Hoppfullhet!

Idag är en bra dag. När jag i morse var på gymmet och tittade mig i spegeln kände jag mig Glad! Kanske var det endorfinerna som påverkade mig men känslan sitter fortfarande kvar. Jag känner mig på ett mycket allmängiltigt plan ”hoppfull”. Det gäller inte bara mig, jag känner mig hoppfull för andra också. Känner hoppfullhet inför att de kommer att få det de vill ha, att saker och ting kommer att ordna sig och att det blir till det bästa för alla.

Ovanlig känsla. Jag som brukar känna av min vårdeppighet nu känner istället av en massa vårkänslor. Killarna på gymmet luktade extra gott. De unga killarna på jobbet är extra snygga. Morgonen är härlig med solens tidiga uppgång och även den näsbitande kylan är på något sätt positiv.

Det är väl okej att vara glad och odelat positiv ibland?! Kanske är det våren. Kanske är det min träning. Hur som helst så är det ju delar av mitt liv just nu, så det är en bra dag. Hoppas fler känner likadant eller kan förmå sig att se lite mer hoppfullt på tillvaron och framtiden. Vi behöver det! Vi förtjänar det!tack Chezsofia för lån av bild

Annonser

Vad lite det krävs för att glädja!

Igår var jag inte alls på bra humör. Tyckte att allt gick emot mig. Så kom en annan dag, utan förväntningar och utan förutfattade meningar. Och jag blev påmind om hur lite det krävs för att bli på gott humör, att le för sig själv, mot andra, och bara må bra med livet.

Åkte tåg till Rättvik idag, där min syster med familj hyrt hus. Bakom mig satt två fnissiga tonårstjejer, och skrattade och pratade sådär som tonåringar gör. Hörde att de började diskutera om det fanns en restaurangvagn. Vuxen som jag ju numera är (även om jag kan förvånas över det ibland) vände jag mig om och berättade att den nog låt åt det hållet, för jag hade sett folk komma med dricka därifrån. Och förresten, kunde de titta efter om det fanns Delicato-bollar där tack? Det kunde de. De kunde mer än så. De hade både köpt en boll till mig och ville inte ha betalt för den! ”Den kostar inget. Dagens goda gärning” sa de och fnissade lite.

Jag bara log. Tänk att de tog tillfället i akt att göra mig glad, och säkert få sig själva att känna sig lite vuxna och initiativrika. Jag log länge medan jag mumsade på min chokladboll.

Jag log också åt de äldre damerna som satt bredvid mig. De hade med hembakade muffins, bullar och småkakor och deras döttrar (antog jag) satt bakom dem och serverade kaffe ur en gammal orange termos. Så himla mysigt.

Futtigt och vardagligt kanske, men det är just såna små saker som kan glädja. Om man lägger märke till dem. Bara att le gör ju förresten att man blir lite glad, oavsett hur man känner sig innan. Jag tackar damerna och tjejerna för att de fick mig att le och känna mig glad inombords idag. Den känslan kommer sitta i ett tag.

Kanske finns han mitt framför ögonen på mig…

Segling med tjejerna

Efter 5 dagar på sjön var det nu igår kväll dags (läs hög tid) att plocka lite ögonbryn. Men var 17 hade jag lagt min pincett? Letade i den stora necessären som jag haft med på båten, letade i sminkväskan. Funderade. Var kan jag ha lagt den på för bra ställe. Hann fundera på hur länge jag kan gå utan att plocka dem, och hur mycket kostar egentligen en pincett? Så tittade jag upp lite. Men se där, den fanns visst precis där den alltid är. Mitt framför ögonen på mig men på det enda stället där jag inte tittat ordentligt på.

Så kan det väl vara med saker. Eller upplevelser. Eller människor. De finns rakt framför ögonen på en men man ser det inte, för man tror inte att det man söker finns så nära. Självklart är det inte alltid så men det är kanske något att ta med sig – att inte alltid börja leta långt borta.

Låg och läste till en bit efter midnatt igår (mycket sent för att vara jag), för att jag inte kunde släppa boken ”En dag”, som jag lånat av en kompis. Det är många som läser den, den ligger etta på pocket-toppen och är allmänt haussad. Och bra. Enligt mig handlar den om att det man vill ha kan finnas närmre än man tror och att när man söker efter kärlek är timing också väldigt viktigt. Trots att den inte slutade helt ”lyckligt” blev jag glad av den, den kändes  positiv och hoppfull. Det blir som det ska bli även om vägen dit är krokig. Typ.

Så som singel jag är handlar mitt sökande oftast inte om en pincett utan snarare om en man. Inte för att jag söker, men jag vill gärna ha! Var finns han då? Om han finns mitt framför mina ögon kan jag säga att jag faktiskt inte ser honom för tillfället. Så om jag bortser från det alternativet så var har mina vänner hittat sina män? Kollar bland kontakterna i mobilen och börjar på A: nyårsfest, gymmet, puben, nätet, jobbet, nätet, studentkorridoren, nätet, nätet, jobbet, resa, nätet, fest, Cliff Barnes, fest, Café Opera, nätet… och så vidare. Jag måste alltså gå ut mer, alternativt flirta mer aktivt på gymmet om jag inte helt ska förlita mig på nätet.

Önskar att blind-dejts var mer förekommande. Snälla – ge mig blind-dejts i ålder 34-44 tack!!! Och tills jag får det ska jag vara mer öppen och vaksam. För han kanske faktiskt finns mitt framför ögonen på mig…

Kväll i skärgården

Barnmys, egentid och semesterläsning

Midsommaraftonen blev enligt förväntningarna, och faktiskt bättre. Svågern är en stjärna i köket och hade till efterrätt svängt ihop en jordgubbscheescake som var fantastisk, både till smak och utseende. Den vill jag gärna göra nån gång!

Jag sov över hos syrran och nattade lilltjejen, med allt från tandborstning till läsning och släckning. Mysigt! Jag tycker om att vara med de små, men det är också väldigt skönt att komma hem sen och bara rå om mig själv. Jag trivs bra med min egentid och känner mig sällan ensam. Kanske är det så att jag inte riktigt vågar släppa in en man i mitt liv, för att jag skulle ha mindre av min egentid? Vad korkat i så fall!

Läxa: – Våga tro att allt i livet inte förändras med en relation och att det som förändras i vart fall inte är till det sämre! Lita på att JAG inte behöver ändra mig för att kunna vara i en relation. Det finns någon som kan älska mig för den jag är. Även om jag gillar att odla groddar, ha rosa myskläder och gå och lägga mig tidigt.

kronärtskocka

När jag kom hem idag så kokade jag en kronärtskocka till middag och läste min nyvunne favoritdeckarförfattare, Jo Nesbø. Tack till min snälla vän som gav mig ett par av hans böcker i födelsedagspresent, sommarens maratonläsning (på semestern alltså) är räddad! Ännu en sak som jag verkligen uppskattar med att ha mycket egentid är att jag kan läsa mycket. Men jag inser att man med andra inslag i livet får nya prioriteringar. Förstås. Annars vore det ju illa!

Jag känner mig glad och mår bra. När jag vaknade till i natt kände jag att jag log innan jag somnade om. Det är värt mer än 7 blommor under kudden och drömmar om en prins.

Glad midsommarhelg!