Kroppen kan läka själen

Läste just en väldigt intressant artikel i SvD om hur kroppen kan läka själen och hur det fysiska påverkar psyket. Att träna gör att man håller sig gladare liksom! Det känner ju de flesta till, det känns ju onekligen så.

Jag har hört om detta även från annat håll, om hur den som är deprimerad behöver röra på sig, för hjärnans skull. För att inte förvärra. Det är ju inte för inte som man numera kan ”föreskriva” promenader till patienter som söker läkarvård, det är säkert väldigt välgörande för många (de flesta?).

Min terapeut säger också att man inte ska ”ge efter” för mycket om man börja må lite sämre. Inte tänka att ”nu orkar jag inte träna längre, ”nu orkar jag inte gå ut och träffa mina vänner längre” utan att man ska göra det, för att försöka bryta den negativa spiral som man kan hamna i när man isolerar sig. Jag tycker det låter klokt även om jag har full respekt för att inte alla depressioner ser ut på samma sätt.

Även om man mår bra kan ju en promenad göra att man får en annan syn på sina problem, att saker och ting löser sig ”av sig själva” och att det ibland kan kännas som att man blivit ”en ny människa” efter en promenad – eller efter en skidtur om man har turen att bo där det fortfarande finns snö.

Här i Stockholm har vi vårkänslor när snön smälter och det är varmt i solen. Ta hand om er själva – aktivera er!

 

 

Livet snurrar för fort

Just nu känns det som att livet snurrar för fort. Det är för mycket att tänka på, att försöka ta ställning till och förhålla mig till. Mycket på jobbet, mycket socialt privat, en ambition att komma igång med träningen lite bättre och samtidigt funderingar på framtiden.

Vet inte om jag funderar på framtiden eller nutiden. Jag har ett bra jobb men ingen man, trivs i min lägenhet men vill inte vara ensam, har inga barn och närmar mig 40. Mitt liv är bra på många sätt men ibland är det inte så himla enkelt att ”fokusera på det jag har”, även om det givetvis är en bra strategi som räcker ganska långt.

Känns som om jag står inför flera val. Ska jag låta livet fortsätta och hoppas att det jag vill ska förändra sig kommer att göra det, eller ska jag ta tag i det och…? Vet ju knappt vad jag vill …

När jag så smått börjat dejta hittar jag fel på männen, de jag blir mest förtjust i hittar jag flest fel på. Jag kan stressa ihjäl mig över att dejta en man med barn, som kanske inte bor där jag kan tänka mig att bo. ”Tänk om jag faller för honom, då måste jag bo DÄR! Hemska tanke.” Är inte det lite knäppt att tänka så? Jag är så rädd men för vad? För förändringar? För att ge upp det liv jag har? För att någon ska ställa krav på mig? Tycker jag borde vara lugnare och tryggare vid det här laget.

Har inga svar att ge mig själv just nu. Måste ta hand om mig själv lite bättre, och ge mig själv tid att tänka efter, och känna efter.

I morse gick jag tidigt på morgonen till gymmet. Inställd på styrketräning men insåg när jag kom dit att F hade sin yogaklass. Så jag ställde om, och yogade i 80 minuter i stället. Det kändes så välbehövligt. Det var inte vad jag tänkt mig men det var vad jag behövde. Glad över att jag lyckades ställa om. När det blir för mycket behöver jag, du, alla, lite mer tid för sig själv tror jag. Både för att lugna kroppen och tankarna, och för att få tid att tänka efter. Yoga och meditation gör gott på många sätt. Viktigt att prioritera det jag mår bra av, även om det är som svårast när livet snurrar lite för fort…

Vi äter det vi gör för att…?

