Ayurvediska dejtingtips

Så träffade jag Janesh Vaidya för andra gången igår för en ayurvedisk konsultation.Jag har fortfarande en ”pitta-obalans” som bland annat visar sig i hudtonen (röd) och så har jag en obalans i hjärtat. Jepp. Det stämmer nog tyvärr. Och även om mitt singelskap inte är mitt största ”problem” så blev det mycket fokus på detta. För enligt Janesh behöver man sex. ”Lovemaking is the most important thing!” Men det menar han att man ska göra allt med kärlek, att flirta med livet och med alla man möter. Janesh sa vidare att: om man inte har hunger (efter kärlek) så får man skapa den. Alla har hunger men ibland trycker man undan den. Titta alltid efter kärleken. ”Barn som gråter får mjölken, det barn som inte gråter får kanske inte någon mjölk”.

Älskar metaforer!!

Jag sa inte att jag har svårt att träffa någon men jag fick en hel bunt med dejting-tips som jag gärna delar med mig av. Det kändes som genuina tips, som både kom från honom själv som man men som också bygger på hans många hundra konsultationer med män. Så varsågoda:

– Sök efter en bästa vän (eller älskare) och inte efter en äkta man.
– Ha inte sex innan ni känner varandra, vänta helst 21 dejter (!!) för att verkligen lära känna varandra, blir varandras bästa vänner och dela kärlek. Lär känna varandras starka och svara sidor först.
– Män tycker om att fiska. Om fisken bara hoppar upp i deras knä, då kan de knappt tro att det är riktig fisk de har fått… Ja, ni fattar säkert!
– Män är ”happyseekers”, börja med att prata om positiva saker i början.
– Ta små steg, ta en sak i taget. Börja inte att prata om att du vill ha 3 barn och hus och…
– Smsa / maila och prata i telefon mindre – och träffas mer.
– Män är snabba – gör dem långsamma (genom att inte genast hoppa i säng).
– Se till att du blir hans ”Treasure” och han blir en ”treasure-hunter”
– Hur ser man att en man älskar dig? Jo, att han håller kvar din blick länge, lyssnar länge på det du säger, håller din hand länge och kysser dig länge…

Ja, min ”hemläxa” är att träffa män (”meet friends”). att äta mer strikt Pittadiet, och att tänka mer på mig själv, fokusera mer på mig själv, för det gör mig mer intressant. Tydligen ska detta öppna upp mitt hjärtchakra också, som vi pratade om på min första konsultation.

Häpp, bara att sätta igång då…

Annonser

The art of Love

Igår höll ayurvedaläkaren Janesh Vaidya ett föredrag som hette ”Art of Love”. Många kom för att lyssna, de allra flesta var kvinnor. Varför det? Män vill väl också få och känna kärlek. Men de kanske inte känner samma behov av att höra någon prata om det. Så kanske det kan vara. Sen tror jag kanske att många i publiken är hemligt kära i Janesh. Och det är ju bra – för då blev ju kvällen verkligen en kväll i kärlekens tecken!Det som gjorde störst intryck på mig igår var hans beskrivning av hur många – felaktigt – går runt med ett tomt hjärta, med ett tomrum som behöver fyllas, och väntar på att någon ska fylla det. När man sedan träffar den personen blir man väldigt sårbar, för om han eller hon försvinner blir hjärtat tomt igen och livet riskerar att rasa. Janeshs lösning var att i stället själv se till att hjärtat var fullt av kärlek. Så fullt av kärlek att det svämmar över. Då kan man bjuda in andra – ”kom och ta del av min kärlek!” Det var fint beskrivet tycker jag! Det kändes faktiskt lite Di Leva-aktigt, också han en klok man med mycket kärlek i sig.

Några saker skrev jag ner under föredraget:

För att kärlek ska fungera måste kärleken vara ren. Den ska därför inte tyngas ner av krav, förväntningar och att man fäster sig för mycket vid den (”attachment”). Den ska istället vara ovillkorlig (unconditional). Såklart. Men så svårt!

