En månad senare

Det har gått nästan en månad sen jag skrev sist. Det har varit fullt upp och de sista två veckorna har jag varit sjukskriven efter en operation. Har, trots att jag varit hemma och börjat bli piggare, inte haft någon direkt inspiration till att skriva.

Jag har som ambition att vara positiv i min blogg. Att tänka i positiva banor, se motgångar som något lärorikt och jag vill försöka inspirera andra till att göra detsamma. Efter min olyckliga romans runt min födelsedag och min operation har energin varit låg och tyvärr inte lika positiv som vanligt. Antar att det fysiska har en förmåga att dra ner även det mentala.

Det är viktigt att komma ihåg det, att man ibland hamnar i ett ”tillstånd”. Som jag har gjort nu. Jag har mycket mindre ork (pga operationen) just nu, och det påverkar mitt humör. Jag har svårt att hitta glädjen och den känsla av hoppfullhet som jag tidigare kände, och hade känt praktiskt taget hela vintern och våren. Men, det är förhoppningsvis bara ett ”tillstånd”, och sådana är övergående. Förlåt om jag låter tjatig, men jag skriver det lika mycket för min egen del: ”even this shall pass”. Det känns bättre när jag får mig själv att tro på det. Då har jag också lättare att acceptera att det just nu inte är så muntert.

Det är kanske fel att säga att jag har som mål att vara positiv hela tiden i min blogg. Livet går upp och ner och det färgar så klart det jag skriver. Att jag nu känner mindre hoppfullhet och snarare oroar mig för det jag inte har är ju min verklighet. Som jag hoppas förändras när jag minst anar det. Just nu anar jag just ingenting… vad kommer ut av det?!

Annonser

Dejting med mera

Alltså. Detta med dejting är ju inte så enkelt. Fast det kanske kan vara det, om man vet vad man vill ha.

Träffade en tjej i veckan som var gravid och som skulle ha barn i mitten av juni. Hon var gift och bodde i hus med sin sambo, som hon träffat exakt ett år innan barnet förväntas komma. Det var snabbt marscherat, och de var lyckliga med det! Hon hade dejtat 16 killar via nätet innan hon träffade ”rätt”, och det kändes bra från början. Hon hade varit mycket tydlig med vad hon ville och ödslade inte tid på män som inte visste vad de ville med framtiden. Hon ville ha familj – och får det snart. Vilken inspirerande solskenshistoria för en singel som jag!

Jag har just kommit i kontakt med inte färre än tre attraktiva och smarta killar, som alla är nyseparerade med barn. Och därför inte riktigt vet ”vad de vill”. En av dem är helt ärlig i sin profil ”jag vill mest träffa nya människor” medan en av dem uttryckte att han ville träffa någon för resten av sitt liv, men han kom efter ett par dejter fram till att han nog ändå inte är riktigt redo för det… ”men en fysisk relation hade ju varit trevligt”. Suck. Inte intressant. Dessa tre är inga jag ska lägga tid på.

Så det handlar inte bara om att träffa på någon som man kan bli attraherad av, har roligt med och har något gemensamt med. Han ska vara i samma fas i livet också… många parametrar som ska stämma alltså.

Men jag fortsätter sökandet, dejtandet och behåller min hoppfulla känsla om att ”allt kommer att ordna sig”.

Jag hörde en kul sak här om dagen. Om man får mycket uppmärksamhet från äldre män betyder det att man fortfarande ser ung och fräsch ut. Om männen däremot är yngre, betyder det att de vill träffa en ”äldre kvinna”, och att man då klassas som en sån. När jag tittar tillbaka så kan jag dra en suck av lättnad, jag tillhör fortfarande de där som ser unga och fräscha ut i så fall. Plus att jag fortfarande får visa leg på systemet. Det finns hopp…

 

Hoppfullhet!

Idag är en bra dag. När jag i morse var på gymmet och tittade mig i spegeln kände jag mig Glad! Kanske var det endorfinerna som påverkade mig men känslan sitter fortfarande kvar. Jag känner mig på ett mycket allmängiltigt plan ”hoppfull”. Det gäller inte bara mig, jag känner mig hoppfull för andra också. Känner hoppfullhet inför att de kommer att få det de vill ha, att saker och ting kommer att ordna sig och att det blir till det bästa för alla.

Ovanlig känsla. Jag som brukar känna av min vårdeppighet nu känner istället av en massa vårkänslor. Killarna på gymmet luktade extra gott. De unga killarna på jobbet är extra snygga. Morgonen är härlig med solens tidiga uppgång och även den näsbitande kylan är på något sätt positiv.

Det är väl okej att vara glad och odelat positiv ibland?! Kanske är det våren. Kanske är det min träning. Hur som helst så är det ju delar av mitt liv just nu, så det är en bra dag. Hoppas fler känner likadant eller kan förmå sig att se lite mer hoppfullt på tillvaron och framtiden. Vi behöver det! Vi förtjänar det!tack Chezsofia för lån av bild