En månad senare

Det har gått nästan en månad sen jag skrev sist. Det har varit fullt upp och de sista två veckorna har jag varit sjukskriven efter en operation. Har, trots att jag varit hemma och börjat bli piggare, inte haft någon direkt inspiration till att skriva.

Jag har som ambition att vara positiv i min blogg. Att tänka i positiva banor, se motgångar som något lärorikt och jag vill försöka inspirera andra till att göra detsamma. Efter min olyckliga romans runt min födelsedag och min operation har energin varit låg och tyvärr inte lika positiv som vanligt. Antar att det fysiska har en förmåga att dra ner även det mentala.

Det är viktigt att komma ihåg det, att man ibland hamnar i ett ”tillstånd”. Som jag har gjort nu. Jag har mycket mindre ork (pga operationen) just nu, och det påverkar mitt humör. Jag har svårt att hitta glädjen och den känsla av hoppfullhet som jag tidigare kände, och hade känt praktiskt taget hela vintern och våren. Men, det är förhoppningsvis bara ett ”tillstånd”, och sådana är övergående. Förlåt om jag låter tjatig, men jag skriver det lika mycket för min egen del: ”even this shall pass”. Det känns bättre när jag får mig själv att tro på det. Då har jag också lättare att acceptera att det just nu inte är så muntert.

Det är kanske fel att säga att jag har som mål att vara positiv hela tiden i min blogg. Livet går upp och ner och det färgar så klart det jag skriver. Att jag nu känner mindre hoppfullhet och snarare oroar mig för det jag inte har är ju min verklighet. Som jag hoppas förändras när jag minst anar det. Just nu anar jag just ingenting… vad kommer ut av det?!

Annonser

Vågor

Vilken tur att livet går i vågor, att känslorna guppar både upp och ner.

Efter några veckors svacka kände jag i slutet av den här veckan att det ju finns mycket jag kan glädja mig åt! Inget har förändrats i mitt liv men plötsligt märkte jag att jag bara fokuserade på det positiva.

Det är kanske så man fungerar generellt. Om man har något man funderar på och oroar sig för men inte riktigt kan påverka (i stunden i alla fall), så tappar det till slut sitt grepp om en och påverkar mindre. Det är som om hjärnan lite tappar intresset och blir mer tillgänglig för andra intryck.

Det här kan vara skönt att tänka på, att det faktiskt går både upp och ner. Jag har också alltid känt att jag kan ha väldigt höga ”toppar” i mitt humör och i min glädje till livet. Då har jag också känt att svackorna varit värt det (oftast, men inte alltid) eftersom jag har förmågan att känna så stark glädje. Hellre upplever jag svackor än lever ett liv med känslor och glädje som en stilla sjö. Bra men inte mer än så.

 

Om minnen och musik som påverkar

Visst är det häftigt med minnen. Ett minne som sitter i år efter år när andra minnen bleknar och försvinner är doftminnet. Jag har ett obefintligt ansiktsminne och ett allmänt dåligt minne när det gäller händelser och historier. Jag minns visserligen siffror men det är mitt doftminne som ger mig både njutning och glädje.

Som när jag gick till jobbet här om morgonen. Först passerade jag några ”ynglingar” och doften jag kände när de gick förbi gav mig en stark känsla av att vara inne i ett varmt tonårsrum och pussas. Just vilken pojkvän som luktat som just de här grabbarna kunde jag inte pricka in, men det var på 80-talet iallafall. Inget minne som jag direkt längtade tillbaka till men ändå ett trevligt minne av ungdomen!

Vid kyrkan jag sedan passerade brände de bort ogräs. Det luktade bränt och jag transporterades omedelbart tillbaka till Indien (där man eldar upp soporna). Solen sken och det var en varm morgon. Njöt av känslan av att ”vara där”, och fick samma lugn i kroppen som jag hade där – trots att jag var på väg till jobbet. Brandrök ger mig alltid Indienassociationer och gör mig glad och lugn.

Indien är ett land som präglat mig mycket. Även hörselminnet dyker upp här. När jag ligger i min säng och det är varmt inne, och kråkorna kraxar utanför, då är jag också tillbaka till Indien. Jag kan blunda och drömma mig bort. Kråkorna låter likadant där som här. Kråkorna ger mig en känsla av lugn och frihet, känslor jag hade i Indien.

Och apropå ljud & känslor så finns mycket att läsa om hur musik påverkar hur vi mår. Läs den här artikeln i DN om att styra sitt humör med musik, och den här intressanta artikeln i DN om att musik kan påverka hjärnan hos sjuka. Vi minns väl filmen ”Awakenings” med Robert De Niro och Robin Williams som bygger på just detta. Alla kan nog skriva under på att det kan påverka humöret men tydligen kan det påverka så mycket mer. Häftigt! Och nog är det fler än jag som kan minnas en viss skoldans / disco, vem man dansade tryckare med (om man nu blev uppbjuden) när man t.ex. hör låten Lady in red.

Så hitta musik som gör er glada och njut av sommarens alla dofter!