”bli ihop” med en tjej kommer att förlora all frihet de har och att det därför inte är värt det? Vet de vad de har och inte vad de får? Var är det som skon klämmer egentligen?

Det verkar vara ett faktum att många tänker i de här banorna. Jag tror också att det är ett storstadsfenomen. Man kan vara singel i Stockholm, aldrig behöva vara ensam och ha ett stort utbud av aktiviteter som vänder sig direkt till singlar. För att singlar ska ha något att göra – men inte direkt för att de ska bli något annat än singlar…

Blir så trött på den här attityden, kanske har jag omedvetet anammat något av den själv? Ibland vill jag flytta till en mindre stad, där människor inte är lika utbytbara och där relationen hellre än singellivet prioriteras. Är jag naiv kanske? Ibland blir jag bara så desillusionerad när jag träffar ”riktigt bra män”, som är långt ifrån unga, och som inte riktigt ”vet” om de vill träffa någon. Kom igen! Läs ”Hemligheten”! Släpp dörrkarmen och kom ut och lek! (Det där med dörrkarmen gäller nog mig själv också, men det är lättare att tala om för andra vad de ska göra…)

Att stå upp för sig själv

Att stå upp för sig själv och säga ifrån när något inte är bra, är både svårt och viktigt. Jag har inte alltid varit bra på det men jag blir bättre. Visst ska man förlåta (forgivning is forgetting – Janesh Vaidya) men jag tycker det också är viktigt att säga ifrån.

Idag har jag gjort det två gånger. Dels har jag stått på mig när jag reklamerat min trasiga mobil och har berättat hur dåligt behandlad jag som kund har blivit. Kanske får jag inte det jag vill ha, men jag har ändå våga säga ifrån och talat om hur jag tycker de ska lösa det hela, på ett lugnt och konstruktivt sätt.

Den andra gången kontaktade jag någon jag aldrig träffat men som på sin hemsida rekommenderat en tjänst som utfördes av annan. Denna andra person gjorde ett riktigt dåligt arbete och det kunde ha gått dåligt. Jag har blivit arg och upprörd varje gång jag tänkt på henne, som utförde arbetet, men nu när jag fått uttrycka mitt missnöje känns det mycket bättre.

Att få ge uttryck för det jag känner har egentligen varit hela vinsten. Jag känner mig lättare och har nu släppt känslan av att vara ”förorättad”. Jag blev bra bemött båda gångerna och även om det inte kommer ut något mer av det hela (förutom någon form av ny telefon hoppas jag!) så känner jag mig väldigt nöjd.

Det handlar om att vara ärlig med det man känner också tror jag.  Och jag kan bara rekommendera att säga ifrån – om maten inte smakar gott på restaurangen, om det är fel på blixtlåset i de nya jeansen eller om någon gör ett dåligt arbete som du betalar för. Våga – för det växer man av!

The art of Love

Igår höll ayurvedaläkaren Janesh Vaidya ett föredrag som hette ”Art of Love”. Många kom för att lyssna, de allra flesta var kvinnor. Varför det? Män vill väl också få och känna kärlek. Men de kanske inte känner samma behov av att höra någon prata om det. Så kanske det kan vara. Sen tror jag kanske att många i publiken är hemligt kära i Janesh. Och det är ju bra – för då blev ju kvällen verkligen en kväll i kärlekens tecken!Det som gjorde störst intryck på mig igår var hans beskrivning av hur många – felaktigt – går runt med ett tomt hjärta, med ett tomrum som behöver fyllas, och väntar på att någon ska fylla det. När man sedan träffar den personen blir man väldigt sårbar, för om han eller hon försvinner blir hjärtat tomt igen och livet riskerar att rasa. Janeshs lösning var att i stället själv se till att hjärtat var fullt av kärlek. Så fullt av kärlek att det svämmar över. Då kan man bjuda in andra – ”kom och ta del av min kärlek!” Det var fint beskrivet tycker jag! Det kändes faktiskt lite Di Leva-aktigt, också han en klok man med mycket kärlek i sig.

Några saker skrev jag ner under föredraget:

För att kärlek ska fungera måste kärleken vara ren. Den ska därför inte tyngas ner av krav, förväntningar och att man fäster sig för mycket vid den (”attachment”). Den ska istället vara ovillkorlig (unconditional). Såklart. Men så svårt!

