The art of Love

Igår höll ayurvedaläkaren Janesh Vaidya ett föredrag som hette ”Art of Love”. Många kom för att lyssna, de allra flesta var kvinnor. Varför det? Män vill väl också få och känna kärlek. Men de kanske inte känner samma behov av att höra någon prata om det. Så kanske det kan vara. Sen tror jag kanske att många i publiken är hemligt kära i Janesh. Och det är ju bra – för då blev ju kvällen verkligen en kväll i kärlekens tecken!Det som gjorde störst intryck på mig igår var hans beskrivning av hur många – felaktigt – går runt med ett tomt hjärta, med ett tomrum som behöver fyllas, och väntar på att någon ska fylla det. När man sedan träffar den personen blir man väldigt sårbar, för om han eller hon försvinner blir hjärtat tomt igen och livet riskerar att rasa. Janeshs lösning var att i stället själv se till att hjärtat var fullt av kärlek. Så fullt av kärlek att det svämmar över. Då kan man bjuda in andra – ”kom och ta del av min kärlek!” Det var fint beskrivet tycker jag! Det kändes faktiskt lite Di Leva-aktigt, också han en klok man med mycket kärlek i sig.

Några saker skrev jag ner under föredraget:

För att kärlek ska fungera måste kärleken vara ren. Den ska därför inte tyngas ner av krav, förväntningar och att man fäster sig för mycket vid den (”attachment”). Den ska istället vara ovillkorlig (unconditional). Såklart. Men så svårt!

Att förlåta är att glömma. Visst är det sant. Så mycket man går och bär på, irriterar sig på, så många som bär på ilska och frustration gentemot andra människor. Om man kan förlåta, vilket i sig inte är enkelt, försvinner smärtan till slut. Och man glömmer. Vilken befrielse!Han inledde förresten föredraget med att säga att Sverige har saker som väldigt många andra länder inte har: vi har rent vatten, fantastisk natur och ren luft. Varför är vi då så olyckliga? Tänk gärna på det innan ni går och lägger er. Perspektiv är alltid bra att ha!