Musik och kärlek

Lyssnar på mina nya stjärnmärkta låtar på Spotify, varav några som jag faktiskt tagit från ESC (”den stora melodifestivalen”!), och inser att nästan alla handlar om KÄRLEK. Att låtsas som att kärleken inte spelar så stor roll i livet är att förneka något viktigt, funderar jag. Insåg idag att även om jag mestadels varit nöjd med mitt (singel-)liv som jag levt större delen av mitt liv, så har jag också levt utan kärleken från en man.

Visst kan man säga att jag får kärlek av min familj, vänner och systerbarn. I någon mån är det ju så, men ändå, tänk vad jag har framför mig…tänker jag.

* Min favoritlåt i lördags på ESC låter så här :

”Hold me, just unfold me, unchain my soul, give me love, make me whole…”
(Farid Mammadov)

* Sveriges bidrag (Robin Stjernberg) sjöng så här:

”I know that if the sky would fall, I would survive it all – because of you…”

* Min favorit Jason – Timbuktu, sjunger så här:

”Du var känslosvall, jag var känslokall, du förändrade allt” i min allra mesta peppiga låt just nu: Fallskärm. Den är hur bra som helst och får mig uppåt och glad oavsett allt annat.music-note-tattoo-300

Något att sikta mot, något att se fram emot. Något att leva ”som om” det redan fanns. Det är ju så man ska göra enligt alla böcker jag omsvärmas av, de kommer från olika håll – alla med samma budskap. Och faktum är, att bara känna lite kärlek i livet drar till sig mer möjligheter till kärlek. Och en sån liten sak som att le, oavsett sinnesstämning, påverkar rent fysisk hur man mår – till det bättre. Det smittar dessutom och vem vet vad de leendet leder till…

Så le, älska och välkomna det som kommer!!

Jag och Cameron Diaz…

Jag har insett att jag har en hel del gemensamt med Cameron Diaz. Eller i vart fall två saker: vi fyller båda 40 (eller hon har nog redan fyllt) och så är vi singlar. Vi är långa båda två, fast jag är lite längre. Och hon är snyggare, jag tycker hon är otroligt vacker!

Men hur som helst, det kändes ändå skönt att läsa en artikel om henne och inse att jag inte är ensam om de här faktumen: 40 och singel. För objektivt är det ju knappast en lyckad kombination. Man tycker lite synd om dem som är så gamla ”ungmör”, fast man kanske inte vill erkänna det. Det är okej att tycka lite synd om, men 40 och singel är tack och lov inte hela min identitet!

Inför min stundande 40-årsdag funderar jag lite. När kommer krisen? Har den redan varit? Nu ska jag ju inte prata om trollen men när jag känner efter känner jag att jag faktiskt mår riktigt bra. Trots likheterna med Cameron! Krisat har jag gjort nog i mina dagar, jag tar en paus från det nu och ser framåt med tillförsikt och tillit. Så känns det faktiskt och det är jag glad för.

Så hur lever jag mitt 40:e år egentligen? De män jag träffat de sista åren har varit under 30, även om det inte lett till en varaktig relation är jag tydligen ingen tant än. Det var bara ett år sen jag fick visa leg på systemet, och då gjorde jag det minst varannan gång jag var där. Jag är mer vältränad nu än på många år och jag sprang idag 40 minuter obehindrat – trots att det var min första löprunda på över ett halvår.

Jag är mer stabil, har mer självkänsla och oändligt mycket mer självinsikt än när jag fyllde 30. Jag har gjort en otrolig resa sedan dess som jag inte skulle vilja vara utan. Jo, vissa bitar hade jag velat skippa, men eftersom den har tagit mig dit jag är idag känner jag ändå mest tacksamhet.

Ålder är trots allt bara en siffra, försöker jag tänkta. Men den som säger att jag snart är närmre 50 än 30 kommer inte att få ett leende, den personen får hålla sig undan!

Förändringsarbete

Jag är just nu inne i en process där jag synar de relationer jag har omkring mig. Det är inget jag har planerat men det händer ändå. Mina osäkerheter, gamla mönster och känslor kring relationer, flyter upp och gör sig påminda på olika sätt. Det är både smärtsamt och intressant och för mig en nödvändig process.

