Vardagsstress, var tar tiden vägen?

Jag som inte har familj och barn borde ju, i teorin, ha hur mycket tid som helst. Och har jag inte det? Det känns inte som det. Jag har hela hösten varit väldigt stressad och har inte alls känt att jag har haft den tid jag tycker jag borde ha.

Kanske är det så att den tid jag har, bokar jag upp, och samtidigt så vill jag ha tiden kvar. För jag vill ha luft i min almanacka, jag vill ha tid för bara mig själv, för att kunna vara hemma och pyssla eller för att spontant kunna boka upp mig på dagen.

Det passar inte mig att vara så mycket uppbokad helt enkelt men jag vet inte hur jag ska komma runt det. Jag inser också att jag använder många ”borden” och ”måsten” när jag pratar om min vardag. Men ska jag inte ställa mig frågan: ”vad VILL jag?”

Hösten har varit tuff på många sätt och stressen jag känner handlar om mycket mer än bara detta med mina uppbokade veckor men det är ändå något jag borde ta tag i  känner jag. Att inte kunna boka in en träff med någon jag vill träffa utan att behöva konsultera almanackan och konstatera att jag har ”två kvällar om två veckor lediga”, känns inte bra. Så vill jag inte leva!

Längtar till min julsemester då jag har 4 sköna veckor långt hemifrån att fundera på vad jag gör för fel. Och hur jag ska förhålla mig till min vardag. För det handlar ju också om inställningen till tid och bokningar, och inte endast handlar om hur verkligheten ser ut. Tar tacksamt emot tips från er!!

Annonser