Att förlåta är att glömma. Visst är det sant. Så mycket man går och bär på, irriterar sig på, så många som bär på ilska och frustration gentemot andra människor. Om man kan förlåta, vilket i sig inte är enkelt, försvinner smärtan till slut. Och man glömmer. Vilken befrielse!Han inledde förresten föredraget med att säga att Sverige har saker som väldigt många andra länder inte har: vi har rent vatten, fantastisk natur och ren luft. Varför är vi då så olyckliga? Tänk gärna på det innan ni går och lägger er. Perspektiv är alltid bra att ha!

Släppa taget

Man skulle våga släppa taget lite oftare.
Bara luta sig tillbaka och våga lita på att saker och ting ordnar sig.
Även utan timmar av oro och funderingar.
Våga njuta av det som är bra och känna tillit till framtiden.
Släppa taget om det som varit.
Våga tro att andra kan.
Våga tro att andra vill.

Tänk om man vågade och kunde och insåg att det var det bästa man gjort!
Man vet aldrig förrän man har testat…

Önskar er alla mer mod och mer roligt i era liv!

This too shall pass – allt ordnar sig

”Allt ordnar sig ju alltid till slut, kanske inte på det sätt som man hade tänkt sig men då får man tänka att det är något mening med det också.” sa min väninna vid middagen igår. Hon är alltid så cool, stressar – i princip – aldrig upp sig över något. Sen tycker jag också att allt funkar väldigt bra för henne. Barnen sover gott, hon har en harmonisk och rolig relation sen över 15 år och är dessutom väldigt trevlig. Vad kommer först? Inställningen eller det faktum att allt faktiskt ordnar sig?

Jag blev imponerad av det hon sa, framförallt som hon tidigare varit nästan nervös och stressat upp sig över minsta sak. Men det var som att hon tillslut insåg, och verkligen kunde tro på, att allt faktiskt ordnar sig. Och tänker man efter så gör i princip allt det. Tids nog.

Favoriten Jason – eller Timbuktu – sjunger låter ”Det ordnar sig” som jag ofta lyssnar på när jag behöver. Han gör riktigt bra låtar och energigivande spelningar som gör att man också känner det. Att det kommer ordna sig. (Nästa spelning är om några veckor i Filadelfiakyrkan. Jag vill gå!!)

Det som idag känns som stora oöverstigliga problem kommer någon dag – imorgon eller om ett år – kännas små eller vara helt bortglömda. För att det just ”ordnade sig”. Det är svårt att behålla den här känslan men för mig var så bra att höra, och se, hur hon verkligen tror på det också. Ska försöka göra den inställningen till min.

Sen får man inte glömma bort att livet inte alltid är enkelt och att man gör sig själv en otjänst genom att förvänta sig det. De som har högst förväntningar på ett liv utan dalar, hinder och sorger har svårast att hantera livet.

Det kan hjälpa att komma ihåg att ”Even this will change”, eller som vissa formulerar det:

Att följa sin magkänsla

Har ont i ryggen, trots att jag står upp och jobbar och trots yogan. Eller är det tack vare…? Får inte ordning på ryggen. Har nu tagit upp styrketräningen igen och ska satsa lite extra på ryggen. Vill inte tro att det är ett ålderstecken som ska börja begränsa mig, det accepterar jag inte! Mycket ska man acceptera men inte detta, för jag tror inte det är så.

Brukar inte gnälla med min onda rygg gör mig lite orolig. Vill ju träna och må bra – inte känna mig begränsad av diffust ont.

Nåja. Förutom detta så är det bra. Känner mig väldigt nöjd idag när jag lyssnat på min intuition och fattat beslut utifrån magkänslan. Bokar boende i Sri Lanka just nu och det är väldigt svårt att få tag på hemsidor /mailadresser till alla guesthouse som finns. De stora förmedlarna säger att det är fullt, vilket har stressat mig rätt mycket. Fick igår tag på ett ställe som hade rum, det var ett fint ställe med pool, frukost, AC, 300 m från stranden med dagliga yogaklasser. Det lät ju bra men kändes… inte rätt. Bokade ändå, för jag vill inte stå utan boende och det ”lät ju bra” ändå.

Fick sen kontakt med en norrman som driver hotell dit jag ska. Han rekommenderade sin svärmors guesthouse. Mer spartanskt, men nära havet. Kanske är det stökigt på kvällarna, kanske är det mer smuts i hörnen, långt till en yogaklass och bara i bästa fall finns varmvatten. Men det kände så mycket bättre! Så nu har jag bokat om och ska bo vid stranden. Lite mer spartanskt men mera rätt för mig. Allt kommer att lösa sig känner jag plötsligt. Det är ju det det gör, när man följer sin magkänsla. Eller hur?!