Lära av yoga och mina fantastiska lärare

Jag har yogat till och från i cirka 10 år, och jag tycker att jag lär mig mer och mer av yogan. Det sista året har jag yogat med över 10 olika lärare, alla med olika inriktningar och bakgrund men en sak har de haft gemensamt – de har velat förmedla ett budskap som har handlat om livet utanför yogamattan.

För många är yoga enbart en träningsform, om det är det ju. Också. Men det finns så mycket mer att lära av yogan, sånt som inte handlar om att kunna sätta i händerna i golvet när man står upp eller kunna stå på huvudet i 5 minuter.

I Indien hade jag flera lärare, som oberoende av varandra, pratade om hur minnen och känslor sätter sig i kroppen och skapar blockeringar. T.ex. höftböjarna är ett sådant område. Tanken är att yogan ska hjälpa till att släppa blockeringarna – och släppa ut känslorna, traumor och annat som behöver komma upp till ytan och rensas bort. Lite som terapi!

Flera av mina lärare här hemma, t.ex. Fredrik Binette och Lou Åberg pratar mycket om att inte sträva, att i stället fokusera på där man är, här och nu. I stället för att som på mina ashtangayoga-klasser för 10 år sen, där vi fick lära oss att ”andas genom smärtan” för att nå längre och verkligen utsätta kroppen för påfrestningar, lär jag mig numera att acceptera och känna tacksamhet för min kropp och dess förmågor.

Shay Peretz är en annan fantastisk lärare, ganska ny för mig, som på klassen i lördags talade om hur yoga inte handlar om olika ställningar, utan att det handlar om att förena andning och kropp. Att vi lär oss andas helt enkelt, något vi tror vi kan men ofta inte gör på ett optimalt sätt. Känns själv hur hela kroppen och känslorna i den förändras om du i stället för att andas högt upp i lungorna drar djupa och lugna andetag ner i magen.

Shay pratade vidare om vikten av att vara tacksam för den kropp vi har, att känna tacksamhet för att vi har möjligheten att ta oss till yogamattan, till yogashalan, och att tacksamheten kan finnas där även om vi har ont i en axel eller har ett problematiskt knä som begränsar oss.

Lördagens klass var som alltid med Shay väldigt prestigelös ”jag lär mig av er också” och jag kände mig så närvarande i kroppen när jag gick därifrån och kände att jag börjar en ny yogaresa från och med nu. Det har väl varit på gång länge men det var som om något ”klickade till” i mig. Vad yogan kan ge mig mycket mer än bara det fysiska, vad jag kan vara snäll mot mig själv genom att yoga, att andas, att vila på min matta.

TACK till alla yogalärare som kommit min väg och som leder mig framåt, inåt, utåt och uppåt. Jag är säker på att jag blir en mer harmonisk och bättre människa tack vare er. Och tack vare mig själv! Namasté.träd på Gotland

Annonser

Att säga nej och släppa taget

Nu var det länge sen jag skrev här. Hela sommaren har gått och den har varit fantastiskt bra. Jag har lärt mig en massa saker, haft väldigt roligt och njutit av att vara mycket ute i naturen.

I slutet av min semester var jag på yogaretreat där vi en av dagarna fick lära oss lite om gudinnan Kali, som bland annat sägs kunna frigöra människan från rädslor och som är den starkaste av gudinnor och gudar. Vi kopplade detta samman med förmågan att säga nej och att släppa taget om sådant som inte är bra för oss. På kvällen hade vi en ceremoni när man fick skriva ner på en lapp det man ville släppa taget om, och säga Nej till, och slänga det i en eld som vi satt runt. Kali– Vad vill DU säga nej till och släppa taget om? Kanske är det en gammal relation som spökar, gamla känslor av övergivenhet, skuld, kränkthet eller maktlöshet, känslor som i dagsläget bromsar utvecklingen och sänker energierna. Man kan både vilja släppa taget om gamla föreställningar och sånt som man vet att man mår dåligt av men som man lite vanemässigt går och tänker på då och då, även om det inte leder någon vart. Man kan vilja säga Nej till saker som att ”bry sig om vad andra tycket och tänker”, ”självkritik” eller oro och rädslor som inte är konstruktiva utan hindrar en att se det positiva i livet och stärka självkänslan.

Jag rekommenderar alla att sätta sig ner och ge det lite tid att fundera över detta. Hittar du några tankemönster eller känslor som du känner att du faktiskt skulle må bra av att släppa taget om, och säga nej till, gör då gärna en egen ceremoni! Skriv ner det på en lapp och elda upp den! Gör också en överenskommelse med dig själv om att detta faktiskt betyder något för dig, att du nästa gång den där tanken eller känslan dyker upp påminner dig om att du faktiskt släppt taget om den – och sedan också göra det. Man kan byta tankar!

