Att äta enligt ayurveda

Jag är väldigt förtjust i att laga mat, det framgår av mina första blogginlägg som t.ex. det här om raw food och det här. Ända sen jag flyttade hemifrån har jag lagat mycket mat, både till mig själv och till alla gäster som besöker mig.

En ny dimension har tillkommit nu med Ayurveda som ger kostråd utifrån kroppskonstitution (vata, pitta eller kapha). Idag testade jag att gå och handla med en lista över livsmedel jag ska försöka undvika / äta mindre av och sådana som passar väldigt bra till min kroppstyp (pittadominant). Det är svårt att helt undvika de livsmedel som är pittahöjande och som alltså inte är bra för mig men jag förstår ju helt klart varför de finns med på listan. Sånt jag ska undvika är t.ex. starka kryddor, lök, paprika, morot, yoghurt, kaffe och alkohol. Och ska jag vara ärlig mot mig själv (vilket inte alltid är så lätt) så vet jag med mig att magsyran ökar med mycket av de här sakerna och jag mår bättre om jag undviker dem. Alltså inget ”hokus-pokus”! Fast varför jag inte ska äta avocado och tomat förstår jag faktiskt inte, så där kommer jag nog fuska lite.

Mat för en pitta enligt ayurvedaI stället för att gå och sura över det jag inte bör köpa fokuserade jag på det som jag kan äta mycket av: blomkål, broccoli, mango, persilja, squash, kål & tranbär, och gjorde en sallad av dessa ingredienser. Fuskade och hade i en tomat och lite paprika som jag hade hemma. Till detta åt jag fetaost (mejeriprodukter är bra för mig, men inte för salt ost eller yoghurt då) och oliver. Rostade solrosfrön och pumpakärnor (som är bra för mig) och strödde över, mums! Tyvärr är nötter annars något jag helst ska undvika. Det tycker jag känns trist eftersom mandel och hasselnötter är mitt favoritmellanmål, samtidigt som jag vet att magen lätt blir knasig om jag äter dem.

Jag anses nog av några vara lite av en kuf på jobbet, eftersom jag äter så ofta. Jag har alltid känt behov av att äta ofta, att vara hungrig för mig är plågsamt. Även för omgivningen är det det eftersom jag inte blir mitt vanliga glada jag om jag inte får äta. Lindrigt uttryckt. Därför blev jag så glad när jag läste i ”Ayurveda för ditt sinne” om pittadominanta: ”Hoppa aldrig över en måltid!, Det finns ett gammalt ayurvediskt ordstäv om pittadominanta som säger att det inte finns något farligare än att hoppa över en måltid.” Ha – där får ni alla som tycker det verkar lite fånigt att äta så regelbundet som jag gör, och vara så beroende av det.

Tänk förresten att det fortfarande är som sommar ute. I natt när jag kom hem en bit efter midnatt var det 20 grader varmt. Riktigt härligt för att nästan vara september!

Förbjudet med corn flakes?!

Hört på gymmet i morse, en dialog mellan 2 smaaaaala och söta tjejer i knappt 30-årsåldern.

-Vad ska du äta till frukost? – Äggmacka tror jag, jag är tyvärr väldigt svag för bröd. – Men det är väl typ okej om man inte äter en hel vit limpa väl? – Vet du att en kompis får massa sorters flingor på sitt jobb till frukost, det har jag inte ätit på jättelänge, det känns typ förbjudet.

Och så vidare ett tag. Men hallå! Jag vet att jag har lite idéer för mig om vad jag ska äta och inte äta och att kolhydrater är något jag försöker skära ner på – framförallt de snabba. Men ändå, är bröd och flingor typ ”farliga” nu? Även för tränande smalisar? Jag reagerade rätt starkt, även om jag vet att jag också är med på tåget och har lagt om mina kostvanor väldigt mycket sen jag var student.

För 10 – 15 år sen såg det ut så här: Jag drack O´boy, åt mycket pasta, ris, mannagrynsgröt, potatis, mycket bröd, mer alkohol än grönsaker (under studenttiden i alla fall), piroger, nudlar, pizza då och då och så vidare. Fett var mycket farligare än socker, som mest var farligt för tänderna men inte blev man tjock av socker? Frukt & grönsaker fick man äta HUR mycket man ville av, Viktväktarna regerade som tipsare om ”bra mat”. En tesked olja på dressingen och att steka utan smör var devisen.

