Nytt år, nya vanor, nya ledord

Så har jag landat efter en 4 veckors lång Indienvistelse. Att lämna Indien var i sig inte svårt. Jag kommer tillbaka dit när det är dags för det, förr eller senare. Jag lämnar inget jag inte kan mista. Men att komma hem till ett liv som jag upplever har sett likadant ut – mer eller mindre – de sista åren. De sista … väldigt många åren, var inte så uppmuntrande. Känner att jag står still i livet. Vissa försöker tala emot mig men det som just nu räknas i mitt liv är det jag inte har. En relation, ett sammanhang med en man, och det har jag inte. Det har jag inte haft på väldigt länge. Försöker lite grann forcera fram känslan: ”i år kommer allt att hända”. Ibland känns det så, ibland känns det hopplöst. Men inte hela tiden, får glädja mig åt det.

Så är det ett nytt år. Nya vanor och föresatser kan se ljuset. Jag älskar vardag, rutiner, vinter och även mörkret. Så egentligen är detta ”min tid”. Idag började min meditationskurs som i nio veckor ska få mig att sitta (och meditera eller försöka) regelbundet. Funderar på att sluta med socker. Funderar på att sluta med kaffe. Måste börja träna igen (om inte annat så för att kunna se min naprapat i ögonen om 6 veckor!) och vill yoga oftare. Mycket nytt som jag vet att jag klarat av tidigare. Vill läsa mer böcker och stressa mindre än förra året. Vill gå ner några kilo. Vill träffa en man. Vill att året ska ha karaktären av ”förändring”. Ledordet för 2013.

Sådärja, ”årets intentioner” är visst satta. Bara att börja leva utifrån dem då.
Ska börja med att bara dricka en kopp kaffe imorgon. Efter meditation och träning förstås. Och om allt detta ska gå blir det nu läggdags.

Och om du som läser detta undrar: ”är hon ironisk nu?”, ”menar hon att hon ska göra allt detta eller är det bara snack?” eller ”hur ska det där gå egentligen?” – så har jag inget svar. Det får helt enkelt visa sig. Vad har DU för intention?

 

Uppskatta sig själv ja…

Sitter stilla efter 12 timmars aktivitet. Dricker te och när jag nyfiket öppnade min yogi-tepåse för att se vad som stod där var jag beredd på något klokt. Men kanske inget som kändes så träffande som det faktiskt gjorde.IMG_4256Jo, jo, ibland får man det man förtjänar. Eller det man behöver!

Min stressiga tillvaro handlar ju mycket om en känsla av otillräcklighet. Att jag idag kan känna mig stressad och som om ”jag aldrig hinner med något” är ju inte riktigt sunt. Idag har jag – for the record – tvättat, bakat 4 timmar med syskonbarn, lagat förrätt, middag och förberett snittar inför morgondagens bokklubb, bakat saffransbullekaka (med mandelmassa, ser mycket gott ut!), röjt i köket i ungefär 100 omgångar, städat hela lägenheten, förberett en jobbförhandling, hämtat julsaker på vinden och pyntat lite. Phu. Jag borde kanske uppskatta mig själv lite mer och se vad jag faktiskt gör och inte det jag inte hinner med.

Om jag ska göra 100 saker på en dag, då finns det kanske inte så mycket tid över till att ”bara vara”. Min utmaning är att välja vad jag vill göra och sänka ambitionsnivån.

För att verkligen ta till vara på den avslappnade och ostressade sinnesstämningen jag tänker ta med mig hem från Indien har jag just bokat upp mig på en meditationskurs hos Fredrik på Buddha Spa, som börjar i januari. Jag kände mig först kluven: Ska jag verkligen boka upp mig mera? Men så insåg jag, det här är ju exakt vad jag behöver! Dessutom har en väninna bokat sig också, så det blir både aktivitet och lite social samvaro innan eller efter om vi vill. Det känns verkligen rätt.

Nu ska jag avsluta kvällen lugnt och försöka varva ner. God första advent!

Detox, recept på grön smoothie och hummus

Nu har jag hållit på med min ”detox” (som började som en vit månad och slutade som detox!) i en vecka. Oj vad jag känner mig lätt och smal. Näe inte riktigt sant, men jag känner mig lätt och nöjd i kroppen, tycker att jag både har ätit mindre och känt mig mindre hungrig, i kombination med att jag inte har haft några blodsockerdalar. Så otroligt skönt!

