Livet och immunförsvaret

Eftersom jag plötsligt, efter några år med väldigt bra immunförsvar, helt verkar ha satt det ur spel, googlade jag lite om vad som påverkar detta:

  • – Motion är bra (måttlig!)
  • – Stress (hjärnstress) och svåra livshändelser påverkar immunförsvaret negativ
  • – Lök & vitlök bättrar på immunförsvaret

Se där, det ser ut som om det finns några naturliga förklaringar till detta, för jag har ju utsatt mig lika mycket – eller lite – för ev smitta som annars. Men, jag har tränat mindre inget alls på 3 veckor – grund av halsont och stress! Jag har ätit mer onyttigt och mycket mindre av det gröna som jag brukar äta, har haft ovanligt hög jobbstress, relationsstress (en begynnande relation som gett mycket och samtidigt har varit energikrävande) och lite födelsedags-firande-stress (ingen åldersstress tack och lov!).

Nu när all stress börjar försvinna har min sedan 2 veckor tillbaka svagt onda hals utvecklats till ett monster. Jag har ingen ork, en halsinfektion, förkylning och ögoninfektion och är hemma från jobbet sen i fredags. Idag känns det fortfarande inte bättre, bara annorlunda – halsontet börjar ge mig sig till förmån för huvudvärken som är ny. Jag får väl vara glad att allt inte kom på en gång?

Vilket gnällande! Finns det inget ände på eländet? Jodå, jag hoppas ju det. Kanske imorgon? För till råga på allt gick relationen i stöpet (den hade dåliga odds men jag var ack så förälskad) och den energi jag trodde skulle rycka upp mig ur sjukträsket försvann. Mina tårar har knappast gjort ögoninfektionen bättre och jag tror jag behöver vätskeersättning efter gårdagens flöde.

Det känns verkligen påtagligt efter allt detta, att känslorna hänger ihop med det fysiska. Att det psykiska påverkar det fysiska. För denna energibrist känns inte bara fysisk, och att jag just nu drabbats av så mycket på en gång är kanske inte så konstigt.

Min napratpat sa när jag var där sist, att man kan se på röntgen om man har ett ”brustet hjärta”, för det påverkar verkligen hjärtat fysiskt. Han verkar ha koll på vetenskapen och är väldigt oflummig så varför inte? Tur då att det som finns inne i kroppen läker snabbt, så jag hoppas jag snart är på banan igen. Då ska jag banne mig äta lök och spenat, träna och meditera. Då ska min kropp få vad den behöver – lovar att rapportera om mina framsteg. Men innan dess äter jag snälla och mjuka saker och sover mycket. Det är nog också bra för både kropp och själ.  meditation

Annonser

Nytt år, nya vanor, nya ledord

Så har jag landat efter en 4 veckors lång Indienvistelse. Att lämna Indien var i sig inte svårt. Jag kommer tillbaka dit när det är dags för det, förr eller senare. Jag lämnar inget jag inte kan mista. Men att komma hem till ett liv som jag upplever har sett likadant ut – mer eller mindre – de sista åren. De sista … väldigt många åren, var inte så uppmuntrande. Känner att jag står still i livet. Vissa försöker tala emot mig men det som just nu räknas i mitt liv är det jag inte har. En relation, ett sammanhang med en man, och det har jag inte. Det har jag inte haft på väldigt länge. Försöker lite grann forcera fram känslan: ”i år kommer allt att hända”. Ibland känns det så, ibland känns det hopplöst. Men inte hela tiden, får glädja mig åt det.

Så är det ett nytt år. Nya vanor och föresatser kan se ljuset. Jag älskar vardag, rutiner, vinter och även mörkret. Så egentligen är detta ”min tid”. Idag började min meditationskurs som i nio veckor ska få mig att sitta (och meditera eller försöka) regelbundet. Funderar på att sluta med socker. Funderar på att sluta med kaffe. Måste börja träna igen (om inte annat så för att kunna se min naprapat i ögonen om 6 veckor!) och vill yoga oftare. Mycket nytt som jag vet att jag klarat av tidigare. Vill läsa mer böcker och stressa mindre än förra året. Vill gå ner några kilo. Vill träffa en man. Vill att året ska ha karaktären av ”förändring”. Ledordet för 2013.

Sådärja, ”årets intentioner” är visst satta. Bara att börja leva utifrån dem då.
Ska börja med att bara dricka en kopp kaffe imorgon. Efter meditation och träning förstås. Och om allt detta ska gå blir det nu läggdags.