I januari bestämde jag mig för att detta år ska ha temat ”Förändring”, och i min almanacka står det nu för april månad att jag ska ”Vårstäda”; släppa taget om saker (människor?) så jag får mer energi. ”Släpp in det som ger kraft!” står det. Och idag höll min farbror ett tal till min kusin som just fyllt jämt, där han bland annat citerade ur bok att man ska omge sig med människor som lyfter fram det bästa i en själv. Allt detta känns som om det passar på pricken in i mitt liv just nu.

Förutom arbetet med de mer smärtsamma bitarna så känns det alltså som om jag gör en ”revision” av mina relationer. Det är känsliga saker jag håller på med. Vad gör man med sina gamla vänner när man tycker man växer ifrån dem, relationen ger inte så mycket längre. Jag får lätt dåligt samvete för alla jag inte hör av mig till men jag försöker byta perspektiv. Att jag inte hör av mig kanske betyder något? De som är viktiga för mig ser jag väl till att hålla nära, i någon aspekt i alla fall?

Jag inser att jag är van vid att ge och mindre van vid att få. När någon gör något litet för mig blir jag överväldigad. Mina förväntningar är skrämmande lågt ställda. Nu ska jag släppa in människor som har något att ge till mig, samtidigt som jag ska våga ta emot det andra har att ge mig. Både nya och gamla vänner. I stället för att tänka på andra ska jag se till att få det JAG behöver! Förändringens vindar blåser detta mitt 40:onde år på jorden, och det känns som om jag är på väg åt rätt håll. Håll i hatten!

Fatta beslut – problemet och ett par förslag på lösningar

Jag är väldigt dålig på att fatta beslut. Nu är det lite emot mina principer att säga negativa saker om mig själv men så är det faktiskt, nu handlar det om självinsikt!

Det är en negativ egenskap där det oftast är jag själv men ibland också är mina vänner och de omkring mig som drabbas.

Problemen med att fatta beslut är många, men framförallt handlar det om att fatta ”fel” beslut. Som om det vore hela världen! Man vet ju sällan vad som är rätt eller fel förrän man valt heller. Sen är jag alltför bra på att lyssna på vad andra vill och fokusera för mycket på det.

Så, hur ska man göra då? Fick tips från den fantastiske massören Julian i helgen. ”Häll upp ett glas vatten, ställ din fråga till vattnet och drick sedan upp det. Gå och lägg dig och när du vaknar morgonen efter så har du svaret klart för dig.”vattenglasEtt annat tips är att, om du har två olika val, tänka dig in i att du gör det ena valet samtidigt som du går framåt och känner hur det känns. Sen tänker du in dig i att du gör det andra valet, samtidigt som du går åt andra hållet (det går säkert bra att sitta eller stå och göra detta också men jag har lärt mig det så här!). Man kan behöva gå flera gånger och känna efter hur det känns, men en väg kommer att ”kännas bättre” och är då rätt val! Givetvis handlar allt om hur det känns, och de flesta beslut görs bäst med känslan. Det gäller bara att hitta den där känslan, och våga lita på den.

Lycka till med era val och kom gärna med egna tips om hur du lyckas välja här i livet!

Att stanna i nuet

Gick på yoga i morse för första gången på länge, med en av mina favoritlärare Fredrik (som har Buddha spa på söder). Han är så bra på att påminna om att inte sträva efter mer, att inte försöka att hela tiden komma djupare in i ställningarna / asanas. Här är en påminnelse om att inte låta egot ta för mycket plats, en söt liten video: https://www.facebook.com/photo.php?v=338862766223710 Den är inte alls lång så titta på den!

Det är lätt att hela tiden sträva framåt och vilja ”komma längre” även i den världsliga världen. Att få högre lön, ett mer prestigefullt jobb, att bli smalare, att träna mer, att äta nyttigare, städa mer, att spara mer pengar, ha fler vänner på Facebook… ja vad vet jag!

Jag kom idag på att Fredriks ord, om att i en krånglig ställning stanna upp och acceptera att ”här är jag idag” och inte fortsätta kämpa och sträva efter mer, även kan appliceras på vardagens strävan efter ”mer” och ”bättre”. Att slappna av och bara andas. För det som kan hända i yogan är att man ibland kommer lite längre, bara av andningen. Att man ”surrender to the breath”, och släpper på spänningar kan göra underverk. När det gäller vardagen är meditation ett hjälpmedel, eller bara medvetenhet om att det finns ett annat förhållningssätt. Det går att stanna upp och tänka: idag är jag här och det är också bra!