Min detox innebär att jag inte äter gluten, socker eller kött utan äter mycket grönt. Det blir mycket raw-food-inspirerat och till frukost äter jag antingen rå chiagröt eller en grön smoothie (tackar Erica för inspirationen till båda och även Lou och hennes Ola  när det gäller gröna drinkar!). Den bästa hittills innehöll följande:

Recept på Green smoothie (eller grön juice snarare!):

Grön morgondrink ska göras, den här med övermogen nektarin. Inte att rekommendera!

ett par stänger selleri
kiwi / banan / lite fryst mango
mycket bladspenat (ca 100 g)
ett par centimeter ingefära
lime

(Vill man vara riktigt ”grön” tar man 40 % gröna grönsaker och 60 % frukt. Det finns massor av recept på nätet, googla om ni vill läsa fler!)

Jag hade sen som bonus lite nyponskalsmjöl (för C-vitaminerna och antioxidanternas skull), lite kokosmjöl (för protein och det nyttiga fettets skull) och ett par tsk chiafrön (för att jag verkligen gillar dem!), men det är inget man behöver ha för en god grön morgondrink så klart!

Jag äter annars mycket hemmagroddade linser, groddar och hembakat ”fröbröd” som jag skrivit om för något år sedan. Nu gör jag det inte på linfrö, som ju innehåller sånt man inte ska äta för mycket av, utan på psylliumfrön. Det blir inte lika snyggt bröd men det blir lika gott. Jag har också gjort en egen hummus som är jätteenkel:

Recept på hummus:
en förpackning eko kikärtor
2 klyftor vitlök
1 msk citron
3 msk tahini (sesamfrön går tydligen också bra men jag har aldrig provat)
spiskummin, koriander och cayennepeppar

Dagens middag!

Lägg allt i matberedaren och låt den göra jobbet. Blir den för tjock späd med vatten eller olja. Mums att doppa grönsaker i eller ha på fröbrödet!

Förutom maten försöker jag ta hand om mig på andra sätt. Har börjat meditera (igen) och ska försöka få in det varje morgon och kväll, eller i vart fall en gång om dagen. Det är bra för mycket och jag behöver den stunden känner jag.

Pratade just med en kompis som bestämt sig för att ha en vit månad, så även hennes pappa och hans fru. Tänk om jag har lyckats inspirera dem, kanske flera kan låta sig inspireras och våga utmana sig! Lycka till!

En vit månad och kanske detox?

Bestämde mig för några veckor sedan att jag skulle ha en vit månad. Efter väldigt roliga kvällar ute tyckte jag att det fick räcka för ett tag. Kvällarna var väldigt roliga men dagarna efter lite mindre så. Tycker jag har alltför lätt för att dras med i drinkandet och sedan ta den där drinken som är lite för mycket.

En vit månad således. Ingen match egentligen. Det kan gå veckor utan att jag dricker en droppe eller ens tänker på vin, så utmaningen är att vara vit en månad (eller längre?) och samtidigt leva som jag gör nu – med ibland sena utekvällar. Vi får se.

När jag har nämnt detta med en vit månad för andra har jag fått blandade reaktioner. Jag har dels fått höra: ”åh DET skulle jag aldrig klara, jag skulle aldrig vilja avstå från det där glaset vin på fredagen” och dels: ”det brukar jag göra ett par gånger om året, kombinerat med att också utesluta kött / socker / gluten”. Den senare kommentaren har jag hört mer än en gång i lite olika variationer och det inspirerade mig, jag som har mat som en hobby och gillar att prova nya sätt att äta på.

Så nu har det gått 5 dagar sen jag startade. Har bestämt mig för att vara helt vit = ingen alkohol på minst en månad, jag ska dessutom utesluta allt socker och i möjligaste mån även gluten och kött. Jag säger ”i möjligaste mån” för skulle jag bli bjuden på mat hos någon som inte är informerad kommer jag inte säga nej. Förutom om det är griskött förstås…

Har inte varit 100 % – ig i veckan, har ätit en frukostmacka på tåget och har ätit pasta när mamma tog med mig på italiensk restaurang, men det känns okej. Jag kan anpassa mig lite men målet är ändå att undvika det jag inte tror är bra för mig. Ägg äter jag och så har jag ätit räkor, och fisk har jag inte bestämt mig för hur jag ska göra med. Blir nog i princip en ”vegetarisk diet” men inte helt.

Vad äter jag då? Får återkomma om det i nästa inlägg, men jag kan lova att det bara är goda saker!

