Kärleken, igen och igen

Nu ska jag skriva om kärlek igen, för den finns överallt och kanske mest påtagligt när man längtar efter den eller när man är nyförälskad. Jag har fått känna av den, och längtar så efter den. Men nu ska jag faktiskt inte fokusera på mig själv

Var på en möhippa igår och väl hemma igen kom jag på att jag självklart ska hålla ett tal och insåg att temat skulle handla om just kärleken. Kärleken och det jag identifierat som viktiga ingredienser i en kärleksfull relation – acceptans och förståelse.

Vi får hoppa ett par månader tillbaka. Jag är på en 40-årsfest. Den blivande bruden är på skidresa men hennes blivande make är där, trots att han knappt känner någon, för att han ska få lära känna hennes vänner och eftersom födelsedagsbarnet ska vara toastmaster på bröllopet.

En något berusad gäst, vän till bruden, frågar den blivande maken varför han valt just den här kvinnan.

– ”För att hon förstår mig.” blev svaret.

Den berusade mannen är inte alls nöjd med svaret, han tycker inte att det är något man grundar en hel relation på, men jag inser att jag just fått något att ta upp på bröllopet.

Tillbaka till igår. Frågor har ställts till den blivande maken och nu ska min väninna försöka gissa vad han har svarat. Paret har känt varandra i knappt 2 år och det är med viss spänning hon läser upp frågorna och svarar på dem. Det visar sig att de känner varandra väldigt bra, men på hans svar kan man också förstå att han förstår och accepterar henne. De är mycket olika på många olika plan, men de ger varandra friheten att vara sig själva, de försöker inte ändra på varandra och kan se fördelarna med varandras sidor och egenskaper.

Det blev en oerhört fin och kärleksfull stund när vi fick höra deras svar och en bjärt kontrast till momentet innan då den blivande bruden fick redogöra för alla tidigare relationer och relationsförsök under åren som föregick mötet med den blivande mannen.

Och jag insåg hur viktigt det är att våga vara sig själv, stå upp för den man är, att inte anpassa sig till det man tror att andra vill ha, att inte kompromissa med viktiga saker, att välja bort det som inte känns rätt och våga vänta. För tids nog finner kakan sin maka, och då kan det bli precis hur bra som helst!

Annonser

Min första ayurvedakonsultation

Idag har jag varit på min första Ayurvedakonsultation med Janesh Vaidya, (finns även på Facebook!), vars böcker och föreläsningar jag skrivit om i ett tidigare inlägg, HÄR. Han är en ayurvedisk läkare och jag har sen jag varit i Indien varit nyfiken på att träffa en sådan för en konsultation.

Som jag skrev i det tidigare inlägget hade jag lite förväntningar men jag hade ändå inte trott att jag dels skulle vara så himla nervös som jag var innan, eller att han skulle kunna läsa mig som en öppen bok redan innan han börjat själva diagnostiken. Jo, jo, jag lär mig något nytt om mig själv varje dag.

Förutom att han bekräftade det jag själv gissat, att mitt dominerande element är pitta (se mer om doshorna / de tre olika personlighetstyperna t.ex. här) och har en obalans både i pitta och i vata (lite knas både med det fysiska och det själsliga helt kortfattat) så beskrev han direkt var jag är i livet själsligt, hur jag mår och vad som inte funkar bra. Det var ganska överrumplande faktiskt. Och ledsamt. För han såg det som jag försöker ”stoppa undan”, som man ju gärna gör med saker som gör en ledsen eller som man vet inte är så bra men man orkar-inte-ta-tag-i-det-just-nu.

Jag hade nog förväntat mig lite mer prat om det fysiska, istället blev det som en terapitimme där han utan att jag sa något satte fingret på alla ömma punkter. Men han gjorde det med både humor och omtanke, han är en varm och mjuk person som jag fick förtroende för. Man får lätt det med någon som ser förbi ens yta, det går liksom inte att bortse från att han har en förmåga som få människor har. Det påverkade mig på ett djupare plan än jag hade trott.

Heart chakra

Hjärt chakrat - måste öppnas upp

Nu ska här fixas till! Med hjälp av rätt mat (för mitt element Pitta), vila mitt på dagen, särskilda yogaövningar och sen lite terapi på det ska jag förhoppningsvis vara i bättre form – eller min puls ska vara i bättre form – nästa gång vi ses om 3 månader. Spännande och jag måste ju ändå tycka det är rätt hoppfullt.

Nu har jag faktiskt inte mindre än 2 män som professionellt följer mig, peppar mig och vill få mig att öppna upp och möta kärleken. För jag är ju singel och måste enligt Janesh ”damma av” min kvinnliga och flirtiga sida. Jag har den djupt inom mig men nu måste jag plocka fram den. Jajamensan, det ska jag.