Madonna yogar

Det är inte nödvändigt att komma så här långt!

Mindset och måne – och att dansa sig friare

Efter en tårfylld och ångestriden början på veckan har det sedan bara blivit bättre och bättre. Var det månen som påverkade mig i söndags / måndags? Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag mår väsentligt mycket bättre nu, utan att något som helst har förändrats.

Det enda som har förändrats är månen och planeternas placering… och kanske mitt mindset / mitt förhållningssätt. Inte medvetet men det är antagligen det som även har förändrat mitt känslomässiga tillstånd.

Det kan vara bra att påminna sig om detta när man mår som sämst. Att man faktiskt i en och samma situation kan känna olika, beroende på hur man förhåller sig till den. Men det är inte alltid lätt och man ska vara snäll mot sig själv och inte tvinga sig själv till att alltid ha en positiv syn och inställning till allt så klart.

Efter att ha från flera håll fått höra att jag behöver öppna upp mer, släppa på kontrollen och våga ge mig hän mer, har jag börjat syna mitt liv. Jag har ju också själv känt mig lite som ett kylskåp med stängd dörr. Svåråtkomlig och sval. Jag har kommit fram till att jag har mycket kontroll och det mesta jag gör är väldigt kontrollerat. T.ex. silversmide är kontrollerat och preciserat, styrketräningen följer ett mönster och handlar om upprepning och kontroll och mitt arbete är visserligen roligt men det kräver mycket koll och kontroll.

Inspirerad från olika håll gick jag därför igår till Dansen hus och ett arrangemang av Dancegatherings där jag i 2 timmar dansade ”Chakradans” för Christina Nilsson. Det var svettigt, lite flummigt (blev kramad av 2 av arrangörerna när jag kom in), härligt (jättebra musik att dansa till), utmanande (att låta någon annan hålla handen mot mitt hjärta och bara andas och acceptera vad som finns där) och helt enkelt något som kändes väldigt bra för mig där jag är just nu. Kan rekommendera ett besök!

Min förhoppning är att jag framöver blir lite mer grundad, lite mer öppen och kan ta emot det som kommer i min väg. Helst i form av en lång främling… och om och när han kommer kanske Betty kan informera mig. Det internationellt kända mediet jag ska besöka om en timme.

Påverkad av planeter? Fullmånens starka kraft

I söndags hade jag en mycket känslofylld kväll där jag kände mig mer ledsen än jag gjort på… fler år faktiskt. Det går bra att skriva om det nu men just då var jag inte lika kommunikativ. Och frågan är kanske också om man ska dela såna här saker, om man inte klarar av att dela dem när de inträffar? Finns kanske inget rätt eller fel i det här, önskar bara att jag hade lite mer mod att dela ”i känslan” och inte bara efteråt.

Hur som helst. Jag blev rädd och började oroa mig för ”depressionen” som jag är rädd för att överfallas av. Rädd för att den plötsligt ska stå där och lura bakom ett hörn och överfalla mig när jag minst anar det. Just idag känns det lite bättre men oron finns kvar. Så läste jag ett inlägg på Facebook som ”Isis kammare” hade gjort igår. Någon av mina vänner hade kommenterat inlägget så jag såg det. Vad det handlade om var månens påverkan på oss och hur planeterna just nu står. När jag läste detta blev jag lite förundrad. Jag hade min känslostorm kvällen innan den 25:e men jag kände ändå att det som det handlade om ändå kunde vara en förklaring till hur jag mådde och kände. Eller i vart fall hur det jag bär inom mig tog sig i uttryck hos mig. Det känns lite flummigt men allt som får en att må bättre är värt att fokusera på. Om jag tror detta kan förklara delar av det jag kände blir jag lugnare. Ni andra får tro precis vad ni vill – men att vi påverkas av månen tror jag de flesta känner igen. Även om man inte pratar om det så mycket…

Jag citerar här valda delar, för jag tyckte det var så intressant. Kanske flera känner igen sig? Sov ni gott i måndags? Har ni varit mer känslomässiga de sista dagarna? Läs och fundera (eller skriv!) vad ni tror och tycker:fullmåne”I kväll 25 februari blir månen blir full kl 21:26.

Energin kan redan nu kännas av och den känsliga individen kan uppleva rastlöshet, oro eller sömnlöshet.