Hur tänker vi kring mat egentligen? Jag har efter några kommentarer i lunchrummet funderat lite på det i veckan. Jag åt makrill till lunch en dag och en kollega kom då fram och sa: ”jaha, ska du äta Omega 3 nu?”. Så hade jag inte riktigt tänkt. Däremot hade jag just läst artikeln i DN om hur en studie visat att bröd med hela kärnor gav en väldigt lång mättnadskänsla och därför var både bra och nyttigt. Jag söker alltid efter sånt som håller mig mätt lite längre så jag la makrill (för ytterligare protein) på det danska brödet fyllt av hela kärnor. Men, Omega 3 hade jag alltså inte tänkt på, det var mer en bonus.Satt sen och åt apelsin med keso (en favorit sen jag var liten) som fika och min chef kom fram och sa att det är ”jättemycket fruktsocker i apelsin”. Som en varning. Jag tror hon äter LCHF och därför undviker allt som kan vara potentiellt sött.

Igår berättade jag för en kollega att jag för ovanlighetens skull druckit vin flera gånger denna vecka. ”Rött eller vitt?” frågade hon. Jag har faktiskt druckit både vitt, rött och rosé denna vecka, så det svarade jag. ”Bra, då har du fått något som både är bra för hjärtat och nervsystemet.”Är det så här för alla? Tänker man nu för tiden mer i termer av ”functional food”? Jag tycker inte det är något problem men jag fascineras av hur utbrett det verkar vara. Jag äter keso för att det är gott (och för att det är bra protein), jag äter frön av samma anledning, när jag köper granatäpple tänker jag på att jag läst att det kan förebygga hudcancer (som jag har i familjen) och när jag äter hasselnötter med yoghurt på kvällen tänker jag på hur de sägs hjälpa sömnen, och så vidare. Men – jag tycker inte det är något problem direkt. Och jag förstår att många, säkert de allra flesta, inte tänker så mycket i termer av bieffekter eller funktionen av mat annat än som något som förhoppningsvis mättar. Jag gillar att veta vad som sägs vara bra med det ena och det andra men jag tror också man ska vara skeptisk. Att kaffe ska vara så himla bra för mycket, som t.ex. att förebygga bröstcancer, är jag skeptisk till. Där tror jag snarare att det finns många bieffekter av kaffe som gör att de mäktiga kaffeproducenterna ser till att köpa studier som förespråkar användandet av kaffe. Men det är ju en helt annan historia…

Micropauser i vardagen

Lärde mig på föreläsningen jag var på i fredags (se föregående inlägg) att rökare löper en mycket mindre risk för utbrändhet. Rent statistiskt är det bevisat till och med! Varför då undrar man? Jobbar de mindre eller?! Tja, på ett sätt är det kanske så, men vad de framförallt gör är att ta micropauser under arbetsdagen. DET är tydligen tricket.För oss som inte röker blir det en utmaning att se till att få pauser i vardagen. Oavsett om man riskerar att bli utbränd eller inte. Arbetsmiljöverket säger så här: ”Fem till tio minuters paus kan räcka. Det viktiga är att få hjärnan att tänka på något helt annat. En bensträckare, kortare promenad eller prat med kollegan hjälper. En tupplur eller att fika är också bra för koncentrationen sedan.”

Här finns en blogg om ”ett gott arbetsliv” som skriver om samma sak – vikten av pauser och hur det t.ex. kan öka kreativiteten. Att ta en paus, resa på sig, titta ut genom fönstret ett par minuter, gå och ta en kopp kaffe eller te – kan leda till att man plötsligt får en lösning på det man suttit och funderat på. Hjärnan går i nya banor i pausen, om man släpper tankarna på det man just gjort.Dessutom är det bra för kroppen att inte sitta för länge.

Pauser är viktiga inte bara i arbetslivet utan även i den ibland stressiga vardagen. Våga pausa och hitta fördelarna! Nu ska jag pausa från datorn och äta middag och fundera på hur jag ska peta in pauser i min jobbdag. Tar gärna emot tips!

Om att lura (styra) hjärnan och bli lyckligare!