Ha tillit till att allt blir bra, allt blir som det ska bli och det är inte farligt att släppa det som är gammalt och tungt. Snarare tvärt om. När man väl släppt taget kan man släppa in så mycket annat, mer ljus och glädje. Lycka till!

Att stanna i nuet

Gick på yoga i morse för första gången på länge, med en av mina favoritlärare Fredrik (som har Buddha spa på söder). Han är så bra på att påminna om att inte sträva efter mer, att inte försöka att hela tiden komma djupare in i ställningarna / asanas. Här är en påminnelse om att inte låta egot ta för mycket plats, en söt liten video: https://www.facebook.com/photo.php?v=338862766223710 Den är inte alls lång så titta på den!

Det är lätt att hela tiden sträva framåt och vilja ”komma längre” även i den världsliga världen. Att få högre lön, ett mer prestigefullt jobb, att bli smalare, att träna mer, att äta nyttigare, städa mer, att spara mer pengar, ha fler vänner på Facebook… ja vad vet jag!

Jag kom idag på att Fredriks ord, om att i en krånglig ställning stanna upp och acceptera att ”här är jag idag” och inte fortsätta kämpa och sträva efter mer, även kan appliceras på vardagens strävan efter ”mer” och ”bättre”. Att slappna av och bara andas. För det som kan hända i yogan är att man ibland kommer lite längre, bara av andningen. Att man ”surrender to the breath”, och släpper på spänningar kan göra underverk. När det gäller vardagen är meditation ett hjälpmedel, eller bara medvetenhet om att det finns ett annat förhållningssätt. Det går att stanna upp och tänka: idag är jag här och det är också bra!

Madonna yogar

Det är inte nödvändigt att komma så här långt!

Nytt år, nya vanor, nya ledord

Så har jag landat efter en 4 veckors lång Indienvistelse. Att lämna Indien var i sig inte svårt. Jag kommer tillbaka dit när det är dags för det, förr eller senare. Jag lämnar inget jag inte kan mista. Men att komma hem till ett liv som jag upplever har sett likadant ut – mer eller mindre – de sista åren. De sista … väldigt många åren, var inte så uppmuntrande. Känner att jag står still i livet. Vissa försöker tala emot mig men det som just nu räknas i mitt liv är det jag inte har. En relation, ett sammanhang med en man, och det har jag inte. Det har jag inte haft på väldigt länge. Försöker lite grann forcera fram känslan: ”i år kommer allt att hända”. Ibland känns det så, ibland känns det hopplöst. Men inte hela tiden, får glädja mig åt det.

Så är det ett nytt år. Nya vanor och föresatser kan se ljuset. Jag älskar vardag, rutiner, vinter och även mörkret. Så egentligen är detta ”min tid”. Idag började min meditationskurs som i nio veckor ska få mig att sitta (och meditera eller försöka) regelbundet. Funderar på att sluta med socker. Funderar på att sluta med kaffe. Måste börja träna igen (om inte annat så för att kunna se min naprapat i ögonen om 6 veckor!) och vill yoga oftare. Mycket nytt som jag vet att jag klarat av tidigare. Vill läsa mer böcker och stressa mindre än förra året. Vill gå ner några kilo. Vill träffa en man. Vill att året ska ha karaktären av ”förändring”. Ledordet för 2013.

Sådärja, ”årets intentioner” är visst satta. Bara att börja leva utifrån dem då.
Ska börja med att bara dricka en kopp kaffe imorgon. Efter meditation och träning förstås. Och om allt detta ska gå blir det nu läggdags.

Och om du som läser detta undrar: ”är hon ironisk nu?”, ”menar hon att hon ska göra allt detta eller är det bara snack?” eller ”hur ska det där gå egentligen?” – så har jag inget svar. Det får helt enkelt visa sig. Vad har DU för intention?

 

Tystnaden – i vardagen

På retreatet jag var på i slutet av sommaren ”Raw silence”, föreslog Mithila att vi skulle börja med att försöka få in en timmes tystnad i ensamhet varje dag. Det behövde inte handla om meditation men kunde t.ex. vara att ta en halvtimmes promenad (till jobbet) utan telefon och musik i öronen, eller en tyst timme medan man sorterar tvätt, bara sitter eller gör något annat man måste göra.