Det är en känslomässig tid – som antingen är romantisk och het, vibrerande dagar som ökar din andliga medvetenhet eller i värsta fall – oroliga sömnlösa nätter med uppförstorade känslor.

Nu inträffar månen i Jungfruns tecken och då står följaktligen solen i Fiskarna.
Med den här polariteten behöver vi finna balansen i våra dagliga vanor och hur vi sköter kroppen och hälsan (Jungfrun) och behovet att känna inåt och tona in på vår andliga hälsa och välbefinnande.

Vi får möjlighet att titta på oss själva, se oss själva och våra inre liv. Månen drar upp våra innersta känslor till medvetenhet och hjälper oss med våra andliga processer. Nu är det dags att se oss själva och släppa det vi inte längre behöver kroppsligt och andligt ur våra system. Du kommer att ha väldigt stort utbyte av att observera den processen, kanske även medvetet hjälpa till under de kommande två veckorna fram till nymånen.”

-Citat: Isis kammare på Facebook 25/2/13

När livet inte vill sig riktigt

När livet inte vill som jag vill. När jag får negativa besked och har svårt att hålla kvar vid den glädje jag känt så länge. När frågorna hopar sig – vad ska jag göra? Då är det svårt att ha överseende med andras ”bekymmer”. Vardagliga klagomål, klagomål på hur man önskar man såg ut, hur man klagar på det man har när man i stället kan lyfta blicken och vara tacksam.

Vill säga åt dem som klagar att skärpa sig, men jag vet att det är ju inte så det fungerar. Man kan inte bestämma hur andra ska leva sina liv. Man kan inte övertala någon att vara tacksam. Men kanske kan en persons mindre lycka ändå ge ett sorts genklang hos andra. Det handlar inte  bara om att det kan väcka sympatier – i bästa fall kan det också göra att andra faktiskt uppskattar det de har, och ser till detta i stället för det vardagliga gnället eller klagomålen.

Själv är jag tacksam för att jag hanterar motgångar så mycket bättre än tidigare. Tack vare terapin har jag lärt mig att inte fastna i negativ spiral. Eller har lärt mig att försöka att inte hamna där. För det är svårt att inte fastna, att inte tänka samma sak om och om igen.

Jag undrar ”Hur ska jag göra nu? Vad är rätt för mig? Hur ska jag veta? Kan jag lita på mina känslor, ska jag fråga andra om råd, ska jag sluta fundera?”

Livet går upp och ner. Just nu är jag i en dalgång och jag hoppas andra kan uppskatta där de är i livet, liksom jag länge kunnat göra. Och fortfarande gör på ett plan. Är tacksam över att jag kan vara ledsen och orolig och samtidigt se att det finns ljusglimtar i livet också. Det är mycket som är bra. Jag väljer att inte bara tänka de negativa tankarna – de ska inte få ta över!

 

 

Fler tankar efter raw silence-retreat

På retreatet förra veckan, som jag skrev om i förra inlägget, så var fokus på dels tystnaden och den yogiska vägen, och dels på raw food, och på hur och vad vi äter. Det var ett tyst retreat men vi hade ett par avslutande timmar som var väldigt givande och inspirerande.

Maten var som sagt ljuvlig! Den oväntade, både till utseende och smak, ”Chiagröten”som vi fick en morgon har blivit en favorit för mig. Dessa små frön (chiafrön) växer många gånger om när man lägger dem i blöt över natten och blir sedan en raw och god ”gröt” dagen efter. Jag lägger cirka en matsked i havremjölk tillsammans med lite gurkmeja (anti-inflammatoriskt) och lite kardemumma (gott!) och äter den sen morgonen efter med rårörda blåbär, gärna mixade med ett par dadlar för smakens skull. Eller med äpplen som idag:

Mina kollegor smakade och tyckte det var mycket gott!

Mums säger jag bara!

Mithila pratade om tystnaden, hur man kan välja att bjuda in den i sin vardag. Erika pratade sedan om raw food och om att bjuda in mer sådan mat i sitt liv. Allt med måtta till att börja med. Det var fascinerande hur dessa två kvinnor pratade om till synes två helt olika saker, och nästan pratade i mun på varandra om sina tankar, för de hade samma saker att säga. Jag älskar när det händer – när allt som är bra passar ihop med varandra på något sätt. När det blir ett flöde mot ett och samma mål – att må bra!

