Vågor

Vilken tur att livet går i vågor, att känslorna guppar både upp och ner.

Efter några veckors svacka kände jag i slutet av den här veckan att det ju finns mycket jag kan glädja mig åt! Inget har förändrats i mitt liv men plötsligt märkte jag att jag bara fokuserade på det positiva.

Det är kanske så man fungerar generellt. Om man har något man funderar på och oroar sig för men inte riktigt kan påverka (i stunden i alla fall), så tappar det till slut sitt grepp om en och påverkar mindre. Det är som om hjärnan lite tappar intresset och blir mer tillgänglig för andra intryck.

Det här kan vara skönt att tänka på, att det faktiskt går både upp och ner. Jag har också alltid känt att jag kan ha väldigt höga ”toppar” i mitt humör och i min glädje till livet. Då har jag också känt att svackorna varit värt det (oftast, men inte alltid) eftersom jag har förmågan att känna så stark glädje. Hellre upplever jag svackor än lever ett liv med känslor och glädje som en stilla sjö. Bra men inte mer än så.

 

Omtanke om sig själv & att acceptera sina känslor

Läser just nu en bok från början av 90-talet, som ingår i mitt ”personlig-utvecklings-bibliotek”, ”Förstå dina känslor – att läka sig inifrån”. Man kan läsa många liknande böcker men innan man gör något med det man läser gör de ingen större skillnad. Annat än att man i stunden kanske tycker att man får vissa insikter.

Ungefär som historien som Buddha lär ha berättat om mannen som var sjuk, gick till läkaren och fick ett recept på medicin. Han var så glad över receptet att han gick runt och skröt om sin fantastiske läkare. Men frisk blev han inte. Inte heller när han läste receptet, hämtade ut medicinen och skramlade med burken, och skröt över din förträfflige läkare. Först när han TOG medicinen blev han frisk. Tänk va, man förändrar inget genom att läsa – man måste Göra något också! Kanske självklart men jag vet många med mig som läser och läser… och sen går livet vidare som vanligt ungefär.

Boken uppmuntrar till övningar och ifrågasätter det beteende och det förtyckande av känslor som bottnar i strategier många av oss grundade som barn, när vi inte fick den bekräftelse eller det bemötande vi behövde. Att bli arg eller ledsen var kanske inte accepterat och följden blir att vi som vuxna beter oss om barn – en inte särskilt belönande strategi. Många förtrycker känslor eller utvecklar strategier som stöter bort människor, eller så stöter de själva bort människor för att slippa hantera dem, och de känslor de väcker.

Utmaningen blir att uppmärksamma vad man har för känslor, och sen titta på dem och ta hand om och tillåta dem. Det gör oss hela. Som hela människor kan vi möta andra utan att känna oss som offer – eller som trotsiga barn.

Jag rekommenderar boken, för många av oss bär med oss problem som gör det svårt att känna tillit och kärlek  – och det är ju så viktigt!! För egen del övar jag genom terapi, meditation och minfulness. Allt smälter samman, alla ger samma budskap och visdom. Och det känns som om det bara finns en väg. Framåt. Hoppfullt. Stämmer bra överens med konserten i fredags – att våga vara den man är, innerst inne. Ola Salo, du är klok som en bok!

Om minnen och musik som påverkar

Visst är det häftigt med minnen. Ett minne som sitter i år efter år när andra minnen bleknar och försvinner är doftminnet. Jag har ett obefintligt ansiktsminne och ett allmänt dåligt minne när det gäller händelser och historier. Jag minns visserligen siffror men det är mitt doftminne som ger mig både njutning och glädje.

Som när jag gick till jobbet här om morgonen. Först passerade jag några ”ynglingar” och doften jag kände när de gick förbi gav mig en stark känsla av att vara inne i ett varmt tonårsrum och pussas. Just vilken pojkvän som luktat som just de här grabbarna kunde jag inte pricka in, men det var på 80-talet iallafall. Inget minne som jag direkt längtade tillbaka till men ändå ett trevligt minne av ungdomen!

Vid kyrkan jag sedan passerade brände de bort ogräs. Det luktade bränt och jag transporterades omedelbart tillbaka till Indien (där man eldar upp soporna). Solen sken och det var en varm morgon. Njöt av känslan av att ”vara där”, och fick samma lugn i kroppen som jag hade där – trots att jag var på väg till jobbet. Brandrök ger mig alltid Indienassociationer och gör mig glad och lugn.

Indien är ett land som präglat mig mycket. Även hörselminnet dyker upp här. När jag ligger i min säng och det är varmt inne, och kråkorna kraxar utanför, då är jag också tillbaka till Indien. Jag kan blunda och drömma mig bort. Kråkorna låter likadant där som här. Kråkorna ger mig en känsla av lugn och frihet, känslor jag hade i Indien.

Och apropå ljud & känslor så finns mycket att läsa om hur musik påverkar hur vi mår. Läs den här artikeln i DN om att styra sitt humör med musik, och den här intressanta artikeln i DN om att musik kan påverka hjärnan hos sjuka. Vi minns väl filmen ”Awakenings” med Robert De Niro och Robin Williams som bygger på just detta. Alla kan nog skriva under på att det kan påverka humöret men tydligen kan det påverka så mycket mer. Häftigt! Och nog är det fler än jag som kan minnas en viss skoldans / disco, vem man dansade tryckare med (om man nu blev uppbjuden) när man t.ex. hör låten Lady in red.

Så hitta musik som gör er glada och njut av sommarens alla dofter!