Att förlåta är att glömma. Visst är det sant. Så mycket man går och bär på, irriterar sig på, så många som bär på ilska och frustration gentemot andra människor. Om man kan förlåta, vilket i sig inte är enkelt, försvinner smärtan till slut. Och man glömmer. Vilken befrielse!Han inledde förresten föredraget med att säga att Sverige har saker som väldigt många andra länder inte har: vi har rent vatten, fantastisk natur och ren luft. Varför är vi då så olyckliga? Tänk gärna på det innan ni går och lägger er. Perspektiv är alltid bra att ha!

Moon salutation

När jag var hos Maya, ”min” yogaterapeut sa hon att jag inte borde göra den – maskulina – solhälsningen inom yogan, utan snarare månhälsningen, Chandranamaskar. Den kan beskrivas som en lugnare och kvinnlig form av solhälsningen om jag har förstått det hela rätt. Månens namn ”Chandra” tycker jag är så vackert. Kanske något jag skulle kunna kalla mig om jag bosätter mig i Indien… Tillbaka till verkligheten!
När jag igår var på min första yogaklass på 1,5 år (om jag inte räknar med den underbara yogahelgen i Västmanland nyligen) gjorde vi just månhälsningen. En asana som passar bra att göra just på kvällen dessutom. Det var skönt och förhoppningsvis också stärkande av min kvinnliga sida – och min ländrygg. Alla har vi våra svaga punkter och det vi måste jobba lite extra med 😉 Tack Lou för en bra klass!För den som är nyfiken finns många youtube-klipp på ”the moon salutation”. Det finns flera varianter och jag vet faktiskt inte vilken som är ”rätt”. Däremot är jag just nu inne i en ”vill-ha-mer-yoga-fas” och kollar videoklipp och vill komma igång med att yoga mer och gå mer på klasser. Det är en riktigt må-bra-sak och jag känner att jag måste ta hand om mig själv lite extra just nu. Då är en ”cooling” månhälsning ett bra sätt att avsluta dagen med. Så det ska jag göra nu. Det blir en tidig kväll som börjar och slutar på yogamattan. Jag önskar er som läser detta en riktigt god natt.

Ayurveda-detox och sambandet mellan Ayurveda och Yoga

Ibland blir jag riktigt entusiastisk, och vill berätta för ALLA vad jag har sett / läst / upplevt. Ni vet den där känslan av ”aha!” som kommer ibland. Kanske i kombination med ”åh vad spännande och intressant!” Just nu har det varit flera sådana tillfällen sedan jag börjat fördjupa mig lite i Ayurvedan (skrapar fortfarande på ytan egentligen). I morse var ett nytt tillfälle när jag genom en annan blogg fick tips om en Ayurveda-detox på en vecka, som börjar nästa måndag. Genom att anmäla sig på ”Yoga Journals” hemsida kan man få recept, yoga- och meditationstips för veckan. Så intressant!

Tittade vidare på deras hemsida och hittade en artikel som gjorde att det pirrade lite i magen – en artikel som hette: ”Ayurveda and Asana – Ayurveda can shed light of the practice of yoga”. SÅ intressant! Och det känns så självklart när jag läser det. Jag som dessutom för bara en vecka sedan träffade och skrev om ayurvedisk yogaterapeut som gav mig ett eget program för just mina obalanser och min dosha. Här hittar jag dessutom en väldigt bra introduktionsartikel till Ayurveda och om doshorna.

Jag kan snöa in på saker, och just nu har jag ingen riktig distans – jag är bara entusiastisk! Men så får det vara. Jag har anmält mig och är nyfiken på alla tips jag kommer att få, framförallt när det gäller meditation där jag just nu tycker jag bara sitter och planerar för morgondagen…

Det finns mycket att läsa i Yoga journal och jag önskar jag hade mer tid. Men nu ska jag ge mig. Ni som är intresserade får titta själva och kanske ni också vill testa ”the fall detox”. Om inte tiden finns att följa de råd man får kan de ju tjäna som en inspirationskälla när man känner för det. Man ska inte tänka ”allt eller inget”. Lite är bra nog – och det säger jag främst till mig själv! Och kanske är det fler än jag som blir inspirerade och vill testa lite nytt.