För dem som redan fått in detta var nästa steg att ha en halvdag i veckan i tystnad. T.ex. en halvdag på helgen, som kan innehålla städning eller matlagning. För tystnaden behöver inte kombineras med stillhet, även om meditation ju är en ännu mer koncentrerad form av tystnad.

För dem som sällan var ensamma föreslog Mithila att man kunde tala om för resten av familjen att nu var det tystnad som gällde. De andra får då prata men den som är i tystnad svarar inte. Enligt henne går det bra att göra och hon hade själv erfarenhet att vara tyst i 2 veckor boende hemma hos sina föräldrar. Var det något viktigt kommunicerade hon genom att skriva på lappar, men tydligen behövdes det väldigt sällan.

Vad ger då tystnaden? Det är nog mycket individuellt. Själv upplever jag att jag kommer närmre mig själv, närmre ”mitt sanna jag”, när jag inte hela tiden distraherar mig själv. Mithilas förslag fick mig att inse att jag alltid har musik i öronen när jag går till och från jobbet, alternativt pratar med någon. Att jag alltid läser något när jag äter och att jag väldigt sällan bara är med mig själv utan distraktion. Nu har jag börjat ändra på det och det känns skönt men är svårt. Inser att jag alltid söker någon form av ”underhållning” eller distraktion – från mina tankar (Facebook, mailen, telefonen, böcker, tidningar…).

Mer tystnad och mer harmoni, det är vad jag hoppas på. Våga försöka du med!

Fler tankar efter raw silence-retreat

På retreatet förra veckan, som jag skrev om i förra inlägget, så var fokus på dels tystnaden och den yogiska vägen, och dels på raw food, och på hur och vad vi äter. Det var ett tyst retreat men vi hade ett par avslutande timmar som var väldigt givande och inspirerande.

Maten var som sagt ljuvlig! Den oväntade, både till utseende och smak, ”Chiagröten”som vi fick en morgon har blivit en favorit för mig. Dessa små frön (chiafrön) växer många gånger om när man lägger dem i blöt över natten och blir sedan en raw och god ”gröt” dagen efter. Jag lägger cirka en matsked i havremjölk tillsammans med lite gurkmeja (anti-inflammatoriskt) och lite kardemumma (gott!) och äter den sen morgonen efter med rårörda blåbär, gärna mixade med ett par dadlar för smakens skull. Eller med äpplen som idag:

Mina kollegor smakade och tyckte det var mycket gott!

Mums säger jag bara!

Mithila pratade om tystnaden, hur man kan välja att bjuda in den i sin vardag. Erika pratade sedan om raw food och om att bjuda in mer sådan mat i sitt liv. Allt med måtta till att börja med. Det var fascinerande hur dessa två kvinnor pratade om till synes två helt olika saker, och nästan pratade i mun på varandra om sina tankar, för de hade samma saker att säga. Jag älskar när det händer – när allt som är bra passar ihop med varandra på något sätt. När det blir ett flöde mot ett och samma mål – att må bra!

Erika och Mithila pratade båda om att det vi gör med glädje gynnar oss, med motsatsen att gör vi något för att imponera på andra, eller för att vi tror vi måste, så har det inte alls samma positiva effekt. ”Everything with joy!” Samma sak gäller yoga, meditation och säkert allt nyttigt här i livet, gör vi det av fel anledning och inte för att vi själva vill, så uteblir de positiva effekterna, eller blir i vart fall inte lika positiva. Ett nytt spännande tankesätt!

Hur kan man vidare tänka när det gäller mat då, nu när vi var inne på diskussionen? Likaväl som vi kan ha alltför lätt för att t.ex. skvallra, ljuga och säga saker utan att tänka innan, så är det lätt att vi stoppar saker i munnen utan att tänka på det och utan att känna efter vad kroppen egentligen vill ha. För kroppen själv säger inte ifrån, den bara tar hand om allt som man stoppar i sig. Tills den inte orkar mer och man blir sjuk, av allt fett, socker och annat som vissa konsumerar i ett överflöd. Så att vara medveten, stanna upp och känna efter, pausa när man äter och lyssna på kroppen, minimerar risken för att stoppa i sig ”fel” saker.

För att försöka sammanfatta: Att vara medveten och närvarande i det man gör och att göra det av rätt anledning, för sin egen skull, innebär att man gör ”rätt” saker för sig själv. Då tar man hand om sig själv. Och det var tydligt att dessa kvinnor gör det – de strålar och har så mycket att dela med sig av. Inspirerande som sagt och jag ska gå in i hösten med den känslan – ska försöka fokusera på att göra allt med glädje, för min egen skull. För det är ju så, om jag har så mycket ”må bra” i mig att min ”bägare rinner över”, då har jag mycket att dela med mig av!