Nu för tiden ska man akta sig för allt som är vitt (både enligt LCHF och GI, om det inte är grädde & smör förstås, då är det mer än rätt enligt LCHF), allt som varit processat är farligt och i synnerhet socker som är en riktig bov. Fett är bra och till och med kokosfett som tidigare var jättefarligt är nu istället jättebra (om det inte är för raffinerat förstås). Frukt ska undvikas enligt LCHF och ska ätas sparsamt enligt GI. Vissa frukter är okej andra ska man äta bara då och då, för de innehåller ju SOCKER som är så farligt. Man blir Tjock av det. Mörk choklad är bra och vin är bra, men allt i små doser. ”En ruta räcker” har blivit som en regel. (Förut tyckte man en halv 200-grammare var lagom…och då var det mjölkchoklad och absolut inte mörk choklad som gällde).

Mycket gott men sällan rekommenderat!

Mycket gott men sällan rekommenderat!

Jag tror inte jag är ensam om att ha sett och kanske i viss mån hakat på ”de nya matfilosofierna”. Och jag både raljerar lite samtidigt som jag måste erkänna att jag så klart är väldigt påverkad av dem.

Kontentan är, om det nu går att hitta en kontenta i detta, att det är sorgligt att de rön som säkert är bra och kloka samtidigt gör att vissa saker blir ”förbjudna” och ”farliga”. Inte undra på att man blir förvirrad. Jag tror man ska försöka hitta ett sätt som funkar för en själv, kanske testa LCHF eller GI om man vill gå ner i vikt / hålla vikten eller bara få koll på blodsockret. Men börjar man förbjuda saker tror jag det blir osunt, vad det än är man förbjuder.

För mig är allt tillåtet, ibland i alla fall. Och semlor är alltid tillåtna, det är bara tur att de inte alltid finns att köpa 🙂

Matdagbok – för och emot

Jag provade att föra matdagbok ett tag. Det var först på inrådan av min PT som sen skulle läsa den och ”korrigera min kost”. Men den såg aldrig tillräckligt ”bra” ut för att visa honom. Jag tänkte alltid att NÄSTA vecka kommer jag äta lite bättre men den veckan kom aldrig… Min PT säger t.ex. nej till att blanda olika proteinkällor (nej till paella eller bufféer), nej till nötter och ost på kvällen och han har en massa andra idéer. Han är helt enkelt helt ”ute”, för vem är rädd för fett i såna här LCHF-tider??!

Så matdagboken blev mer ett litet nöje för mig själv, och det påverkade faktiskt inte vad jag åt. Däremot insåg jag att trots att jag av andra anses äta ”väldigt nyttigt”, så åt jag faktiskt något sött i princip varje dag. En bulle, en bit tårta på jobbet (många fyller år i april och maj och man måste ju prova bååååda tårtorna…), choklad och så något till helgfikat. Sockerberoende med andra ord! Det är nog inte så konstigt att vikten står stilla trots ökad träningsdos om  jag varvar hälsosam mat med bullar och tårta. Men det gör ju inget, man måste ju få leva också!

Matdagboken har jag slutat med, det var intressant så länge det varade. Jag insåg också att det inte påverkade det jag åt så min snälla kollega som oroade sig för att jag skulle få ätstörningar kan andas ut. Jag vet att det kan vara lite riskabelt att börja kartlägga mat så det blir en fixering, men det verkat tack och lov inte ligga för mig! Ätstörd är jag väl ändå skulle vissa tycka, men inte så ett osunt sätt. Kan nog inte rekommendera att föra matdagbok om det inte är så att man är riktigt överviktig och verkligen inte förstår varför, då kan det nog fylla sin funktion. För jag fick insikt om hur mycket jag åt som jag inte ”visste om”.

En rå hamburgertallrikEftersom dagen går i matens tecken visar jag vad jag lagade till mina 2 middagsgäster ikväll. Temat var önskat av dem – raw food. Och det serverades ”hamburgare” (gjorda på bland annat valnötter, solrosfrön, vitlök, champinjoner och morrötter) med hemmagjord ketchup m.m.

Nu blev det väldigt mycket tjat om mat. Jag är trött och mat är ett stort intresse. Har mycket annat i mitt huvud men får dela med mig av det en annan gång.

Nu väntar en god bok, springkläderna ligger framme och matlådan är packad.

Tjing!