Jag avslutar med dagens Paulo Coelho-citat: ”If you think adventure is dangerous, try routine. It is lethal.”

Sköt om er!

Resa-till-en-ö-tankar

Jag vill resa till en ö. Omgiven av turkosblått hav, med kokospalmer som susar i vinden och ljud av vågor som sakta rullar upp på stranden. Kanske finns det färgglada papegojor med exotiska läten. Kanske är det sådär lagom varmt i skuggan så jag kan sitta med en bok och bara njuta.

Sri Lanka

Och när jag inte sitter i skuggan av en palm får jag kanske en underbar ayurvedisk massage som gör både kropp och sinne avslappnade och får mig att sova som ett barn hela natten. Och på morgonen kan jag ta en tidig yogaklass och låta kroppen vakna till de stillsamma rörelserna och andningsövningarna…

En dröm. Och jag vill resa dit. Det jag fantiserar om verkar vara Sri Lanka, ett land där jag aldrig varit men som jag bara hört gott om. Att landet påminner om mitt älskade Indien gör det bara bättre.

Jag funderar. Än så länge drömmer jag, men ju mer jag pratar om det desto mer verklig blir drömmen. Då infinner sig tvivlet – varför vill jag åka ”egentligen”. Är det för att fly min vardag och för att ducka för saker jag inte trivs med? För att glömma det jag saknar och bara drömma mig bort mot horisonten? För rätt är det väl inte om jag reser bort från något snarare än till något?

Det är som om jag inte riktigt vågar lite på mig själv och min vilja. Har lurat mig själv förr och gjort saker jag egentligen inte vill eller saker som jag gjort av fel anledning. Bäst att inte vara så impulsiv utan låta det ”gro” ett tag. Men jag vet att några veckor på ett och samma ställe, där man är i lugn och ro, är som balsam för själen. Efter min första Indienresa tog det flera månader (!) innan jag kände mig stressad över huvudtaget. Jag var bara lugn och grundad i mig själv och mådde så bra som jag inte gjort på många år.

Jag är medveten om att det här är lite av ett lyxproblem. Och som en kompis sa: ”Om det nu skulle vara ett beslut grundat på felaktiga premisser är resultatet inte så illa ändå. Det kunde vara mycket värre!”. Och ja, när jag ser min drömstrand och tänker mig dit håller jag med. Det hade kunnat vara så oändligt mycket värre…

Terapeutisk yoga och att praktisera Satya

Jag har verkligen sett fram emot idag! Ikväll träffade jag Maya för första gången, som är ayurvedisk yogaterapeut. Efter en koll av min kropp tillsammans med information om min pulsdiagnos hos ayurvedaläkaren Janesh Vaidya, fick jag ett eget yogaprogram av henne. Programmet ska balansera mig och ska stärka mina fysiska svagheter (ländrygg) och ger mig det jag behöver mentalt (att landa i kroppen och inte vara uppe i huvudet hela tiden). Som jag uppfattade det. Kanske har det andra effekter, det ska bli spännande att se hur det känns. Yoga är dessutom väldigt meditativt och det känns som om jag behöver mer av det.Dancing Shiva

Det kändes väldigt lyxigt att få en privatlektion i yoga och jag kan varmt rekommendera det. Maya var en varm och närvarande tjej, väldigt uppmärksam och omtänksam. Till henne kan man gå med allvärldens problem, både fysiska och andra problem, eller bara för att man vill. Mer om yogaterapi kan du läsa här. Nu har jag fått i hemläxa att göra mitt program varje morgon. Disciplin och karaktär ska således också tränas här, välbehövligt!