Var på en intressant och inspirerande föreläsning idag, med Jana Söderlund. Hon berättade om hur våra (ofta omedvetna) värderingar påverkar oss och hur vi faktiskt kan påverka det vi känner. För även om de flesta säkert VET att tankar påverkar känslor (som i sin tur påverkar vårt beteende) så gör vi generellt väldigt lite för att ändra på det vi tänker, även om vi inte mår bra av det.

Vi fick lära oss att det undermedvetna, där värderingar och attityder ligger och skvalpar, påverkar oss mycket. Värderingar som leder till t.ex. följande:

– Man ska inte ta ut någon glädje i förskott (Är det alltså fel att vara glad?!).
– Fredagar är bättre än tisdagar (Kan man inte få ha tisdagsmys om man behöver det?)
– Man ska klara sig själv utan att få hjälp av andra (= vi har svårt att be om hjälp)
– Smärta på grund av träningsvärk får oss att le, samma smärta på grund av en vurpa får oss inte att le (samma smärta, annan tanke = värdering)

75 % av hjärnan är programmerad att hålla utkik för faror, så att vi överlevde i den farliga verkligheten för 1000 tals år sen. I vår skyddade nutid blir hjärnan understimulerad och ”hittar på” problem som den försöker ta itu med. T.ex. genom att älta, och få oss att vakna klockan 4 på morgonen. För varför ältar vi bara negativa saker? Hör vi 10 positiva saker och 1 negativ sak om oss själva – vad är det vi minns? Vad är det som känns mest? Om man låter hjärnan styra kommer den styra in oss på det negativa. Hjärnan är tydligen en rätt lat muskel och det krävs träning för att styra om den till det positiva!

Men, det positiva med detta är att det går att ändra!

För att ändra våra värderingar, som styr oss i fel riktning, kan vi med bästa resultat försöka ändra vårt beteende (KBT mao). Nya beteenden skapar nya värderingar. Eller som någon sa: ”Move your ass and your mind will follow”. Du vet väl t.ex. att om du ler mot din spegelbild, (oavsett vad du egentligen vill göra för grimas just den dagen ;-)), uppfattar hjärnan att dina 47 ansiktsmuskler interagerar i ett leende och den belönar dig då med en glädjekänsla. Rent hormonellt. Det går alltså att lura hjärnan – och få en bättre känsla.

Jana beskrev vår strävan efter lycka. För att bli lyckligare måste vi sluta jämföra oss hela tiden. Vi skapar en ”ska-vara-linje” eller måttstock, som vi mäter vårt liv emot. Vår lycka blir då beroende av var vårt liv är i förhållande till linjen. Men vad skulle hända om vi flyttade på linjen…?! Om vi slutade använda ordet ”måste” och ”man” (i stället för ”jag”). Testa och se!

Slutligen: Dopamin är ett hormon som ger drivkraft. För att få dopamin måste vi få positiva stimuli (extacy ger ett påslag men hon rekommenderade det inte!) och vi måste få doshöjningar eller kontraster. Men – detta gäller inte när vi hjälper andra. Då får vi ALLTID ett dopaminpåslag. Och gör som de säger på flyget – hjälp dig själv innan du hjälper andra. Då har du något att ta av. Lycka till!

Upp igen

Det är som en naturlag. Om det går ner så går det till slut upp igen. Efter några rätt miserabla dagar (se tidigare inlägg) så känns det som om det just nu har planat ut. Inget känns lika hemskt längre. Jag har skojat med kollegorna och har haft en mysig middag med mamma + hennes sambo. Lite starkare idag. Inga tårar.

Det stämmer alltså: ”Even this will change.”!

Mycket känns bättre för att jag Tagit Tag i flera saker. Ringt hudläkare. Funderat på strategier för jobbet. Skickat ett sms. Pratat med vänner. Lyft blicken. Och kände idag för första gången lite pirr inför min semesterresa. Tidigare har även den – tyvärr – varit omgärdad av stress och oro. Dumt och nästan patetiskt.

