Vi äter det vi gör för att…?

Hur tänker vi kring mat egentligen? Jag har efter några kommentarer i lunchrummet funderat lite på det i veckan. Jag åt makrill till lunch en dag och en kollega kom då fram och sa: ”jaha, ska du äta Omega 3 nu?”. Så hade jag inte riktigt tänkt. Däremot hade jag just läst artikeln i DN om hur en studie visat att bröd med hela kärnor gav en väldigt lång mättnadskänsla och därför var både bra och nyttigt. Jag söker alltid efter sånt som håller mig mätt lite längre så jag la makrill (för ytterligare protein) på det danska brödet fyllt av hela kärnor. Men, Omega 3 hade jag alltså inte tänkt på, det var mer en bonus.Satt sen och åt apelsin med keso (en favorit sen jag var liten) som fika och min chef kom fram och sa att det är ”jättemycket fruktsocker i apelsin”. Som en varning. Jag tror hon äter LCHF och därför undviker allt som kan vara potentiellt sött.

Igår berättade jag för en kollega att jag för ovanlighetens skull druckit vin flera gånger denna vecka. ”Rött eller vitt?” frågade hon. Jag har faktiskt druckit både vitt, rött och rosé denna vecka, så det svarade jag. ”Bra, då har du fått något som både är bra för hjärtat och nervsystemet.”Är det så här för alla? Tänker man nu för tiden mer i termer av ”functional food”? Jag tycker inte det är något problem men jag fascineras av hur utbrett det verkar vara. Jag äter keso för att det är gott (och för att det är bra protein), jag äter frön av samma anledning, när jag köper granatäpple tänker jag på att jag läst att det kan förebygga hudcancer (som jag har i familjen) och när jag äter hasselnötter med yoghurt på kvällen tänker jag på hur de sägs hjälpa sömnen, och så vidare. Men – jag tycker inte det är något problem direkt. Och jag förstår att många, säkert de allra flesta, inte tänker så mycket i termer av bieffekter eller funktionen av mat annat än som något som förhoppningsvis mättar. Jag gillar att veta vad som sägs vara bra med det ena och det andra men jag tror också man ska vara skeptisk. Att kaffe ska vara så himla bra för mycket, som t.ex. att förebygga bröstcancer, är jag skeptisk till. Där tror jag snarare att det finns många bieffekter av kaffe som gör att de mäktiga kaffeproducenterna ser till att köpa studier som förespråkar användandet av kaffe. Men det är ju en helt annan historia…

Förbjudet med corn flakes?!

Hört på gymmet i morse, en dialog mellan 2 smaaaaala och söta tjejer i knappt 30-årsåldern.

-Vad ska du äta till frukost? – Äggmacka tror jag, jag är tyvärr väldigt svag för bröd. – Men det är väl typ okej om man inte äter en hel vit limpa väl? – Vet du att en kompis får massa sorters flingor på sitt jobb till frukost, det har jag inte ätit på jättelänge, det känns typ förbjudet.

Och så vidare ett tag. Men hallå! Jag vet att jag har lite idéer för mig om vad jag ska äta och inte äta och att kolhydrater är något jag försöker skära ner på – framförallt de snabba. Men ändå, är bröd och flingor typ ”farliga” nu? Även för tränande smalisar? Jag reagerade rätt starkt, även om jag vet att jag också är med på tåget och har lagt om mina kostvanor väldigt mycket sen jag var student.

För 10 – 15 år sen såg det ut så här: Jag drack O´boy, åt mycket pasta, ris, mannagrynsgröt, potatis, mycket bröd, mer alkohol än grönsaker (under studenttiden i alla fall), piroger, nudlar, pizza då och då och så vidare. Fett var mycket farligare än socker, som mest var farligt för tänderna men inte blev man tjock av socker? Frukt & grönsaker fick man äta HUR mycket man ville av, Viktväktarna regerade som tipsare om ”bra mat”. En tesked olja på dressingen och att steka utan smör var devisen.

Nu för tiden ska man akta sig för allt som är vitt (både enligt LCHF och GI, om det inte är grädde & smör förstås, då är det mer än rätt enligt LCHF), allt som varit processat är farligt och i synnerhet socker som är en riktig bov. Fett är bra och till och med kokosfett som tidigare var jättefarligt är nu istället jättebra (om det inte är för raffinerat förstås). Frukt ska undvikas enligt LCHF och ska ätas sparsamt enligt GI. Vissa frukter är okej andra ska man äta bara då och då, för de innehåller ju SOCKER som är så farligt. Man blir Tjock av det. Mörk choklad är bra och vin är bra, men allt i små doser. ”En ruta räcker” har blivit som en regel. (Förut tyckte man en halv 200-grammare var lagom…och då var det mjölkchoklad och absolut inte mörk choklad som gällde).

Mycket gott men sällan rekommenderat!

Mycket gott men sällan rekommenderat!

Jag tror inte jag är ensam om att ha sett och kanske i viss mån hakat på ”de nya matfilosofierna”. Och jag både raljerar lite samtidigt som jag måste erkänna att jag så klart är väldigt påverkad av dem.

Kontentan är, om det nu går att hitta en kontenta i detta, att det är sorgligt att de rön som säkert är bra och kloka samtidigt gör att vissa saker blir ”förbjudna” och ”farliga”. Inte undra på att man blir förvirrad. Jag tror man ska försöka hitta ett sätt som funkar för en själv, kanske testa LCHF eller GI om man vill gå ner i vikt / hålla vikten eller bara få koll på blodsockret. Men börjar man förbjuda saker tror jag det blir osunt, vad det än är man förbjuder.