På frågan om hon har några synpunkter eller funderingar på om jag ska fortsätta med min andra träning – styrketräning och löpning – blev svaret att jag ska praktisera yogans två första yamas (som är som budord), nämligen Ahimsa som betyder icke-våld, med meningen att jag även ska praktisera det gentemot mig själv, och inte göra sådant jag inte vill eller som inte känns bra, och den andra är satya som betyder att leva sant, att vara sann och ärlig mot sig själv och andra, med meningen att jag ska göra saker med insikt om varför jag gör dem. Om jag lyssnar på mig själv så kommer jag komma fram till vad jag ska göra.

Intressant. Genast gick tanken till min träning, springer jag bara för att bli smal och tränar jag styrka för att jag tycker det ger mig något eller gör jag de endast för att uppnå ett skönhetsideal? Mycket att tänka på nu. Det känns bra att börja ta några steg på vägen mot… ett bättre jag kanske?

Tack till mina nya lärare, Janesh och Maya. Jag är tacksam för att jag träffat er.

Att äta enligt ayurveda

Jag är väldigt förtjust i att laga mat, det framgår av mina första blogginlägg som t.ex. det här om raw food och det här. Ända sen jag flyttade hemifrån har jag lagat mycket mat, både till mig själv och till alla gäster som besöker mig.

En ny dimension har tillkommit nu med Ayurveda som ger kostråd utifrån kroppskonstitution (vata, pitta eller kapha). Idag testade jag att gå och handla med en lista över livsmedel jag ska försöka undvika / äta mindre av och sådana som passar väldigt bra till min kroppstyp (pittadominant). Det är svårt att helt undvika de livsmedel som är pittahöjande och som alltså inte är bra för mig men jag förstår ju helt klart varför de finns med på listan. Sånt jag ska undvika är t.ex. starka kryddor, lök, paprika, morot, yoghurt, kaffe och alkohol. Och ska jag vara ärlig mot mig själv (vilket inte alltid är så lätt) så vet jag med mig att magsyran ökar med mycket av de här sakerna och jag mår bättre om jag undviker dem. Alltså inget ”hokus-pokus”! Fast varför jag inte ska äta avocado och tomat förstår jag faktiskt inte, så där kommer jag nog fuska lite.

Mat för en pitta enligt ayurvedaI stället för att gå och sura över det jag inte bör köpa fokuserade jag på det som jag kan äta mycket av: blomkål, broccoli, mango, persilja, squash, kål & tranbär, och gjorde en sallad av dessa ingredienser. Fuskade och hade i en tomat och lite paprika som jag hade hemma. Till detta åt jag fetaost (mejeriprodukter är bra för mig, men inte för salt ost eller yoghurt då) och oliver. Rostade solrosfrön och pumpakärnor (som är bra för mig) och strödde över, mums! Tyvärr är nötter annars något jag helst ska undvika. Det tycker jag känns trist eftersom mandel och hasselnötter är mitt favoritmellanmål, samtidigt som jag vet att magen lätt blir knasig om jag äter dem.

Jag anses nog av några vara lite av en kuf på jobbet, eftersom jag äter så ofta. Jag har alltid känt behov av att äta ofta, att vara hungrig för mig är plågsamt. Även för omgivningen är det det eftersom jag inte blir mitt vanliga glada jag om jag inte får äta. Lindrigt uttryckt. Därför blev jag så glad när jag läste i ”Ayurveda för ditt sinne” om pittadominanta: ”Hoppa aldrig över en måltid!, Det finns ett gammalt ayurvediskt ordstäv om pittadominanta som säger att det inte finns något farligare än att hoppa över en måltid.” Ha – där får ni alla som tycker det verkar lite fånigt att äta så regelbundet som jag gör, och vara så beroende av det.

Tänk förresten att det fortfarande är som sommar ute. I natt när jag kom hem en bit efter midnatt var det 20 grader varmt. Riktigt härligt för att nästan vara september!

Lycka och vägen dit

En rätt så pretentiös rubrik minst sagt. Den kanske till och med är missvisande. Det jag tänkt skriva om är det faktum att jag ibland får frågan om det verkligen är bra att titta och lyssna inåt, gå i terapi osv., för hittar man inte alltid något då? Är det inte bäst att vara leva och inte känna efter så mycket? Kanske inte fundera så mycket?