Fler tankar efter raw silence-retreat

På retreatet förra veckan, som jag skrev om i förra inlägget, så var fokus på dels tystnaden och den yogiska vägen, och dels på raw food, och på hur och vad vi äter. Det var ett tyst retreat men vi hade ett par avslutande timmar som var väldigt givande och inspirerande.

Maten var som sagt ljuvlig! Den oväntade, både till utseende och smak, ”Chiagröten”som vi fick en morgon har blivit en favorit för mig. Dessa små frön (chiafrön) växer många gånger om när man lägger dem i blöt över natten och blir sedan en raw och god ”gröt” dagen efter. Jag lägger cirka en matsked i havremjölk tillsammans med lite gurkmeja (anti-inflammatoriskt) och lite kardemumma (gott!) och äter den sen morgonen efter med rårörda blåbär, gärna mixade med ett par dadlar för smakens skull. Eller med äpplen som idag:

Mina kollegor smakade och tyckte det var mycket gott!

Mums säger jag bara!

Mithila pratade om tystnaden, hur man kan välja att bjuda in den i sin vardag. Erika pratade sedan om raw food och om att bjuda in mer sådan mat i sitt liv. Allt med måtta till att börja med. Det var fascinerande hur dessa två kvinnor pratade om till synes två helt olika saker, och nästan pratade i mun på varandra om sina tankar, för de hade samma saker att säga. Jag älskar när det händer – när allt som är bra passar ihop med varandra på något sätt. När det blir ett flöde mot ett och samma mål – att må bra!

Erika och Mithila pratade båda om att det vi gör med glädje gynnar oss, med motsatsen att gör vi något för att imponera på andra, eller för att vi tror vi måste, så har det inte alls samma positiva effekt. ”Everything with joy!” Samma sak gäller yoga, meditation och säkert allt nyttigt här i livet, gör vi det av fel anledning och inte för att vi själva vill, så uteblir de positiva effekterna, eller blir i vart fall inte lika positiva. Ett nytt spännande tankesätt!

Hur kan man vidare tänka när det gäller mat då, nu när vi var inne på diskussionen? Likaväl som vi kan ha alltför lätt för att t.ex. skvallra, ljuga och säga saker utan att tänka innan, så är det lätt att vi stoppar saker i munnen utan att tänka på det och utan att känna efter vad kroppen egentligen vill ha. För kroppen själv säger inte ifrån, den bara tar hand om allt som man stoppar i sig. Tills den inte orkar mer och man blir sjuk, av allt fett, socker och annat som vissa konsumerar i ett överflöd. Så att vara medveten, stanna upp och känna efter, pausa när man äter och lyssna på kroppen, minimerar risken för att stoppa i sig ”fel” saker.

För att försöka sammanfatta: Att vara medveten och närvarande i det man gör och att göra det av rätt anledning, för sin egen skull, innebär att man gör ”rätt” saker för sig själv. Då tar man hand om sig själv. Och det var tydligt att dessa kvinnor gör det – de strålar och har så mycket att dela med sig av. Inspirerande som sagt och jag ska gå in i hösten med den känslan – ska försöka fokusera på att göra allt med glädje, för min egen skull. För det är ju så, om jag har så mycket ”må bra” i mig att min ”bägare rinner över”, då har jag mycket att dela med mig av!

Raw silence retreat – en väg inåt och framåt

Jag kom just hem från ett retreat som heter ”Raw Silence”, som hölls av Mithila (som bland annat är yogalärare) och Erica (som bland annat föreläser om och skriver kokböcker om Raw food). Vi var helt tysta i nästan 3 dygn, vilket också innebar att vi varken skrev, läste, tog ögonkontakt med varandra eller hade tillgång till telefon eller dator.

I tystnaden är det lättare att höra vad man säger till själv, och höra vilka tankar som snurrar och återkommer. Att umgås med sig själv och sina tankar är lärorikt. Det kan givetvis vara jobbigt också. Att inte få yttre stimulans gör att tankar och känslor kan dyka upp som man i vardagen förtränger eller förtrycker. Det kan bli som en utrensning eller nästan som terapi att få umgås så mycket med sig själv.

Jag uppskattar verkligen tystnaden och kom väldigt nära mig själv på ett bra och konstruktivt sätt. Jag såg saker väldigt tydligt och kom till insikter och beslut som jag inte tror jag hade gjort annars. Det kändes otroligt lyxigt att få den här tiden, dessutom i en väldigt vacker miljö på Solhälla utanför Göteborg. En ytterligare lyx var den underbart goda och vackra maten, lagad av Erica Palmcrantz (se hemsida här). Ericas engagerande prat om maten, om raw food och om hur man kan tänka kring mat var också väldigt inspirerande och jag kommer snart skriva mer om detta.

