Intuition, kan man lita på den?

På många olika sätt har funderingar och samtal kring intuition kommit upp den sista tiden. Jag har alltid känt att jag har en starkt intuition, som jag har litat mycket på. Samtidigt tror jag också att jag har gått emot intuitionen ibland och i perioder inte alls haft någon känsla av intuition. Jag blir mer och mer säker på att jag och alla ni andra har tillgång till intuitionen, det handlar mest om att hamna i ett läge där man hör den – och sedan våga lyssna och lita på den.

En gång när jag var runt 18 år liftade jag och en kompis med 3 killar hem från stan vid 5-tiden på morgonen. Hon blev avsläppt först och jag åkte vidare med dem cirka 10 minuter, tills de släppte av mig på mammas parkering. En potentiellt mycket farlig situation, som jag kände mig helt trygg med. Samma sommar hade jag hoppat av nattbussen och tagit en taxi (fast jag inte hade råd!) då det var en man som jag upplevde som obehaglig på bussen. Jag har alltså inte varit orädd och naiv, utan lyssnat på min magkänsla – eller intuition.

Intuition är något som ger en känsla som både kan gå emot det rationella och som kan gå emot det man faktiskt upplever och ser. Typiskt sätt är det t.ex. intuitionen som talar om ifall en person man pratar med ljuger eller inte.

Jag litar på min intuition och kan så tydligt se att när jag gått emot den, så har det heller inte gått så bra. Då har jag aldrig fått det som jag vill, utan det har blivit ”fel”. Jag har känt något på mig men valt att bortse från det, för att sedan bli besviken.

Vad är då intuition? Vissa ser intuition som något som kommer inifrån, från erfarenheter och information som man samlar på sig under sitt liv, men som inte är direkt tillgängligt i form av medvetenhet eller minnen. Andra ser intuitionen som information som kommer utifrån, från ”hjälpare”, ”guider” eller änglar. Då handlar det om att man får hjälp eller information från dem som har större kunskap än en själv.

Kanske spelar det inte så stor roll vad vi tror om intuitionen. Jag är helt övertygad om att den leder oss rätt där den rationella sidan av oss många gånger leder oss fel. Mina erfarenheter säger mig att det är viktigt att komma i kontakta med sin intuition och lyssna på den, för att sedan kunna följa den. Att fatta beslut med hjärta och magkänsla i stället för med hjärnan framstår som lite läskigt, det innebär att släppa på kontrollen. Men är det så farligt då? Jag tycker det är läskigt men ska prova ändå, och se hur det går! Vågar du?!Intuition

Annonser

Änglar i olika former

På väg hem från ett par vänner en bit utanför stan (Nacka) insåg jag att jag satt på fel buss. Var plötsligt på väg mot Tyresö i stället för Slussen. Även om jag inte är så duktig på geografi insåg jag att Tyresö var väldigt fel. Busschauffören var snäll nog att stanna direkt utmed vägen när vi båda insett hur fel jag var ute.

Sen stod jag där på en främmande trottoar, i en främmande förort, i mörkret, och skulle försöka hitta en busshållplats med en buss mot Slussen. Det gick först inte så bra. Jag är lite mörkrädd och det var rätt ödsligt, så jag var inte helt nöjd med min situation. Men, då dök en ängel upp! Hon var kanske ingen ängel, men hon hade fluffigt gulaktigt hår och när jag frågade henne om bussen till Slussen pekade hon bakom sig och sa att ”det går en där om 18 minuter”. Så fortsatte hon: ”men det går bussar där borta och dit är jag på väg”. Vilken lycka!

Nu fick jag både en vägvisare och sällskap genom Sickla affärsområde och under tågrälsen (sa jag att det var sent och att jag är mörkrädd?), hela vägen till rätt busshållplats. Där skildes vi åt när vi klev på bussen och önskade varandra en god kväll när vi klev av i Slussen.

En liten banal historia kanske men för mig så gjorde mötet med den här kvinnan (som såg ut som en ängel och dök upp som en sådan!) en otrolig skillnad för min kväll. Varm i hjärtat!

Idag förlorade jag en ängel. På silversmidet var jag nästan klar med min 4:e ängel, som jag tänkt ge bort till någon som snart fyller år. Jag fick mycket beröm för den och kände mig väldigt nöjd. Så när jag slipade den tappade jag greppet, och den for iväg. Ut i ingenstans. I ett nästan slutet utrymme försvann den för att inte dyka upp igen, hur vi än letade (jag fick hjälp av många!!).

Änglar är tydligen bara till för flyktiga möten. Undrar bara hur jag ska förklara för M att hennes ängel finns men att hon inte kan få den fysiskt. Funkar det tror ni? En skyddsängel ska kanske vara fri? För mig känns det bättre att tänka så än att gräma mig över att hon försvann. ”Even this will change”. ängel

Vad ska man tro på?

Man får tro på olika saker, och det gör också vi människor. Vissa tror på Gud, vissa tror på andar och änglar och vissa tror bara på människor och att det inte finns något mer.

Själv vet jag faktiskt inte vad jag tror på. Men jag tror det finns mycket som jag inte kan se eller ta på, och jag tror att vi människor har mycket större förmågor än vi tror vi har. Olika vänner berättar om tankeöverföring, kontakt med Gud, syner, sanndrömmar och annat oförklarligt. Även om det är svårt att tro på är det nästan ännu svårare att avfärda – när det handlar om nära och kloka vänner som berättar om egna upplevelser.

Jag har varit hos ett medium (vilket jag skrivit om tidigare här), jag läser horoskop men jag vet samtidigt inte, vad tror jag på? De som TROR på något, en gud, en skyddsängel eller något liknande, verkar få styrka av detta. Så jag önskar nog att jag kunde tro lite mer.

Provade för första gången att lägga Tarotkort i helgen, tror de kallades ”änglakort”. Jag tänkte en fråga och så valde jag ut tre kort ut kortleken och la dem. Frågan var hur sommaren skulle bli och det första kortet skulle symbolisera dåtid, det andra nutid och det tredje framtid. Visserligen en kort tidshorisont ”sommaren” men ändå.

Det första kortet minns jag inte nu vad det var men det andra kortet var ”balance”, vilket jag tycker stämmer väldigt bra in på var jag är just nu. Det sista kortet hette ”emerging” och ska tydligen vara ett mycket bra kort med den här beskrivningen: ”Your true self- radiant, powerful, successful, and intelligent – is now shining through the surface. Allow your true self to be visible to others.”

Jag väljer att tro på detta, för visst låter det bra! Jag ska nu komma ut ur min puppa och visa mitt fantastiska jag. Eller förresten, tro på och tro på. Jag kan välja att försöka göra som kortet säger, öppna upp mer och se vad som händer. För det är ju inget som händer av sig själv, det tror jag ju inte egentligen. Och som alltid: Time will tell….