Erika och Mithila pratade båda om att det vi gör med glädje gynnar oss, med motsatsen att gör vi något för att imponera på andra, eller för att vi tror vi måste, så har det inte alls samma positiva effekt. ”Everything with joy!” Samma sak gäller yoga, meditation och säkert allt nyttigt här i livet, gör vi det av fel anledning och inte för att vi själva vill, så uteblir de positiva effekterna, eller blir i vart fall inte lika positiva. Ett nytt spännande tankesätt!

Hur kan man vidare tänka när det gäller mat då, nu när vi var inne på diskussionen? Likaväl som vi kan ha alltför lätt för att t.ex. skvallra, ljuga och säga saker utan att tänka innan, så är det lätt att vi stoppar saker i munnen utan att tänka på det och utan att känna efter vad kroppen egentligen vill ha. För kroppen själv säger inte ifrån, den bara tar hand om allt som man stoppar i sig. Tills den inte orkar mer och man blir sjuk, av allt fett, socker och annat som vissa konsumerar i ett överflöd. Så att vara medveten, stanna upp och känna efter, pausa när man äter och lyssna på kroppen, minimerar risken för att stoppa i sig ”fel” saker.

För att försöka sammanfatta: Att vara medveten och närvarande i det man gör och att göra det av rätt anledning, för sin egen skull, innebär att man gör ”rätt” saker för sig själv. Då tar man hand om sig själv. Och det var tydligt att dessa kvinnor gör det – de strålar och har så mycket att dela med sig av. Inspirerande som sagt och jag ska gå in i hösten med den känslan – ska försöka fokusera på att göra allt med glädje, för min egen skull. För det är ju så, om jag har så mycket ”må bra” i mig att min ”bägare rinner över”, då har jag mycket att dela med mig av!

Raw silence retreat – en väg inåt och framåt

Jag kom just hem från ett retreat som heter ”Raw Silence”, som hölls av Mithila (som bland annat är yogalärare) och Erica (som bland annat föreläser om och skriver kokböcker om Raw food). Vi var helt tysta i nästan 3 dygn, vilket också innebar att vi varken skrev, läste, tog ögonkontakt med varandra eller hade tillgång till telefon eller dator.

I tystnaden är det lättare att höra vad man säger till själv, och höra vilka tankar som snurrar och återkommer. Att umgås med sig själv och sina tankar är lärorikt. Det kan givetvis vara jobbigt också. Att inte få yttre stimulans gör att tankar och känslor kan dyka upp som man i vardagen förtränger eller förtrycker. Det kan bli som en utrensning eller nästan som terapi att få umgås så mycket med sig själv.

Jag uppskattar verkligen tystnaden och kom väldigt nära mig själv på ett bra och konstruktivt sätt. Jag såg saker väldigt tydligt och kom till insikter och beslut som jag inte tror jag hade gjort annars. Det kändes otroligt lyxigt att få den här tiden, dessutom i en väldigt vacker miljö på Solhälla utanför Göteborg. En ytterligare lyx var den underbart goda och vackra maten, lagad av Erica Palmcrantz (se hemsida här). Ericas engagerande prat om maten, om raw food och om hur man kan tänka kring mat var också väldigt inspirerande och jag kommer snart skriva mer om detta.

En av sakerna som Erica sa, som fick mig att tänka till var att de enzymer som bryter ner maten i magen kan aktiveras av tankar på mat. Men vi tänker ju på många andra saker också, många tänker väldigt mycket negativt om sig själva. Hur påverkar dessa tankar hur vi mår? Inte bara psykiskt, vilket känns självklart, utan även fysiskt? Tycker det blir mer och mer självklart att våra tankar påverkar mer än man nästan vågar tro på. Något värt att tänka på nästa gång man tänker en negativ tanke om sig själv, eller för all del om någon annan. Hejda dig! Är det verkligen nödvändigt att klanka ner på sig själv? Jag måste själv vara vaksam, för i min tystnad upptäckte jag att jag kallar mig själv för ”pucko” när jag gör ett misstag. Inte skulle jag säga det till någon annan – eller acceptera att någon säger det till mig heller! Varför ska jag då säga det till mig själv?

Tystnad, tankar, yoga, förhållningssätt till mat, varför vi äter när och vad vi gör… det finns så mycket jag vill skriva om men jag sätter punkt här och återkommer snart med mer.

Design: Anna Maria Lopez

(Design: Anna Maria Lopez)