Höst

Snart är det höst igen. Nyss var det 20 grader varmt och när solen skiner i lä känns det rätt varmt, men det är onekligen så att hösten börjar komma. Det känns i luften.

Och hur känns det då?

Många blir deppiga, faktiskt redan innan hösten har börjat visa sig. Börjar redan måla upp skräckscenarier om mörker, regn och sen snö och kyla. Att ta ut det i förskott, vad innebär det? Att man både mår dåligt innan det inträffar och när det väl kommer. Rätt onödigt va? Och det är ju inte ens säkert att hösten blir sådär grå och trist, den kan bli ljus med underbara soliga dagar och klar luft. Eller så blir man kär / hittar en ny hobby / hittar något annat som gör en glad, så kanske man glömmer bort att hösten är här och vintern nalkar sig. Jag tycker det vore härligt att ha en man att gå långa höstpromenader med, och innan han dyker upp får jag ta en vän i hampan och ge mig ut. Och njuta av färgerna som snart dyker upp på träden.

För jag är en höstälskande person. Och vårdeppig tyvärr. Visste ni att det är ungefär en halv miljon människor i Sverige som blir deppiga på våren? Ett otyg. Verkar som om man är antingen eller. Jag tycker det känns tryggt och bra att gå in i den mörkare årstiden. Men jag vet att det är många som inte förstår mig alls.

Så här tänker jag njuta av hösten, (kanske kan det inspirera):

– Tända många ljus och tända rökelse ibland, för att skapa en känsla av värme, och för min del minnen från Indien, – Lyssna på bra musik och njuta av att inte känna ”måste-gå-ut-i-solen-stressen”, – Baka lite, både för att det är gott och meditativ, – Handarbete hör hösten till, så kanske tar jag fram en påbörjad raggsocka, – Umgås med familjen och syskonbarnen, – Köpa höstgrönsaker och göra sallader och grytor på dem, närodlat och gott, – Ta fram de mysiga stickade koftorna och stövlarna som hör hösten till. Och för all del kanske även gå ut och sitta på en bar med en drink i handen, och titta ut i mörkret på människor som hastar förbi utanför. Och njuta, inte oroa mig eller ta ut saker i förskott!!

Man säger ofta ”Glad sommar” och nu önskar jag er en riktigt ”Härlig höst”!

”Börja om” – en nystart på hösten

”Börja om” stod det i ett skyltfönster jag passerade ikväll. En bra uppmaning tycker jag. Ibland fastnar man i gamla, ofta negativa, hjulspår. Man gnäller på samma saker som vanligt, irriterar sig på sina kollegor, tänker samma tankar, har samma drömmar men gör inget åt dem, planerar för saker som ska göras och har dåligt samvete för allt man inte gör. Känns det igen?

pennskrin = skolstart = höst = nystart

pennskrin = skolstart = höst = nystart

Att ”börja om” kan väl vara något då, att starta från noll. Slänga det gamla, både tankar och irritationer, och börja på något nytt.

Hösten är ju underbar på det sättet – jag känner i alla fall att det innebär en nystart. Inte riktigt så att man köper ett nytt pennskrin och nytt omslagspapper till sina nya skolböcker, men något åt det hållet. Jag känner att det finns fullt av möjligheter. En förändringens tid helt enkelt!

Själv ska jag försöka att inte hamna i negativa hjulspår. Jag ska försöka se allt med ”en nybörjares ögon”, som det så fint heter inom MIndfulness. Att vara närvarande i nuet utan att ta med sig tidigare erfarenheter, förutfattade meningar och fördomar, som ju gör att man inte ser och tar tillvara på alla möjligheter som finns.

Att ”börja om” innebär för mig att våga tro att saker kan bli annorlunda än tidigare, att börja om från noll. För vem vet vad hösten kommer med i år. Jag ska satsa på och vara snäll mot mig själv. Och även om jag inte får något nytt pennskrin så känner jag att höstterminen kan börja nu. Jag är redo för allt nytt. Önskar er en bra början på hösten!

…och vandringen fortsätter

Det är snart höst och jag noterar att flera, som liksom jag är singlar, tycker att hösten känns lite jobbig. ”Ännu en höst utan pojkvän” (eller motsvarande för mina killkompisar, men jag vet inte, för vi pratar inte lika mycket om sånt), eller ”jaha nu börjar hösten och jobbet igen och ingenting har förändrats”.

snart höst

snart höst

Själv älskar jag hösten och håller som bäst på att höst-fixa hemma men när jag stannar upp hinner känslorna ikapp. Som igår under min konsultation med Janesh Vaidya som jag skrev om igår, när jag insåg att jag visserligen trivs bra med mitt liv men att jag samtidigt har en ledsamhet inom mig. ”Jag trivs bäst ensam” klingar falskt, även om det onekligen vore lättare om jag verkligen kände så.

Jag gläds SÅ åt min vän i söder som träffat en riktigt bra man efter många år som singel, min vän som just blivit gravid med en toppenkille hon träffade rätt nyligen, och min vän som när som helst ska gifta sig på en exotisk ö där hon träffade mannen i sitt liv på semester i början av året. För man kan glädjas åt andra och samtidigt känna en ledsamhet på insidan. En tomhet och en stilla undran: när är det min tur då?

Jag försöker blicka och vandra framåt (och samtidigt vara närvarande i nuet så klart!). Nästa vecka startar min terapi igen och jag ska också, efter rekommendation från Janesh Vaidya, träffa en yogaterapeut på DermaNova. Efter diagnostisering får jag ett eget yogaprogram anpassat för just mig. Det känns jättespännande!! På hösten känner jag mig alltid peppad att börja med något nytt så det här känns bra. Fast jag ska erkänna. Ibland känns det för himla trist att hålla på att förkovra sig och ”växa” och lära känna mig själv, när jag egentligen bara vill träffa nån och växa med honom. Då tänker jag: Tålamod och Tillit. Andas djupt och försöker ha både och.

Och jag vill gärna tro på det Janesh skrev till mig igår: ”I am sure you will awake from your deep sleep and walk towards the dawn.”