Den svåra konsten att vara ensam

Det finns olika sorters ensamhet, t.ex. den självvalda och den icke valda, den upplevda och den verkliga. Det kan vara en konst att vara ensam och trivas med det. Jag har alltid haft lätt för ensamhet, har jag tyckt och trott. För mig är det viktigt att få vara ensam, jag månar om min ”egentid” och ser till att planera in sådan. Något som ju inte är särskilt svårt när man inte har barn förstås.

Många gånger tycker jag mig ha valt ensamhet på helgen. I veckorna är jag ofta uppbokad både dagtid med arbete och på kvällarna med kurser, bokklubb, kompisträffar och ibland dejter. Men när det inte längre är självvalt då, när det egentligen inte finns något behov av ensamheten – hur ska man då hantera den? Tror att det är viktigt att inse att man oftast har ett val. Frågan är bara vilket val man gör. Det finns kanske någon att ringa, något att göra men av någon anledning känns inte det så lockande. Är då ensamheten inte vald? Det kan också vara så att det finns en naturlig anledning – som t.ex. att jag inte har kontaktat någon och sagt att jag inte har något planerat. Även då finns det kanske möjlighet till umgänge men av någon anledning drar jag mig för att ta den där kontakten. För att inte verka ensam… för att inte någon ska känna ansvar för min ensamhet och känna att de borde umgås med mig. Hemska tanke. Hellre ensam än att bli hembjuden under de premisserna.

Mycket sitter i huvudet. Inte skulle nån känna sig ”tvungen”. Inte skulle det vara en belastning för någon? Det kanske är så att jag är lite lat och bekväm. Kanske är det så som min terpeut säger, att jag ibland väljer att inte behöva relatera till andra människor. För att det innebär ju att behöva göra som andra vill, äta när andra vill… vad komplicerad man kan vara. Jag är. Ibland.

Just idag är ensamheten kanske delvis självvald men inte särskilt angenäm. Beror säkert på dagsformen också. Kommer inte fram till ett ultimat förhållningssätt. Men jag vet ju, att den helgen då jag är uppbokad kan jag längta efter en helg som denna, utan planer…

Annonser

Semester-feeling

Har nu haft min första veckas semester och det var härligt! Se här vilken underbar utsikt vi hade från balkongen:Middag på MallorcaJag ÄLSKAR att resa. Även igår, när jag skulle hem, njöt jag av att vara på flygplatsen, med alla människor. Kanske var det för att jag reste ensam. Jag är ju mest van vid det och det är en skön känsla att vara ”ensam” bland tusentals andra människor. Det ger mig en känsla av att jag kan rå om och ta ha hand om mig själv. Är nöjd med mig själv att jag tycker det är så enkelt att resa ensam. Inget gör mig direkt stressad eller nervös (okej då, lite nervös blev jag när vi blev 40 minuter försenade från Palma och skulle med ett anslutande flyg i Milano – men det löste sig, som det ju alltid gör på ett eller annat sätt).

Fast att resa ensam är kanske min melodi. Vad säger det om mig? Jag som enligt terapeuten kanske ibland undviker sällskap för att slippa ”förhålla mig”… Fast under semestern fick jag ju ”förhålla mig” hela tiden, eftersom jag bodde tillsammans med en vän.

Vi har aldrig rest ihop och jag lärde mig mycket om mig själv. Jag är inte så himla käck och munter hela tiden som jag vill tro. När jag tillbringade större delen av min vakna tid med henne insåg jag att jag kunde vara både butter, barnsligt surig, ville ha saker på MITT sätt och längtade efter egen-tid. Det sista tror jag att hon också gjorde, och vi såg till att inte göra allt ihop. Men det där andra då – jag som tycker att jag är rätt ”happy-go-lucky”. Tydligen inte!

Kan jag skylla på PMS? I så fall gör jag det och då behöver jag inte fundera mer.  Es TrencFast det är kanske inte riktigt så enkelt. Jag är nog helt enkelt inte så van vid att bo ihop med någon. Vi är dessutom rätt olika, och då framkom att jag inte är särskilt tolerant eller tålmodig. Herregud vilken resa, och då menar jag insiktsmässigt.

Fast det handlar mer om känslor jag fick, vi funkade bra ihop och jag tror inte hon skulle säga att jag var just butter och otålig. Men ändå. Tänk att jag kan vara en sån person. Ska nån kunna älska mig ändå är det tänkt? PMS och hunger gör mig till en hemsk människa. Jag önskade mig väl en man som accepterade det när jag skrev om detta här. Hoppas det! För några år sen hade jag kämpat med att bli annorlunda. Nu försöker jag faktiskt acceptera att jag är så här. Ibland. För mesta delen av tiden var jag ju glad och rolig – förstås!

Mer om det jag läste och det vi pratade om i senare inlägg. Nu är det god natt inför en arbetsdag imorgon. God natt!

Barnmys, egentid och semesterläsning

Midsommaraftonen blev enligt förväntningarna, och faktiskt bättre. Svågern är en stjärna i köket och hade till efterrätt svängt ihop en jordgubbscheescake som var fantastisk, både till smak och utseende. Den vill jag gärna göra nån gång!

Jag sov över hos syrran och nattade lilltjejen, med allt från tandborstning till läsning och släckning. Mysigt! Jag tycker om att vara med de små, men det är också väldigt skönt att komma hem sen och bara rå om mig själv. Jag trivs bra med min egentid och känner mig sällan ensam. Kanske är det så att jag inte riktigt vågar släppa in en man i mitt liv, för att jag skulle ha mindre av min egentid? Vad korkat i så fall!

Läxa: – Våga tro att allt i livet inte förändras med en relation och att det som förändras i vart fall inte är till det sämre! Lita på att JAG inte behöver ändra mig för att kunna vara i en relation. Det finns någon som kan älska mig för den jag är. Även om jag gillar att odla groddar, ha rosa myskläder och gå och lägga mig tidigt.

kronärtskocka

När jag kom hem idag så kokade jag en kronärtskocka till middag och läste min nyvunne favoritdeckarförfattare, Jo Nesbø. Tack till min snälla vän som gav mig ett par av hans böcker i födelsedagspresent, sommarens maratonläsning (på semestern alltså) är räddad! Ännu en sak som jag verkligen uppskattar med att ha mycket egentid är att jag kan läsa mycket. Men jag inser att man med andra inslag i livet får nya prioriteringar. Förstås. Annars vore det ju illa!

Jag känner mig glad och mår bra. När jag vaknade till i natt kände jag att jag log innan jag somnade om. Det är värt mer än 7 blommor under kudden och drömmar om en prins.

Glad midsommarhelg!