Änglar i olika former

På väg hem från ett par vänner en bit utanför stan (Nacka) insåg jag att jag satt på fel buss. Var plötsligt på väg mot Tyresö i stället för Slussen. Även om jag inte är så duktig på geografi insåg jag att Tyresö var väldigt fel. Busschauffören var snäll nog att stanna direkt utmed vägen när vi båda insett hur fel jag var ute.

Sen stod jag där på en främmande trottoar, i en främmande förort, i mörkret, och skulle försöka hitta en busshållplats med en buss mot Slussen. Det gick först inte så bra. Jag är lite mörkrädd och det var rätt ödsligt, så jag var inte helt nöjd med min situation. Men, då dök en ängel upp! Hon var kanske ingen ängel, men hon hade fluffigt gulaktigt hår och när jag frågade henne om bussen till Slussen pekade hon bakom sig och sa att ”det går en där om 18 minuter”. Så fortsatte hon: ”men det går bussar där borta och dit är jag på väg”. Vilken lycka!

Nu fick jag både en vägvisare och sällskap genom Sickla affärsområde och under tågrälsen (sa jag att det var sent och att jag är mörkrädd?), hela vägen till rätt busshållplats. Där skildes vi åt när vi klev på bussen och önskade varandra en god kväll när vi klev av i Slussen.

En liten banal historia kanske men för mig så gjorde mötet med den här kvinnan (som såg ut som en ängel och dök upp som en sådan!) en otrolig skillnad för min kväll. Varm i hjärtat!

Idag förlorade jag en ängel. På silversmidet var jag nästan klar med min 4:e ängel, som jag tänkt ge bort till någon som snart fyller år. Jag fick mycket beröm för den och kände mig väldigt nöjd. Så när jag slipade den tappade jag greppet, och den for iväg. Ut i ingenstans. I ett nästan slutet utrymme försvann den för att inte dyka upp igen, hur vi än letade (jag fick hjälp av många!!).

Änglar är tydligen bara till för flyktiga möten. Undrar bara hur jag ska förklara för M att hennes ängel finns men att hon inte kan få den fysiskt. Funkar det tror ni? En skyddsängel ska kanske vara fri? För mig känns det bättre att tänka så än att gräma mig över att hon försvann. ”Even this will change”. ängel

Fatta beslut – problemet och ett par förslag på lösningar

Jag är väldigt dålig på att fatta beslut. Nu är det lite emot mina principer att säga negativa saker om mig själv men så är det faktiskt, nu handlar det om självinsikt!

Det är en negativ egenskap där det oftast är jag själv men ibland också är mina vänner och de omkring mig som drabbas.

Problemen med att fatta beslut är många, men framförallt handlar det om att fatta ”fel” beslut. Som om det vore hela världen! Man vet ju sällan vad som är rätt eller fel förrän man valt heller. Sen är jag alltför bra på att lyssna på vad andra vill och fokusera för mycket på det.

Så, hur ska man göra då? Fick tips från den fantastiske massören Julian i helgen. ”Häll upp ett glas vatten, ställ din fråga till vattnet och drick sedan upp det. Gå och lägg dig och när du vaknar morgonen efter så har du svaret klart för dig.”vattenglasEtt annat tips är att, om du har två olika val, tänka dig in i att du gör det ena valet samtidigt som du går framåt och känner hur det känns. Sen tänker du in dig i att du gör det andra valet, samtidigt som du går åt andra hållet (det går säkert bra att sitta eller stå och göra detta också men jag har lärt mig det så här!). Man kan behöva gå flera gånger och känna efter hur det känns, men en väg kommer att ”kännas bättre” och är då rätt val! Givetvis handlar allt om hur det känns, och de flesta beslut görs bäst med känslan. Det gäller bara att hitta den där känslan, och våga lita på den.

Lycka till med era val och kom gärna med egna tips om hur du lyckas välja här i livet!

Att stanna i nuet

Gick på yoga i morse för första gången på länge, med en av mina favoritlärare Fredrik (som har Buddha spa på söder). Han är så bra på att påminna om att inte sträva efter mer, att inte försöka att hela tiden komma djupare in i ställningarna / asanas. Här är en påminnelse om att inte låta egot ta för mycket plats, en söt liten video: https://www.facebook.com/photo.php?v=338862766223710 Den är inte alls lång så titta på den!

Det är lätt att hela tiden sträva framåt och vilja ”komma längre” även i den världsliga världen. Att få högre lön, ett mer prestigefullt jobb, att bli smalare, att träna mer, att äta nyttigare, städa mer, att spara mer pengar, ha fler vänner på Facebook… ja vad vet jag!

