…sällan som man tänkt sig

Så hade jag nu laddat i flera månader, planerat, lagt timmar på att boka boende, ännu fler på att fixa med allt runtomkring. Jobbat intensivt in i det sista – för att kunna ta semester och åka iväg på en lång resa. Njöt av resan till Arlanda, om än med andan i halsen och en oro över om jag verkligen kommit ihåg allt jag skulle ha gjort innan resan (det hade jag inte). Väl där hade jag ingen direkt resfeber utan var glad över att äntligen få komma iväg.

Trodde jag. Gaterna byttes. Rödmarkerades. Högtalarna pratade om strömavbrott, men alla lampor lyste. Inkallade till gaten. Information om att planet till London är inställt. Landningsbanorna var strömlösa, inga plan fick lyfta eller landa. Planet vidare från London skulle jag så klart missa. Ringer flygbolaget, som har stängt för helgen! Springer tillsammans med alla andra till Sas-disken. De kan inte boka nya biljetter och hänvisar till resebyrån.

Mitt i allt detta, när jag känner både oro, stress och en stor besvikelse slår det mig att det kommer ju inte att sluta så här. På något sätt kommer det här är att ordna sig. Jag kommer inte iväg när det var tänkt, men jag kommer komma iväg. När jag ändrat på tankarna flöt sedan allt på.

En kille uppmärksammade att vi satt i samma båt, han hade bokat via samma firma. Vi ringde det andra flygbolaget, som bokade om våra biljetter snabbt och smidigt. Kvinnan i Sas-disken förvandlades från avvisande till ett under av service. Min nyfunne vän och jag lyckades lokalisera vårt bagage och jag fick skjuts av honom hela vägen hem i ösregnet.

Min vän på Sri Lanka, som jag skulle ha bott hos inatt, skrattade när han hörde historien. Han vet hur mycket jag har planerat. Han sa som han har sagt förut, att det går inte att planera, det blir ändå inte som man har tänkt sig! Så klokt och så klart.

Ett par semesterdagar förlorade men jag vinner en helt oplanerad och lugn dag som spenderas med frukost hos vänner och sen julpyssel med syskonbarnen, som jag inte kommer träffa på länge sen. Får dessutom resesällskap hela vägen och det känns också som en bonus.

Så inget ont som inte har något gott med sig och det går verkligen inte att planera allt… det blir ändå sällan som man tänkt sig!

Better safe than sorry – om att försöka ha kontroll

En kollega skojade med mig idag, om något som jag själv berättat för honom. Tittade helt blankt på honom och förstod inte vad han pratade om. Senare hade jag och en kollega ett spontant ”music-quiz” när jag åt middag och han övade på sin gitarr (jobbade sent båda två, fast jag var nog den som jobbade ;-)). Jag är rätt duktig på musik. Brukar vara. Det blev fel på allt. Band, låt, land.

Ingen koll med andra ord. Påtagligt stresspåverkat minne. Lite läskigt faktiskt. Och jag är en som gillar att ha koll, och kontroll. Kanske – antagligen – lite för mycket. Det tar hemskt mycket energi att försöka ha kontroll när hjärnan inte hänger med. Och stressen sätter sig även på beteendet – och på kontrollbehovet.

Som när jag nu shoppat inför min resa (inget köpstopp på Malariatabletter, solskydd och så vidare), köpte först mjölksyretabletter som jag ätit förut. Bra för magen när man åker utomlands. Men så rekommenderade de på Apoteket den andra sorten. Den som har 5 miljarder mjölksyrebakterier (och inte bara 1). Så jag köpte den också. För den andra hade jag redan köpt. Så har jag köpt både de billigare och de dyra öronpropparna. För mamma sa att de senare var så himla bra. Bäst att gardera sig, så jag inte får ont i magen / inte kan sova för att jag nöjt mig med den billiga modellen…

Suck.

Min förhoppning är att jag under och efter min stundande semester ska kunna släppa lite på kontrollen och ”bara vara” lite mer. Jag har en bit dit. För även om jag nu vet exakt var jag ska bo under hela min resa så vet jag ju inte hur det ÄR på de ställen jag ska bo på. Fast jag läser allt jag kan hitta om alla guesthouse så kanske det ändå är si eller så. Eller så blir det helt, helt underbart… det går inte att kontrollera!

Här ska jag bo i slutet av december...

Om tillit till livet & ritualer

Hade en mysig och givande middag med en vän här om dagen. Vi pratade om en inställning till livet som innebar att man förutsätter att man får just så mycket av livet som man klarar av. Hon och hennes kärlek hade inte kunnat bli ett par för 2 år sen när de först träffades, ingen av dem var redo då och var inne i helt olika processer. När de sedan träffades i år var de båda redo – och kunde ta emot varandra. Härligt!Det är ett synsätt jag vill ta till mig. För det jag ännu inte har, kommer jag kanske få när jag är redo för det. Vilken bra tanke. Tillit, som jag skrivit om förut, dyker upp igen alltså.