En av sakerna som Erica sa, som fick mig att tänka till var att de enzymer som bryter ner maten i magen kan aktiveras av tankar på mat. Men vi tänker ju på många andra saker också, många tänker väldigt mycket negativt om sig själva. Hur påverkar dessa tankar hur vi mår? Inte bara psykiskt, vilket känns självklart, utan även fysiskt? Tycker det blir mer och mer självklart att våra tankar påverkar mer än man nästan vågar tro på. Något värt att tänka på nästa gång man tänker en negativ tanke om sig själv, eller för all del om någon annan. Hejda dig! Är det verkligen nödvändigt att klanka ner på sig själv? Jag måste själv vara vaksam, för i min tystnad upptäckte jag att jag kallar mig själv för ”pucko” när jag gör ett misstag. Inte skulle jag säga det till någon annan – eller acceptera att någon säger det till mig heller! Varför ska jag då säga det till mig själv?

Tystnad, tankar, yoga, förhållningssätt till mat, varför vi äter när och vad vi gör… det finns så mycket jag vill skriva om men jag sätter punkt här och återkommer snart med mer.

Design: Anna Maria Lopez

(Design: Anna Maria Lopez)

Yoginiretreat 2012

Nyss hemkommen från Gotland sitter jag och funderar på vad jag tar med mig från Yoginiretreatet som Lou Åberg arrangerat.

På retreatet fick jag arbeta med mitt ego, när ryggen sa ifrån och jag fick ligga ner när övriga gjorde asanas, jag fick utmana min blyghet när vi dansade fritt och min svårighet att öppna mig när vi delade med oss av känslor och tankar på kvällarna och jag fick träna på att vara nära andra kvinnor vid paryogan och massagen.

Mina känslor av att inte passa in, att inte vara som andra, att inte ha de intressanta och spännande egenskaper som andra har, triggades. Jag fick mycket att tänka på och känslorna gick både upp och ner. Men det gjorde inte så mycket, för det härliga var att jag blev tröstad när jag var ledsen, jag blev lyssnad på när jag behövde prata och jag fick kramar när jag behövde dem.

Lou, hennes Ola som lagade fantastisk mat, Göran som healade, Julian som masserade, och övriga 14 kvinnor som deltog gjorde att de drygt 4 dagarna på Gotland kändes som många, många fler. Jag kände närvaro, värme och medkänsla och insåg hur snabbt man kan komma nära andra om man vågar öppna sig själv, hur personligheten liksom växer med öppenhet.

Lous målande beskrivningar av gudinnorna gjorde att retreatet fick ytterligare en dimension. Durgas mod att bekämpa demoner och den tiger som sedan blev hennes vän, slog an en ton djupt inom mig och rörde mig till tårar. Åh vad jag behöver Durgas mod, och hoppas att hon nu finns med mig när jag har mina egna tigrar att bekämpa. Kali, som har modet att säga ”nej” är en annan gudinna som jag ska knyta närmre mig själv. Fast det känns som om de redan finns inom mig, att jag redan har modet jag behöver – det handlar nu bara om att gå ut och leva livet fullt ut och tro på att jag klarar av alla motgångar och även medgångar!

TACK alla ni som gjorde dagarna på Gotland så minnesvärda och givande!

Komplex – hur onödigt är inte det?

Jag tycker det verkar som om de flesta dras med större eller mindre komplex, som påverkar deras liv mer eller mindre. Ibland har komplexen funnits där sen tonåren, vilket nu börjar bli rätt många år.

Mina vänner har komplex för nytillkomna rynkor, olika storlek på brösten, knäform, behåring, plutmage och så vidare. Alla är snygga kvinnor och jag kan inte säga att jag ens kan se dessa skavanker, inte ens när jag får dem utpekade. Men det verkar sällan spela någon roll vad andra tycker. Och varför är det så?

Varför ska man ha komplex för sånt som andra inte ens lägger märke till? Varför ska man vara ”perfekt”? För sin egen skull? Nu sätter jag mig inte till doms över detta och påstår att jag inte har komplex men jag jobbar med dem och försöker ta till mig alla positiva kommentarer jag får och fokusera på dem. Tänk vad bättre vi skulle må utan våra egna negativa omdömen om oss själva!

Jag har flera killkompisar. Det gör det tydligt att killar – de flesta – inte vill ha tjejer med bara muskler och senor, med platta magar och stora bröst, med släta ögonvrår och ogropiga lår. En killkompis tycker t.ex. det är sexigt med tjejer som börjar få vita hårstrån och en annan tycker att stora, runda lår är det snyggaste han vet.