Jag kom idag på att Fredriks ord, om att i en krånglig ställning stanna upp och acceptera att ”här är jag idag” och inte fortsätta kämpa och sträva efter mer, även kan appliceras på vardagens strävan efter ”mer” och ”bättre”. Att slappna av och bara andas. För det som kan hända i yogan är att man ibland kommer lite längre, bara av andningen. Att man ”surrender to the breath”, och släpper på spänningar kan göra underverk. När det gäller vardagen är meditation ett hjälpmedel, eller bara medvetenhet om att det finns ett annat förhållningssätt. Det går att stanna upp och tänka: idag är jag här och det är också bra!

Madonna yogar

Det är inte nödvändigt att komma så här långt!

Mindset och måne – och att dansa sig friare

Efter en tårfylld och ångestriden början på veckan har det sedan bara blivit bättre och bättre. Var det månen som påverkade mig i söndags / måndags? Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag mår väsentligt mycket bättre nu, utan att något som helst har förändrats.

Det enda som har förändrats är månen och planeternas placering… och kanske mitt mindset / mitt förhållningssätt. Inte medvetet men det är antagligen det som även har förändrat mitt känslomässiga tillstånd.

Det kan vara bra att påminna sig om detta när man mår som sämst. Att man faktiskt i en och samma situation kan känna olika, beroende på hur man förhåller sig till den. Men det är inte alltid lätt och man ska vara snäll mot sig själv och inte tvinga sig själv till att alltid ha en positiv syn och inställning till allt så klart.

Efter att ha från flera håll fått höra att jag behöver öppna upp mer, släppa på kontrollen och våga ge mig hän mer, har jag börjat syna mitt liv. Jag har ju också själv känt mig lite som ett kylskåp med stängd dörr. Svåråtkomlig och sval. Jag har kommit fram till att jag har mycket kontroll och det mesta jag gör är väldigt kontrollerat. T.ex. silversmide är kontrollerat och preciserat, styrketräningen följer ett mönster och handlar om upprepning och kontroll och mitt arbete är visserligen roligt men det kräver mycket koll och kontroll.

Inspirerad från olika håll gick jag därför igår till Dansen hus och ett arrangemang av Dancegatherings där jag i 2 timmar dansade ”Chakradans” för Christina Nilsson. Det var svettigt, lite flummigt (blev kramad av 2 av arrangörerna när jag kom in), härligt (jättebra musik att dansa till), utmanande (att låta någon annan hålla handen mot mitt hjärta och bara andas och acceptera vad som finns där) och helt enkelt något som kändes väldigt bra för mig där jag är just nu. Kan rekommendera ett besök!

Min förhoppning är att jag framöver blir lite mer grundad, lite mer öppen och kan ta emot det som kommer i min väg. Helst i form av en lång främling… och om och när han kommer kanske Betty kan informera mig. Det internationellt kända mediet jag ska besöka om en timme.

Påverkad av planeter? Fullmånens starka kraft

I söndags hade jag en mycket känslofylld kväll där jag kände mig mer ledsen än jag gjort på… fler år faktiskt. Det går bra att skriva om det nu men just då var jag inte lika kommunikativ. Och frågan är kanske också om man ska dela såna här saker, om man inte klarar av att dela dem när de inträffar? Finns kanske inget rätt eller fel i det här, önskar bara att jag hade lite mer mod att dela ”i känslan” och inte bara efteråt.

Hur som helst. Jag blev rädd och började oroa mig för ”depressionen” som jag är rädd för att överfallas av. Rädd för att den plötsligt ska stå där och lura bakom ett hörn och överfalla mig när jag minst anar det. Just idag känns det lite bättre men oron finns kvar. Så läste jag ett inlägg på Facebook som ”Isis kammare” hade gjort igår. Någon av mina vänner hade kommenterat inlägget så jag såg det. Vad det handlade om var månens påverkan på oss och hur planeterna just nu står. När jag läste detta blev jag lite förundrad. Jag hade min känslostorm kvällen innan den 25:e men jag kände ändå att det som det handlade om ändå kunde vara en förklaring till hur jag mådde och kände. Eller i vart fall hur det jag bär inom mig tog sig i uttryck hos mig. Det känns lite flummigt men allt som får en att må bättre är värt att fokusera på. Om jag tror detta kan förklara delar av det jag kände blir jag lugnare. Ni andra får tro precis vad ni vill – men att vi påverkas av månen tror jag de flesta känner igen. Även om man inte pratar om det så mycket…

Jag citerar här valda delar, för jag tyckte det var så intressant. Kanske flera känner igen sig? Sov ni gott i måndags? Har ni varit mer känslomässiga de sista dagarna? Läs och fundera (eller skriv!) vad ni tror och tycker:fullmåne”I kväll 25 februari blir månen blir full kl 21:26.

Energin kan redan nu kännas av och den känsliga individen kan uppleva rastlöshet, oro eller sömnlöshet.