Och apropå olika synsätt så åt jag lunch med en vän som nyligen kom hem från Thailand. Där finns en högtid (som heter Loy Kratong) som innebär att man tillverkar små båtar av bananblad, placerar blommor, ljus och ev något mer i dem och låter dem sedan flyta iväg med havet. När man gör detta kan man önska sig något och låta sina bekymmer och dåliga samveten flyta iväg. (Traditionellt handlade det att skänka gåvor till vattengudar men vad jag förstår finns flera tolkningar av denna ritual.) Jag tror att ritualer är bra och helande för oss, oavsett om vi ”tror” på något speciellt eller ej. Kanske ännu mer om vi inte har någon ”tro” som stöttepelare. Worrydolls, som jag skrev om här tidigare, är ju också ett exempel på detta. Allt som får oss att må bättre är bra. Nu ska jag tända ljus, koka kola till adventsfika imorgon och sedan äta en god middag. Ska försöka känna tillit till framtiden. Det mår jag bra av.
Trevlig helg!

Lite om självkänsla

Självkänsla är ett populärt ord, och också något man gärna vill ha. I vart fall vill man inte ha någon större brist på självkänslekontot. Många med mig inser när de lär sig skillnaden mellan självförtroende och självkänsla att det ena kan vara på topp medan den andra kommer långt efter. Blev förvånad så sent som för någon vecka sen då en vän jag alltid sett som superstark berättade att hon hade jättelåg självkänsla. Hon som klarar allt, är söt och enormt social. Samma sak med en annan vän som är supersnygg och talangfull, hon tror inte att någon skulle vilja ha henne… Sorgligt att det kan vara så.

Bristande självkänsla är en sak som jag tagit upp en del i terapin, eller är kanske snarare en faktor jag tror ligger bakom mycket annat. Därför var det mycket glädjande när jag här om dagen tänkte att ”it´s his loss” när jag började misströsta över en kille som inte hörde av sig (han gjorde det lite senare). Det kanske låter banalt och litet, men för mig att faktiskt känna så – att det var han som förlorade på att inte höra av sig till mig – var något helt nytt. Jag värderade mig själv högre än jag gjort tidigare, och det känns som ett kvitto på att självkänslan är på väg upp!

Min bestämda åsikt är att med bättre självkänsla blir livet lättare. Punkt! Klart man ”klarar” sig ändå, men har man möjlighet att jobba på det har man så mycket att vinna. Behöver inte vara genom terapi, vissa blir hjälpa av att läsa bra böcker (om personlig utveckling / självkänsla) och andra genom att helt enkelt utmana sig och göra sånt som inte känns bekvämt.

Nu var det i alla fall en välsignelse att ha en bra (bättre) självkänsla. Att kunna känna att jag är bra oavsett vad andra gör låter enkelt men när det känns enkelt – då har man kommit en bra bit på vägen! Jag är glad och tacksam och fortsätter min resa. Önskar er alla en god självkänsla!

Drömtydning och råd inför det nya året

Är det någon som kan tyda drömma? Drömde i natt att jag skulle gifta mig. Med en man jag inte känt särskilt länge. Vi hade inte ens…ja, ni vet. Men jag kände mig ändå säker på att vi skulle gifta oss. Jag som aldrig har drömt om att gifta mig! Han var märkligt likt en man jag ofta träffar genom jobbet, men i drömmen var jag kär i honom och han var riktigt rolig. Sån är han inte i verkligheten – så det var nog inte han!

Vad betyder det? Känslan var bra, lugn och väldigt opirrig. Bara självklar. Är det något som ”fallit på plats”? Jag tror att känslor följer med in i drömmar men ibland visar sig dolda känslor när man drömmer.

Jag är ingen drömtydare men kan inte låta blir att fundera eftersom drömmen var så verklig när jag vaknade, och den har stannat kvar. Jag kände mig så … Nöjd!

Inget att fundera över kanske, bara att njuta av – att jag kände så. Det påminner mig också om det Janesh Vaidya sa om nästa år: ”Whatever you got it will grow next year”. Så det man går in i det nya året med kommer man alltså får mer av. Då gäller det att boosta med bra känslor och föresatser helt enkelt! För att komplicera det hela är hans nyår inte där vårt är, utan nån gång i mars / april – men det kan ändå vara värt att tänka på. Enligt ”attraktionslagen” drar man till sig det man redan har, och stämmer det är det ju alltid viktigt att tänka på vad man går och ”bär på”.

Nu ska jag försöka hålla kvar min ”nöjda” känsla. En milsvid skillnad från känslan för bara några dagar sen. Det går upp och det går ner… tack för det!