Hur ser livet ut egentligen? – Har jobb, pengar, bostad, fina vänner, råd att åka på semester, mat i magen och inga sjukdomar. Räcker det? Blir man lycklig då? Tydligen inte. Ibland blir jag trött på den eviga strävan efter något mer och det faktum att kroppen och psyket tydligen inte tål att man får lite mycket av allt ibland. Vi är klena vi bortskämda västerlänningar…

…men det är ändå ett faktum att så är det. Vi får nog acceptera att livet går upp och ner. Idag känns det bra men jag vet inte hur morgondagen ter sig. Med all sannolikhet överlever jag den också, kanske till och med med ett leende? Time will tell.

Glöm inte bort – man uppskattar inte topparna lika mycket om man inte har dalarna. Kram och snart god natt!

Pranayama – att andas för lugn eller energi

Var hos min yogaterapeut Maya för ett par dagar sedan, och fick då några nya övningar till mitt yogaprogram. Bland annat ytterligare en pranayama – det vill säga andningsövning. Den nya övningen innebär växelvis andning. Många som gått på yoga har säkert prövat att andas växelvis med hjälp av fingrarna, men nu ska jag göra det utan att täppa till någon av näsborrarna, bara sitta och andas in genom höger, ut genom vänster, in genom vänster och ut genom höger. Detta ska jag göra 3 varv för att ”balansera” och sedan andas ” som vanligt” i 3 minuter.

Varför balansera? Jo, vi andas växelvis av oss själva i vardagen. Några timmar med höger näsborre och några med vänster. Aldrig med båda samtidigt, även om man kanske tror det. Enligt forskaren och yogaläraren Marian Papp påverkas vi av vilken näsborre vi har lättast att andas genom och vi har oftast en vi har lättare att andas genom. Läs mer om det i den här intressanta artikeln. Vad är det då man balanserar? Jo Nadis.

Inom yogan pratar man om Nadis, som är kroppens energikanaler. Vi har tre nadis och genom andningen så kommer vi i kontakt med två av dem, Ida och Pingala. Om man till exempel ligger på höger sida och den vänstra näsborren öppnas upp, aktiveras Ida. Ida är feminin, kylig, lugnande, mental och andlig, samt aktiverar den högra hjärnhalvan. Att ligga på vänster sida öppnar upp för Pingala, som i sin tur är maskulin, dynamisk, eldig, fysisk och kreativ och aktiverar vänstra hjärnhalvan.

Det gör oss lite piggare att andas genom höger näsborre och lugnare att andas genom vänster. Detta kan användas t.ex. om man är trött och behöver mer energi, då andas man genom höger näsborre. De som har svårt att somna kan prova att lägga sig på höger sida och se om Ida kan svalka, lugna ner och hjälpa sömnen att komma. Kroppen är spännande med alla dess funktioner!

(tack bloggen "solhälsning och huvudstående" för lånet!)

Att följa sin magkänsla

Har ont i ryggen, trots att jag står upp och jobbar och trots yogan. Eller är det tack vare…? Får inte ordning på ryggen. Har nu tagit upp styrketräningen igen och ska satsa lite extra på ryggen. Vill inte tro att det är ett ålderstecken som ska börja begränsa mig, det accepterar jag inte! Mycket ska man acceptera men inte detta, för jag tror inte det är så.

Brukar inte gnälla med min onda rygg gör mig lite orolig. Vill ju träna och må bra – inte känna mig begränsad av diffust ont.

Nåja. Förutom detta så är det bra. Känner mig väldigt nöjd idag när jag lyssnat på min intuition och fattat beslut utifrån magkänslan. Bokar boende i Sri Lanka just nu och det är väldigt svårt att få tag på hemsidor /mailadresser till alla guesthouse som finns. De stora förmedlarna säger att det är fullt, vilket har stressat mig rätt mycket. Fick igår tag på ett ställe som hade rum, det var ett fint ställe med pool, frukost, AC, 300 m från stranden med dagliga yogaklasser. Det lät ju bra men kändes… inte rätt. Bokade ändå, för jag vill inte stå utan boende och det ”lät ju bra” ändå.

