Rädda singlar – eller nöjda singlar?

Var på en afterwork för singlar igår, som en vän anordnat.Det var ett stort överskott på kvinnor, vad beror det på? Eller snarare, bristen på män?

Jag började prata med 2 killar och kom in på frågan varför det fanns så få män där. De var överens. De tyckte det kändes lite obekvämt att gå till ett ställe dit bara singlar gick. Sen var den ene väldigt rädd för ”svenssonlivet” och sa sig ha varit det sen han var mycket ung. Han verkade rädd för allt han skulle behöva försaka om han skaffade barn och såg med skräck på alla som var inne i ”ekorrhjulet” med den stressiga vardag som många barnfamiljer har. Han trodde han skulle få leva ensam på grund av detta.

Den andra mannen sa något som jag tror är lite av ett Stockholms-syndrom: ”man har det alldeles för bra som singel”. Just så tror jag att många känner, kanske framförallt män. Mina väninnor som går ut på krogen en del beskriver att de träffar trevliga och normala singlar där men att de inte alls verkar vara intresserade av en relation. De vill leva det där lite flyktiga livet med tillfälliga relationer utan att behöva binda sig.

Tror dessa män att de genom att ”bli ihop” med en tjej kommer att förlora all frihet de har och att det därför inte är värt det? Vet de vad de har och inte vad de får? Var är det som skon klämmer egentligen?

Det verkar vara ett faktum att många tänker i de här banorna. Jag tror också att det är ett storstadsfenomen. Man kan vara singel i Stockholm, aldrig behöva vara ensam och ha ett stort utbud av aktiviteter som vänder sig direkt till singlar. För att singlar ska ha något att göra – men inte direkt för att de ska bli något annat än singlar…

Blir så trött på den här attityden, kanske har jag omedvetet anammat något av den själv? Ibland vill jag flytta till en mindre stad, där människor inte är lika utbytbara och där relationen hellre än singellivet prioriteras. Är jag naiv kanske? Ibland blir jag bara så desillusionerad när jag träffar ”riktigt bra män”, som är långt ifrån unga, och som inte riktigt ”vet” om de vill träffa någon. Kom igen! Läs ”Hemligheten”! Släpp dörrkarmen och kom ut och lek! (Det där med dörrkarmen gäller nog mig själv också, men det är lättare att tala om för andra vad de ska göra…)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s