Det är en känslomässig tid – som antingen är romantisk och het, vibrerande dagar som ökar din andliga medvetenhet eller i värsta fall – oroliga sömnlösa nätter med uppförstorade känslor.

Nu inträffar månen i Jungfruns tecken och då står följaktligen solen i Fiskarna.
Med den här polariteten behöver vi finna balansen i våra dagliga vanor och hur vi sköter kroppen och hälsan (Jungfrun) och behovet att känna inåt och tona in på vår andliga hälsa och välbefinnande.

Vi får möjlighet att titta på oss själva, se oss själva och våra inre liv. Månen drar upp våra innersta känslor till medvetenhet och hjälper oss med våra andliga processer. Nu är det dags att se oss själva och släppa det vi inte längre behöver kroppsligt och andligt ur våra system. Du kommer att ha väldigt stort utbyte av att observera den processen, kanske även medvetet hjälpa till under de kommande två veckorna fram till nymånen.”

-Citat: Isis kammare på Facebook 25/2/13

Alla hjärtans-funderingar

Vi skriver den 14 februari 2013 och det är alla hjärtans dag. Började dagen med en hjärtöppnande yoga som kändes helt rätt där jag är nu, inte bara för att det är alla hjärtans dag utan för att jag hela tiden för höra detta från olika håll. Fick uppmaningen från massören Julian i helgen, vid kortläsning (änglakort) och i de flesta böcker jag just nu öppnar. Budskapet är tydligt – jag ska skratta mer och släppa på kontrollen. Jag ska våga öppna min hjärta och slappna av och låta saker hända.

Igår skrev vi den 13 februari, och det innebär att det är 3 månader kvar till min 40-årsdag. En dag som jag ännu inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. Men jag har skämtsamt satt som mål för mig själv att inte vara singel då. Därför planerar jag inte varken någon resa eller fest för jag väntar på att få göra detta med min ”nya kille”.

Jag läser i boken ”Be så ska du få” att man ska ställa in sig känslomässigt som om man redan har det man vill ha. Så jag anstränger mig för att känna mig glad, förälskad och tillfreds. Oavsett vad det leder till är det en bra träning, för det känns ju bra! Det handlar om attraktionslagen och vem vet, det kanske fungerar?

Glad alla hjärtans!!

Hälsotrender 2013 och periodisk fasta

När min naprapat berättade att han hoppade över frukosten och tillämpade nåt som heter ”periodisk fasta” tyckte jag att han var galen. Vi diskuterade det hela och han berättade om fördelarna medan jag hade mitt mantra (som ni väl alla känner till): ”Frukosten är det viktigaste målet under dagen”.

Men vad händer, den mest matberoende människan jag känner, nämligen jag själv, börjar plötsligt testa hur länge det går att jobba utan frukost. Kaffe (koffeinfritt), te och kanske vid 11-tiden ett glas grön smoothie – det funkar ju faktiskt. Även för en sån som jag som måste-äta-var-tredje-timme-för-att-överhuvudtaget-överleva-typ. Jag hade inte planerat detta, hade aldrig tänkt att ”jag ska också prova periodisk fasta”, det bara hände. Mycket konstigt. Jag måste verkligen vara lättpåverkad. Försöker mildra det hela med att säga att jag ju är väldigt nyfiken…och jag har inte gjort det varje dag utan då och då.

Så varför periodisk fasta? Enligt FOKUS som skriver om detta lever man längre och friskare om man är lite hungrig. Hunger gör att det produceras antioxidanter och motverkar inflammationer. FOKUS skriver dessutom om vilka hälsotrender de ser 2013 och tro det eller ej – men jag är supertrendig! Trenderna är:

* Alkoholfritt (något jag går över till mer och mer)
* Rått är gott (raw food har jag ätit till och från i flera år men gröna smoothies började jag med 2012, väldigt trendigt!)
* Inga specialdieter, utan kvalitet och mängd är viktigare än att undvika vissa livsmedel.

Sen får man nästan gissa att fler än jag blir nyfikna på periodisk fasta – och det var kanske här ni läste om det först?!

Funderar på att skriva en kokbok med ett hopplock av den mat jag har lagat de sista åren. Det blir en salig blandning, men är det så dumt då? Ibland raw food, ibland GI, ibland indiskt med nanbröd och ibland mest grönsaker. Kött förekommer mer och mer sällan i mitt kök liksom mjöl. Men det borde väl finnas efterfrågan även på ”min” mat? Ska fundera vidare på detta samtidigt som jag undrar om någon av er kommer att hoppa över ostmackan framöver. Bli inte förvånade om ni gör det, konstigare saker har hänt!

Att uppskatta det man har

Det här är ett ämne jag återkommer till men det är viktigt att påminna sig om det man har, och att uppskatta det man har. För även om det finns brister i ens liv, i ens vardag, om det saknas något eller någon, så tror jag alla som läser det här har mycket bra också.