Jag är ingen expert men jag börjar ju förstå hur jag fungerar, och det är säkert inte så olikt andra. Jag kan må bra, vara glad, se fram emot saker, uppskatta saker och människor i mitt liv, men ändå känna mig ledsen inombords ibland. Ibland också till synes utan anledning. Man rymmer många känslor. Janesh Vaidya (som verkar ha blivit min nya husgud ;-)) uttrycker det här i boken Ayurveda för ditt sinne, på ett sätt som känns klockrent: Man kan ha en ”underliggande känsla” som ofta grundas i barndomen. ”Det är ett hälsotecken om känslan är lycka”, men det är ett fåtal som har lycka som underliggande känsla. Känslan är mer eller mindre stark beroende på vilken situation man är i. Den kan t.ex. vara en känsla av tillit, rädsla, glädje, sorg eller nyfikenhet.

Jag tror på förändring även det kräver en arbetsinsats och sällan är en quick-fix. Jag tror det finns en anledning till grundkänslan och är den inte lycka (vilket den inte är hos mig) så mår man bra av att försöka ändra den till något mer positivt. Man ska absolut inte ändra på något om man tycker att allt fungerar bra, och jag känner själv att mycket i mitt liv fungerar bra, men om jag accepterar den ledsna och kanske lite rädda känslan i mig, och nonchalerar den, kommer jag heller inte att våga utsätta mig för situationer som är mer riskfyllda känslomässigt. Ja, ni förstår väl: t.ex. att ge sig in i en relation, att öppna sig och för en annan människa med risken att bli övergiven.

Jag tror att den känsla jag går och bär på innebär att jag lever ett mindre rikt liv än jag skulle kunna göra. Jag tror att den begränsar mig. Risken blir att jag nöjer mig med mitt jobb, mitt liv som singel (jag har det ju bra) och försöker att inte sträva efter något annat eller bygga upp mål. För jag tror ju inte att jag ska lyckas nå dem.

Så även om det är svårt att förmedla så vill jag försöka förklara att jag verkligen tror på att titta inåt, att gräva lite, att försöka förändra och förbättra det inre, för det kommer i så fall att ge så mycket mer möjligheter i det yttre. Jag tror också att de som faktiskt går runt och mår bra, men kanske tycker att vardagen är stressig, att de ibland blir irriterade på sin man / sina föräldrar eller så, faktiskt inte skulle ”hitta problem” om de skulle träffa en terapeut.

Jag tror att många faktiskt ”mår bra” och är grundade med tillräckligt bra självkänsla och balans i livet. Men jag tror också att det finns de som går och känner att livet faktiskt inte känns så roligt, som är mycket ledsna utan att riktigt förstå varför och som har svårt att se något glädje i det de gör – och att det då är dags att söka någon form av hjälp, eller förändra sin livssituation. Eller både och.Och ”hjälp” behöver inte vara psykolog eller terapeut, vissa mår ju bra av yoga, meditation, självhjälpsböcker och mycket annat. Om man struntar i känslan av att något inte känns bra, så kommer det inte att försvinna av sig själv…

Jag tror verkligen att man utåt sett kan verka harmonisk och må bra och ändå ha saker att jobba med. Och för egen del vet jag att det är så. Att jag sen söker svaret på många håll gör nog att jag ses som en sökare. Men vet ni – den som söker kanske finner?!

…och vandringen fortsätter

Det är snart höst och jag noterar att flera, som liksom jag är singlar, tycker att hösten känns lite jobbig. ”Ännu en höst utan pojkvän” (eller motsvarande för mina killkompisar, men jag vet inte, för vi pratar inte lika mycket om sånt), eller ”jaha nu börjar hösten och jobbet igen och ingenting har förändrats”.

snart höst

snart höst

Själv älskar jag hösten och håller som bäst på att höst-fixa hemma men när jag stannar upp hinner känslorna ikapp. Som igår under min konsultation med Janesh Vaidya som jag skrev om igår, när jag insåg att jag visserligen trivs bra med mitt liv men att jag samtidigt har en ledsamhet inom mig. ”Jag trivs bäst ensam” klingar falskt, även om det onekligen vore lättare om jag verkligen kände så.