Raw silence retreat – en väg inåt och framåt

Jag kom just hem från ett retreat som heter ”Raw Silence”, som hölls av Mithila (som bland annat är yogalärare) och Erica (som bland annat föreläser om och skriver kokböcker om Raw food). Vi var helt tysta i nästan 3 dygn, vilket också innebar att vi varken skrev, läste, tog ögonkontakt med varandra eller hade tillgång till telefon eller dator.

I tystnaden är det lättare att höra vad man säger till själv, och höra vilka tankar som snurrar och återkommer. Att umgås med sig själv och sina tankar är lärorikt. Det kan givetvis vara jobbigt också. Att inte få yttre stimulans gör att tankar och känslor kan dyka upp som man i vardagen förtränger eller förtrycker. Det kan bli som en utrensning eller nästan som terapi att få umgås så mycket med sig själv.

Jag uppskattar verkligen tystnaden och kom väldigt nära mig själv på ett bra och konstruktivt sätt. Jag såg saker väldigt tydligt och kom till insikter och beslut som jag inte tror jag hade gjort annars. Det kändes otroligt lyxigt att få den här tiden, dessutom i en väldigt vacker miljö på Solhälla utanför Göteborg. En ytterligare lyx var den underbart goda och vackra maten, lagad av Erica Palmcrantz (se hemsida här). Ericas engagerande prat om maten, om raw food och om hur man kan tänka kring mat var också väldigt inspirerande och jag kommer snart skriva mer om detta.

En av sakerna som Erica sa, som fick mig att tänka till var att de enzymer som bryter ner maten i magen kan aktiveras av tankar på mat. Men vi tänker ju på många andra saker också, många tänker väldigt mycket negativt om sig själva. Hur påverkar dessa tankar hur vi mår? Inte bara psykiskt, vilket känns självklart, utan även fysiskt? Tycker det blir mer och mer självklart att våra tankar påverkar mer än man nästan vågar tro på. Något värt att tänka på nästa gång man tänker en negativ tanke om sig själv, eller för all del om någon annan. Hejda dig! Är det verkligen nödvändigt att klanka ner på sig själv? Jag måste själv vara vaksam, för i min tystnad upptäckte jag att jag kallar mig själv för ”pucko” när jag gör ett misstag. Inte skulle jag säga det till någon annan – eller acceptera att någon säger det till mig heller! Varför ska jag då säga det till mig själv?

Tystnad, tankar, yoga, förhållningssätt till mat, varför vi äter när och vad vi gör… det finns så mycket jag vill skriva om men jag sätter punkt här och återkommer snart med mer.

Design: Anna Maria Lopez

(Design: Anna Maria Lopez)

Yoginiretreat 2012

Nyss hemkommen från Gotland sitter jag och funderar på vad jag tar med mig från Yoginiretreatet som Lou Åberg arrangerat.

På retreatet fick jag arbeta med mitt ego, när ryggen sa ifrån och jag fick ligga ner när övriga gjorde asanas, jag fick utmana min blyghet när vi dansade fritt och min svårighet att öppna mig när vi delade med oss av känslor och tankar på kvällarna och jag fick träna på att vara nära andra kvinnor vid paryogan och massagen.

Mina känslor av att inte passa in, att inte vara som andra, att inte ha de intressanta och spännande egenskaper som andra har, triggades. Jag fick mycket att tänka på och känslorna gick både upp och ner. Men det gjorde inte så mycket, för det härliga var att jag blev tröstad när jag var ledsen, jag blev lyssnad på när jag behövde prata och jag fick kramar när jag behövde dem.

Lou, hennes Ola som lagade fantastisk mat, Göran som healade, Julian som masserade, och övriga 14 kvinnor som deltog gjorde att de drygt 4 dagarna på Gotland kändes som många, många fler. Jag kände närvaro, värme och medkänsla och insåg hur snabbt man kan komma nära andra om man vågar öppna sig själv, hur personligheten liksom växer med öppenhet.

Lous målande beskrivningar av gudinnorna gjorde att retreatet fick ytterligare en dimension. Durgas mod att bekämpa demoner och den tiger som sedan blev hennes vän, slog an en ton djupt inom mig och rörde mig till tårar. Åh vad jag behöver Durgas mod, och hoppas att hon nu finns med mig när jag har mina egna tigrar att bekämpa. Kali, som har modet att säga ”nej” är en annan gudinna som jag ska knyta närmre mig själv. Fast det känns som om de redan finns inom mig, att jag redan har modet jag behöver – det handlar nu bara om att gå ut och leva livet fullt ut och tro på att jag klarar av alla motgångar och även medgångar!