Och om du som läser detta undrar: ”är hon ironisk nu?”, ”menar hon att hon ska göra allt detta eller är det bara snack?” eller ”hur ska det där gå egentligen?” – så har jag inget svar. Det får helt enkelt visa sig. Vad har DU för intention?

 

Hoppfullhet!

Idag är en bra dag. När jag i morse var på gymmet och tittade mig i spegeln kände jag mig Glad! Kanske var det endorfinerna som påverkade mig men känslan sitter fortfarande kvar. Jag känner mig på ett mycket allmängiltigt plan ”hoppfull”. Det gäller inte bara mig, jag känner mig hoppfull för andra också. Känner hoppfullhet inför att de kommer att få det de vill ha, att saker och ting kommer att ordna sig och att det blir till det bästa för alla.

Ovanlig känsla. Jag som brukar känna av min vårdeppighet nu känner istället av en massa vårkänslor. Killarna på gymmet luktade extra gott. De unga killarna på jobbet är extra snygga. Morgonen är härlig med solens tidiga uppgång och även den näsbitande kylan är på något sätt positiv.

Det är väl okej att vara glad och odelat positiv ibland?! Kanske är det våren. Kanske är det min träning. Hur som helst så är det ju delar av mitt liv just nu, så det är en bra dag. Hoppas fler känner likadant eller kan förmå sig att se lite mer hoppfullt på tillvaron och framtiden. Vi behöver det! Vi förtjänar det!tack Chezsofia för lån av bild

Lite trött

Idag har jag inte handlat något jag inte får (apropå köpstoppet) men däremot handlat ekologiskt (apropå att vara en medveten konsument!) schampoo (Aloe Vera) och jordnötssmör. Mums! Jordnötssmör är min nya last. Så ofta jag kan (oftare än jag vill erkänna) äter jag mackor med jordnötssmör och banan (har indirekt lärt mig detta av min vän från Sri Lanka). Om ni tycker det låter konstigt – prova! Det är rent beroendeframkallande. Och värre snabbmat kan man väl äta?!

Dagens middag

Idag är annars en trött dag. Mycket tankar, för mycket jobb & stress och för lite träning. Inget framgångsrecept kan jag meddela. Dessvärre tenderar de här sakerna att hamna i klump. Mycket att göra – tar mig inte tid att träna – tar mig inte tid att laga nyttig mat (d.v.s. annat än mackorna ni ser ovan t.ex.) – blir mer trött och stressad. Träning är ju fantastiskt mot stress, måste bara komma igång igen. Innan sommaren var det inga problem men efter bara nån veckas uppehåll har jag svårt att komma igång igen. Men snart så!

Nu pyttelite jobb (gick för tidigt från jobbet för att hjälpa en vän) med gott te och en ”efterrätt” med bär, grädde och rostade frön. – För det är jag värd, trots allt 🙂

Nu regnar det horisontellt i en väldig fart. Låter som en storm utanför. Önskar er en fin kväll och hoppas ni är inomhus!

”Löparen Sandra” & att lyssna på sin kropp

Jag på tjejmilen -09All min träning sker i perioder, jag har alltid perioder – kortare eller längre – där jag kommer ifrån träningen och det accepterar jag till fullo. Jag har sprungit sen studenttiden, aldrig särskilt snabbt eller så himla långt men det har alltid funnits där som en favorit bland träningsformerna. Jag har sprungit på Kanarieöarna, Mallorca, i Båstad, Halmstad, Lund, Malmö, Rättvik och så vidare – det är så lätt att komma iväg var man än är.

Så nu när jag haft ett uppehåll på ett par veckor, och för första gången på över 2 år är  anmäld till ett lopp, gav jag mig ut för att känna på formen idag. Ambitionen var att springa en timme, den blev raskt reviderad till 40 minuter men efter 30 minuter kände jag att jag verkligen inte orkade mer. Eller snarare, det kändes inte så bra helt enkelt.

Det är så lätt att säga till andra att de ska ”lyssna på sin kropp”, ”inte pressa sig för mycket” och så vidare. Men att leva som jag lär, det är inte lika lätt. Att inse att det inte alltid går som man tänkt sig, att man ibland vill mer än man kan kan ibland vara svårt att ta till sig.

Nu fick jag acceptera. Eller kanske kapitulera. Och så tänkte jag på vad Maya sa, min yogaterapeut. Att jag ska lyssna på mig själv. Både på kroppen och den inre rösten. Idag orkade jag inte mer, det kändes både fysiskt och psykiskt, och jag är glad att jag då stannade av, stod och stretchade långsamt i solen och njöt av att jag i alla fall kommit ut. Det får räcka så och jag är tacksam det.