För mig är allt tillåtet, ibland i alla fall. Och semlor är alltid tillåtna, det är bara tur att de inte alltid finns att köpa 🙂

Matdagbok – för och emot

Jag provade att föra matdagbok ett tag. Det var först på inrådan av min PT som sen skulle läsa den och ”korrigera min kost”. Men den såg aldrig tillräckligt ”bra” ut för att visa honom. Jag tänkte alltid att NÄSTA vecka kommer jag äta lite bättre men den veckan kom aldrig… Min PT säger t.ex. nej till att blanda olika proteinkällor (nej till paella eller bufféer), nej till nötter och ost på kvällen och han har en massa andra idéer. Han är helt enkelt helt ”ute”, för vem är rädd för fett i såna här LCHF-tider??!

Så matdagboken blev mer ett litet nöje för mig själv, och det påverkade faktiskt inte vad jag åt. Däremot insåg jag att trots att jag av andra anses äta ”väldigt nyttigt”, så åt jag faktiskt något sött i princip varje dag. En bulle, en bit tårta på jobbet (många fyller år i april och maj och man måste ju prova bååååda tårtorna…), choklad och så något till helgfikat. Sockerberoende med andra ord! Det är nog inte så konstigt att vikten står stilla trots ökad träningsdos om  jag varvar hälsosam mat med bullar och tårta. Men det gör ju inget, man måste ju få leva också!

Matdagboken har jag slutat med, det var intressant så länge det varade. Jag insåg också att det inte påverkade det jag åt så min snälla kollega som oroade sig för att jag skulle få ätstörningar kan andas ut. Jag vet att det kan vara lite riskabelt att börja kartlägga mat så det blir en fixering, men det verkat tack och lov inte ligga för mig! Ätstörd är jag väl ändå skulle vissa tycka, men inte så ett osunt sätt. Kan nog inte rekommendera att föra matdagbok om det inte är så att man är riktigt överviktig och verkligen inte förstår varför, då kan det nog fylla sin funktion. För jag fick insikt om hur mycket jag åt som jag inte ”visste om”.

En rå hamburgertallrikEftersom dagen går i matens tecken visar jag vad jag lagade till mina 2 middagsgäster ikväll. Temat var önskat av dem – raw food. Och det serverades ”hamburgare” (gjorda på bland annat valnötter, solrosfrön, vitlök, champinjoner och morrötter) med hemmagjord ketchup m.m.

Nu blev det väldigt mycket tjat om mat. Jag är trött och mat är ett stort intresse. Har mycket annat i mitt huvud men får dela med mig av det en annan gång.

Nu väntar en god bok, springkläderna ligger framme och matlådan är packad.

Tjing!

Raw food

Jag tänker mycket på vad jag äter utan att bli fanatisk. Tycker jag iallafall. Jag är väldigt intresserad av mat, både av att laga och av att äta och exotisk mat lockar mig liksom ”mat-trender” om man nu kan kalla t.ex. raw food (okej då – rå mat, men jag väljer att använda mig av det engelska uttrycket för det är det absolut mest använda även i Sverige) för detta. Jag i perioder ätit GI, testat LCHF, som student åt jag nästan bara husmanskost och nog har jag nån (eller några) kokböcker från Viktväktarna också.

Första gången jag kom i kontakt med raw food var för nästan ett år sen och jag tyckte det var väldigt skumt att bara äta kall, helt oprocessad mat som inte fick värmas upp. Det lät så begränsande tyckte jag. Fördelarna sades vara att man tog tillvara på matens (läs grönsaker, frön, nötter och frukter) alla näringsämnen som till stor del försvinner vid uppvärmning. Jag var fortfarande skeptisk men nyfiken som jag är provade jag att bara handla hem sånt som var ekologiskt och obehandlat. På nätet finns många recept (förvånansvärt stor andel är recept på efterrätter men det är en helt annan historia, jag kommer nog in på det också nån dag!) och jag satte igång. Och tyckte om det! Så från att ha varit skeptisk gick jag till att äta uteslutande raw food i nästan 3 månader, med allt från hemmagroddade bönor och linser till raw hamburgare med raw ketchup – allt utan tillsatser (som socker, E-ämnen, konserveringsmedel, palmolja… you name it). Mina vänner tyckte, till min förvåning, att maten jag lagade var god och själv mådde jag superbra av den. Här finns ett spännande ställe med raw fika och mycket annat på Österlen i Skåne: Kivks lilla Råa som också har en bra nätbutik för den som vill testa raw food på riktigt med allt vad det innebär (för er andra också förstås!).

Vad var fördelarna då? Jo, jag gick faktiskt ner några kilo i vikt, trots att jag åt mycket frön och nötter, jag hade inga blodsockersvängningar (som jag annars lider en del av), var aldrig proppmätt och jag visste att ALLT jag åt var rena och naturliga råvaror som gav min kropp bara bra saker.

Så, varför har jag inte fortsatt med raw food om det var så himla bra då? Jo, jag är lite lat också, och det är inte så enkelt att leva ett socialt liv om man begränsar sig så mycket. Jag gick på en middag där jag tog med mig egen mat, och jag åt endast lax i ugn som varm mat (kändes bra att få i mig lite fisk), men sen då: när jag började dejta och ville kunna äta ute ibland… då sprack det. Men det gjorde inget, för jag lärde mig en massa på kuppen och lagar nu när sommaren är här mer och mer raw food igen, för att jag mår så himla bra av det! Som idag när jag ätit en helt raw lunch, känner mig mätt på ett behagligt sätt.

Dagens raw lunch

Här kommer ett ”recept” av en god råkostsallad som utgör en av många tillbehör i min raw food: finriv eller finhacka (i matberedare) morötter, finriv färsk ingefära och blanda i detta tillsammans med små bitar apelsin, färskpressad citronjuice och lite salt. Klart!