Jag gläds SÅ åt min vän i söder som träffat en riktigt bra man efter många år som singel, min vän som just blivit gravid med en toppenkille hon träffade rätt nyligen, och min vän som när som helst ska gifta sig på en exotisk ö där hon träffade mannen i sitt liv på semester i början av året. För man kan glädjas åt andra och samtidigt känna en ledsamhet på insidan. En tomhet och en stilla undran: när är det min tur då?

Jag försöker blicka och vandra framåt (och samtidigt vara närvarande i nuet så klart!). Nästa vecka startar min terapi igen och jag ska också, efter rekommendation från Janesh Vaidya, träffa en yogaterapeut på DermaNova. Efter diagnostisering får jag ett eget yogaprogram anpassat för just mig. Det känns jättespännande!! På hösten känner jag mig alltid peppad att börja med något nytt så det här känns bra. Fast jag ska erkänna. Ibland känns det för himla trist att hålla på att förkovra sig och ”växa” och lära känna mig själv, när jag egentligen bara vill träffa nån och växa med honom. Då tänker jag: Tålamod och Tillit. Andas djupt och försöker ha både och.

Och jag vill gärna tro på det Janesh skrev till mig igår: ”I am sure you will awake from your deep sleep and walk towards the dawn.”

Min första ayurvedakonsultation

Idag har jag varit på min första Ayurvedakonsultation med Janesh Vaidya, (finns även på Facebook!), vars böcker och föreläsningar jag skrivit om i ett tidigare inlägg, HÄR. Han är en ayurvedisk läkare och jag har sen jag varit i Indien varit nyfiken på att träffa en sådan för en konsultation.

Som jag skrev i det tidigare inlägget hade jag lite förväntningar men jag hade ändå inte trott att jag dels skulle vara så himla nervös som jag var innan, eller att han skulle kunna läsa mig som en öppen bok redan innan han börjat själva diagnostiken. Jo, jo, jag lär mig något nytt om mig själv varje dag.

Förutom att han bekräftade det jag själv gissat, att mitt dominerande element är pitta (se mer om doshorna / de tre olika personlighetstyperna t.ex. här) och har en obalans både i pitta och i vata (lite knas både med det fysiska och det själsliga helt kortfattat) så beskrev han direkt var jag är i livet själsligt, hur jag mår och vad som inte funkar bra. Det var ganska överrumplande faktiskt. Och ledsamt. För han såg det som jag försöker ”stoppa undan”, som man ju gärna gör med saker som gör en ledsen eller som man vet inte är så bra men man orkar-inte-ta-tag-i-det-just-nu.

Jag hade nog förväntat mig lite mer prat om det fysiska, istället blev det som en terapitimme där han utan att jag sa något satte fingret på alla ömma punkter. Men han gjorde det med både humor och omtanke, han är en varm och mjuk person som jag fick förtroende för. Man får lätt det med någon som ser förbi ens yta, det går liksom inte att bortse från att han har en förmåga som få människor har. Det påverkade mig på ett djupare plan än jag hade trott.

Heart chakra

Hjärt chakrat - måste öppnas upp

Nu ska här fixas till! Med hjälp av rätt mat (för mitt element Pitta), vila mitt på dagen, särskilda yogaövningar och sen lite terapi på det ska jag förhoppningsvis vara i bättre form – eller min puls ska vara i bättre form – nästa gång vi ses om 3 månader. Spännande och jag måste ju ändå tycka det är rätt hoppfullt.

Nu har jag faktiskt inte mindre än 2 män som professionellt följer mig, peppar mig och vill få mig att öppna upp och möta kärleken. För jag är ju singel och måste enligt Janesh ”damma av” min kvinnliga och flirtiga sida. Jag har den djupt inom mig men nu måste jag plocka fram den. Jajamensan, det ska jag.