Min erfarenhet säger mig att män gillar kvinnlighet och att de flesta tycker om kvinnor som de är. Självklart har de olika preferenser men det har ju vi också. Hår eller inte hår på bröstet, hår på huvudet eller rakad skalle, osv.

Kontentan av detta är att jag tycker vi ska vara lite mer nöjda med oss själva. Fråga oss varför vi har våra komplex, som vi kanske har burit med oss i 20-30 år. Är det inte dax att släppa dem? Hur skulle vi må om vi gjorde det? Vad är riskerna? Inga alls!! Sköt om er och njut av sommaren och fokusera på det goda och positiva. Jordgubbarna, blåbären, kantarellerna och era fina kroppar 🙂

 

Medveten konsument – ekologiskt eller ej, lax eller torsk??

Jag har tidigare skrivit om hur svårt det är att vara en medveten konsument och kom då med en mängd tips och råd om hur man kan tänka. Jag tänker mycket på det här och försöker leva utifrån det jag tror på, även om jag inte är helt ”renlärig”. Det känns som om det finns en poäng med att dela med mig av detta till andra, för ju fler vi är som är medvetna, desto bättre för djur, miljö och därför för oss!

Jag pratade här om dagen med en tjej som känner flera veterinärer, som jobbar med att kontrollera djuruppfödning. De tyckte så här:

– Ekologiska kycklingar (därför eko-ägg) och ekologiska kor får ingen antibiotika. De riskerar därför att bli sjuka – och blir det – i mycket högre utsträckning än andra djur. Det är därför inte alltid det bästa att bara stirra sig blind på märkningen ”ekologisk”. Det som är viktigare, när det gäller kycklingar, är i stället hur långt de har till slakteriet. Ju närmre desto bättre. I Skåne t.ex. finns få, därifrån ska man inte köpa kyckling. Enligt dessa fackmän var dessutom Guldfågel bättre än Kronfågel.

”För vad det är värt…” Jag suger åt mig såna här tips. Jag tar dem till mig och tänker att det är väl bättre att lyssna på de som jobbar med det än att inte ha någon uppfattning alls. Alla ni andra gör precis som ni själva vill. Så klart. Jag köper kyckling några gånger i halvåret just nu så min konsumtion är försumbar. Ko / kalv köper jag eko, de få gånger om året jag köper det, men jag får väl fundera på det, och ta reda på mer fakta. Eko-ägg är godast, så de får nog vara kvar, trots allt.

Så tänker jag. Och för övrigt hoppas jag alla installerar ”Grön Guide” till sin smarta telefon, där kan ni läsa om vilken frukt, vilka grönsaker, vilka fiskar och vilket kött som lämpar sig för stunden / årstiden och vad man bör tänka på. Direkt från Naturvårdsverket. Där kan man läsa om laxen som borde vara lyxmat, med tanke på hur den odlas och vilka verkningar det går. Läs!! Jag måste tänka om lite, för lax är något jag köper en del. Dags att försöka hitta Kravmärkt lax och äta mer torsk och annan fisk. Vilken fisk? Läs på Grön Guide!

God matlagning! Säger jag efter en raw-foods-dag 🙂

Hoppfullhet!

Idag är en bra dag. När jag i morse var på gymmet och tittade mig i spegeln kände jag mig Glad! Kanske var det endorfinerna som påverkade mig men känslan sitter fortfarande kvar. Jag känner mig på ett mycket allmängiltigt plan ”hoppfull”. Det gäller inte bara mig, jag känner mig hoppfull för andra också. Känner hoppfullhet inför att de kommer att få det de vill ha, att saker och ting kommer att ordna sig och att det blir till det bästa för alla.

Ovanlig känsla. Jag som brukar känna av min vårdeppighet nu känner istället av en massa vårkänslor. Killarna på gymmet luktade extra gott. De unga killarna på jobbet är extra snygga. Morgonen är härlig med solens tidiga uppgång och även den näsbitande kylan är på något sätt positiv.

Det är väl okej att vara glad och odelat positiv ibland?! Kanske är det våren. Kanske är det min träning. Hur som helst så är det ju delar av mitt liv just nu, så det är en bra dag. Hoppas fler känner likadant eller kan förmå sig att se lite mer hoppfullt på tillvaron och framtiden. Vi behöver det! Vi förtjänar det!tack Chezsofia för lån av bild