Fick sen kontakt med en norrman som driver hotell dit jag ska. Han rekommenderade sin svärmors guesthouse. Mer spartanskt, men nära havet. Kanske är det stökigt på kvällarna, kanske är det mer smuts i hörnen, långt till en yogaklass och bara i bästa fall finns varmvatten. Men det kände så mycket bättre! Så nu har jag bokat om och ska bo vid stranden. Lite mer spartanskt men mera rätt för mig. Allt kommer att lösa sig känner jag plötsligt. Det är ju det det gör, när man följer sin magkänsla. Eller hur?!

Moon salutation

När jag var hos Maya, ”min” yogaterapeut sa hon att jag inte borde göra den – maskulina – solhälsningen inom yogan, utan snarare månhälsningen, Chandranamaskar. Den kan beskrivas som en lugnare och kvinnlig form av solhälsningen om jag har förstått det hela rätt. Månens namn ”Chandra” tycker jag är så vackert. Kanske något jag skulle kunna kalla mig om jag bosätter mig i Indien… Tillbaka till verkligheten!
När jag igår var på min första yogaklass på 1,5 år (om jag inte räknar med den underbara yogahelgen i Västmanland nyligen) gjorde vi just månhälsningen. En asana som passar bra att göra just på kvällen dessutom. Det var skönt och förhoppningsvis också stärkande av min kvinnliga sida – och min ländrygg. Alla har vi våra svaga punkter och det vi måste jobba lite extra med 😉 Tack Lou för en bra klass!För den som är nyfiken finns många youtube-klipp på ”the moon salutation”. Det finns flera varianter och jag vet faktiskt inte vilken som är ”rätt”. Däremot är jag just nu inne i en ”vill-ha-mer-yoga-fas” och kollar videoklipp och vill komma igång med att yoga mer och gå mer på klasser. Det är en riktigt må-bra-sak och jag känner att jag måste ta hand om mig själv lite extra just nu. Då är en ”cooling” månhälsning ett bra sätt att avsluta dagen med. Så det ska jag göra nu. Det blir en tidig kväll som börjar och slutar på yogamattan. Jag önskar er som läser detta en riktigt god natt.

Köttfri måndag och se upp med risgrynsgröten

Läste en artikel i DN idag med rubriken ”Ät grönt för miljöns skull” och tänkte att det helt ligger i linje med hur jag tänker kring mat. Samtidigt vet jag för all del inte så mycket på djupet om detta med kopplingen kött – miljö så jag läste artikeln med stor nyfikenhet. Skulle jag få bekräftat att jag tänker rätt?

Jonas Paulsson intervjuas och han har just blivit framröstad som ”årets miljöhjälte” av Världsnaturfonden. Han har startat det som i USA kallas för ”Meatless Monday”, nämligen ”Köttfri måndag”. På båda sidorna hittar den som vill ha inspiration fullt med vegetariska recept. Varför ska man skippa köttet då? Det har forskats kring detta och FN kom 2010 med en rapport där man såg en tydlig koppling till minskad kött-och mejerikonsumtion och minskade klimatförändringar (enl artikeln i DN). En köttfri måndag införs i kommuner och landsting, fler börjar tänka i nya banor och upptäcker att man faktiskt klarar sig utan att äta kött varje dag.

Jag tror på att även en sån liten människa som jag kan göra skillnad – tänk så du med och var med och påverka! Läs också mer om vad jag skrivit om att vara en medveten konsument.

Sneglade apropå detta på en förpackning av ICAs risgrynsgrön när jag var riktigt hungrig här om dagen men lät den vara. Den innehöll palmolja! Varför?? Det finns mycket skrivet om palmoljan bl.a. på WWF & Naturskyddsföreningens hemsida. Här är en artikel från SvD som skrevs för några år sedan. Framställningen av oljan hotar både regnskogen, de djur som lever där men också människor drabbas negativt av den. Det är tyvärr fortfarande lika aktuellt att vara en medveten konsument. Koka er egen risgrynsgröt till jul och läs innehållsförteckningarna!