TACK alla ni som gjorde dagarna på Gotland så minnesvärda och givande!

Livet snurrar för fort

Just nu känns det som att livet snurrar för fort. Det är för mycket att tänka på, att försöka ta ställning till och förhålla mig till. Mycket på jobbet, mycket socialt privat, en ambition att komma igång med träningen lite bättre och samtidigt funderingar på framtiden.

Vet inte om jag funderar på framtiden eller nutiden. Jag har ett bra jobb men ingen man, trivs i min lägenhet men vill inte vara ensam, har inga barn och närmar mig 40. Mitt liv är bra på många sätt men ibland är det inte så himla enkelt att ”fokusera på det jag har”, även om det givetvis är en bra strategi som räcker ganska långt.

Känns som om jag står inför flera val. Ska jag låta livet fortsätta och hoppas att det jag vill ska förändra sig kommer att göra det, eller ska jag ta tag i det och…? Vet ju knappt vad jag vill …

När jag så smått börjat dejta hittar jag fel på männen, de jag blir mest förtjust i hittar jag flest fel på. Jag kan stressa ihjäl mig över att dejta en man med barn, som kanske inte bor där jag kan tänka mig att bo. ”Tänk om jag faller för honom, då måste jag bo DÄR! Hemska tanke.” Är inte det lite knäppt att tänka så? Jag är så rädd men för vad? För förändringar? För att ge upp det liv jag har? För att någon ska ställa krav på mig? Tycker jag borde vara lugnare och tryggare vid det här laget.

Har inga svar att ge mig själv just nu. Måste ta hand om mig själv lite bättre, och ge mig själv tid att tänka efter, och känna efter.

I morse gick jag tidigt på morgonen till gymmet. Inställd på styrketräning men insåg när jag kom dit att F hade sin yogaklass. Så jag ställde om, och yogade i 80 minuter i stället. Det kändes så välbehövligt. Det var inte vad jag tänkt mig men det var vad jag behövde. Glad över att jag lyckades ställa om. När det blir för mycket behöver jag, du, alla, lite mer tid för sig själv tror jag. Både för att lugna kroppen och tankarna, och för att få tid att tänka efter. Yoga och meditation gör gott på många sätt. Viktigt att prioritera det jag mår bra av, även om det är som svårast när livet snurrar lite för fort…

Pranayama – att andas för lugn eller energi

Var hos min yogaterapeut Maya för ett par dagar sedan, och fick då några nya övningar till mitt yogaprogram. Bland annat ytterligare en pranayama – det vill säga andningsövning. Den nya övningen innebär växelvis andning. Många som gått på yoga har säkert prövat att andas växelvis med hjälp av fingrarna, men nu ska jag göra det utan att täppa till någon av näsborrarna, bara sitta och andas in genom höger, ut genom vänster, in genom vänster och ut genom höger. Detta ska jag göra 3 varv för att ”balansera” och sedan andas ” som vanligt” i 3 minuter.

Varför balansera? Jo, vi andas växelvis av oss själva i vardagen. Några timmar med höger näsborre och några med vänster. Aldrig med båda samtidigt, även om man kanske tror det. Enligt forskaren och yogaläraren Marian Papp påverkas vi av vilken näsborre vi har lättast att andas genom och vi har oftast en vi har lättare att andas genom. Läs mer om det i den här intressanta artikeln. Vad är det då man balanserar? Jo Nadis.

Inom yogan pratar man om Nadis, som är kroppens energikanaler. Vi har tre nadis och genom andningen så kommer vi i kontakt med två av dem, Ida och Pingala. Om man till exempel ligger på höger sida och den vänstra näsborren öppnas upp, aktiveras Ida. Ida är feminin, kylig, lugnande, mental och andlig, samt aktiverar den högra hjärnhalvan. Att ligga på vänster sida öppnar upp för Pingala, som i sin tur är maskulin, dynamisk, eldig, fysisk och kreativ och aktiverar vänstra hjärnhalvan.

Det gör oss lite piggare att andas genom höger näsborre och lugnare att andas genom vänster. Detta kan användas t.ex. om man är trött och behöver mer energi, då andas man genom höger näsborre. De som har svårt att somna kan prova att lägga sig på höger sida och se om Ida kan svalka, lugna ner och hjälpa sömnen att komma. Kroppen är spännande med alla dess funktioner!

(tack bloggen "solhälsning och huvudstående" för lånet!)