Lära av yoga och mina fantastiska lärare

Jag har yogat till och från i cirka 10 år, och jag tycker att jag lär mig mer och mer av yogan. Det sista året har jag yogat med över 10 olika lärare, alla med olika inriktningar och bakgrund men en sak har de haft gemensamt – de har velat förmedla ett budskap som har handlat om livet utanför yogamattan.

För många är yoga enbart en träningsform, om det är det ju. Också. Men det finns så mycket mer att lära av yogan, sånt som inte handlar om att kunna sätta i händerna i golvet när man står upp eller kunna stå på huvudet i 5 minuter.

I Indien hade jag flera lärare, som oberoende av varandra, pratade om hur minnen och känslor sätter sig i kroppen och skapar blockeringar. T.ex. höftböjarna är ett sådant område. Tanken är att yogan ska hjälpa till att släppa blockeringarna – och släppa ut känslorna, traumor och annat som behöver komma upp till ytan och rensas bort. Lite som terapi!

Flera av mina lärare här hemma, t.ex. Fredrik Binette och Lou Åberg pratar mycket om att inte sträva, att i stället fokusera på där man är, här och nu. I stället för att som på mina ashtangayoga-klasser för 10 år sen, där vi fick lära oss att ”andas genom smärtan” för att nå längre och verkligen utsätta kroppen för påfrestningar, lär jag mig numera att acceptera och känna tacksamhet för min kropp och dess förmågor.

Shay Peretz är en annan fantastisk lärare, ganska ny för mig, som på klassen i lördags talade om hur yoga inte handlar om olika ställningar, utan att det handlar om att förena andning och kropp. Att vi lär oss andas helt enkelt, något vi tror vi kan men ofta inte gör på ett optimalt sätt. Känns själv hur hela kroppen och känslorna i den förändras om du i stället för att andas högt upp i lungorna drar djupa och lugna andetag ner i magen.

Shay pratade vidare om vikten av att vara tacksam för den kropp vi har, att känna tacksamhet för att vi har möjligheten att ta oss till yogamattan, till yogashalan, och att tacksamheten kan finnas där även om vi har ont i en axel eller har ett problematiskt knä som begränsar oss.

Lördagens klass var som alltid med Shay väldigt prestigelös ”jag lär mig av er också” och jag kände mig så närvarande i kroppen när jag gick därifrån och kände att jag börjar en ny yogaresa från och med nu. Det har väl varit på gång länge men det var som om något ”klickade till” i mig. Vad yogan kan ge mig mycket mer än bara det fysiska, vad jag kan vara snäll mot mig själv genom att yoga, att andas, att vila på min matta.

TACK till alla yogalärare som kommit min väg och som leder mig framåt, inåt, utåt och uppåt. Jag är säker på att jag blir en mer harmonisk och bättre människa tack vare er. Och tack vare mig själv! Namasté.träd på Gotland

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s