Det som idag triggade mina tankar åt det här hållet var min promenad till yogan i morse. För övrigt mitt första yogapass sen jag kom hem från Indien för 2 veckor sedan, känns så bra att vara igång igen! På väg till yogan, en rätt tidig söndagsmorgon med cirka 5 minusgrader, så passerade jag tre människor som låg och sov i sovsäckar på trottoaren i centrala Stockholm. Tyvärr ingen ovanlig syn men är ändå något som jag reagerar starkt på varje gång jag ser. För bara några dagar sen var det 15 grader minus, jag vet att några av dem låg och sov på samma ställen då också.

Så var tacksam för det som du faktiskt har. Jag får här tacka min mamma som många gånger påpekade att man ”skulle jämföra sig med dem som har det sämre”. Det är inte alltid konstruktivt att göra det men många gånger är det faktiskt det. Man ska så klart aldrig sluta försöka må bättre om man mår dåligt eller sluta sätta upp mål och vilja förändra det som inte är bra, men jag tror att tacksamhet för det man har gör de andra processerna enklare.

Så även om jag har saker som oroar mig, som saknas mig och som gör mig ledsen, blev jag idag väldigt tydligt påmind om och tacksam över vad jag har. Till exempel: en underbar lägenhet med en skön säng, fina vänner och alltid varmt vatten.

Nya föresatser, ett par dagar senare

Det går bättre än förväntat att sluta med kaffet. En liten kopp med espressokaffe om dagen verkar fungera utan att ge mig en hemsk huvudvärk. Kunde till och med vänta med kaffet till efter lunch idag utan problem. Visst är jag trött, men det kan ju ha andra anledningar. Kanske är det mitt gröna te som gör att jag klarar av det?

Min andra föresats att meditera har det gått bra med. Men ärligt talat, jag har ju bara hållit på i 2 dagar så det är ju nästan inget att tala om. Får komma igen när det gått 2 veckor – eller till och med 2 månader! Inser att det handlar om vilken inställning jag har nu. Idag. Tror jag att jag kommer fortsätta om två månader? Om jag inte tror det kommer det ju inte heller att bli så, känner jag starkt. Det slår mig plötsligt att ”intentionen” är väldigt viktig för vad som händer i ens liv. Att planera framåt har aldrig varit min starka sida men det är något jag borde bli bättre på.

Vågar inte skriva att jag självklart mediterar regelbundet om två månader. Ska fundera lite på det och återkommer.

Träningen och yogan har jag inte riktigt startat med på grund av halsont och allmän hängighet, men any day now! DET tror jag på!

 

Nytt år, nya vanor, nya ledord

Så har jag landat efter en 4 veckors lång Indienvistelse. Att lämna Indien var i sig inte svårt. Jag kommer tillbaka dit när det är dags för det, förr eller senare. Jag lämnar inget jag inte kan mista. Men att komma hem till ett liv som jag upplever har sett likadant ut – mer eller mindre – de sista åren. De sista … väldigt många åren, var inte så uppmuntrande. Känner att jag står still i livet. Vissa försöker tala emot mig men det som just nu räknas i mitt liv är det jag inte har. En relation, ett sammanhang med en man, och det har jag inte. Det har jag inte haft på väldigt länge. Försöker lite grann forcera fram känslan: ”i år kommer allt att hända”. Ibland känns det så, ibland känns det hopplöst. Men inte hela tiden, får glädja mig åt det.

Så är det ett nytt år. Nya vanor och föresatser kan se ljuset. Jag älskar vardag, rutiner, vinter och även mörkret. Så egentligen är detta ”min tid”. Idag började min meditationskurs som i nio veckor ska få mig att sitta (och meditera eller försöka) regelbundet. Funderar på att sluta med socker. Funderar på att sluta med kaffe. Måste börja träna igen (om inte annat så för att kunna se min naprapat i ögonen om 6 veckor!) och vill yoga oftare. Mycket nytt som jag vet att jag klarat av tidigare. Vill läsa mer böcker och stressa mindre än förra året. Vill gå ner några kilo. Vill träffa en man. Vill att året ska ha karaktären av ”förändring”. Ledordet för 2013.

Sådärja, ”årets intentioner” är visst satta. Bara att börja leva utifrån dem då.
Ska börja med att bara dricka en kopp kaffe imorgon. Efter meditation och träning förstås. Och om allt detta ska gå blir det nu läggdags.

Och om du som läser detta undrar: ”är hon ironisk nu?”, ”menar hon att hon ska göra allt detta eller är det bara snack?” eller ”hur ska det där gå egentligen?” – så har jag inget svar. Det får helt enkelt visa sig. Vad har DU för intention?