Tacksamhet, så enkelt och ändå så svårt

Tacksamhet är ett av mina favoritteman när jag håller yogaklass. Det ligger en sån styrka i att känna tacksamhet och att kunna hitta saker att vara tacksam för mitt i en kris eller sorg, eller i en grå vardag för den delen. Kanhända har jag utvecklat en alltför låg tolerans när det gäller gnäll och negativa uttalanden och samtal men jag tror det är sunt samtidigt. Att inte omge sig med negativa människor, att inte stämma in i en allmän klagosång (ja fy vad vädret är dåligt och fy vad det är trångt på tunnelbanan och stackars oss som har så mycket elände just nu…och så vidare), tror jag är bra för sinnet. Tror vi påverkas av det negativa mer än vi tror.

Tillbaka till tacksamhet då. Det finns mycket skrivet om hur tacksamhet kan påverka hälsan i positiv riktning och även andra fördelar med den. Ska därför inte upprepa det som lätt går att hitta på nätet. Men jag tror verkligen att det gör en skillnad att fokusera mer på tacksamhet än på det som går att klaga på i livet!

Men vadå tacksamhet, kanske nån tänker nu. Det kanske inte finns nåt att vara tacksam för?! Jag vill ju tro att det alltid finns det. Framförallt hos de flesta som bor i Sverige, om jag ska generalisera. Tacksamheten kan röra det faktum att du bor i Sverige, har tillgång till bra sjukvård och att du har möjlighet att studera, du har ett jobb, det finns A-kassa för den som inte har ett jobb, och så vidare. Tacksamhet kan också handla om en frisk kropp, vänner, eller kanske bara en vän, eller en kärlek, ett barn eller ett kärt djur. Eller en vacker dag, en god kopp te, en tanke eller en kram. Oftast finns det väldigt mycket att vara tacksam för. Många av oss har ett överflöd av saker att vara tacksamma för, men ser bara den där saken som skaver: -Jobbet som någon annan fick, avundsjuka på någon som tjänar mer, vädret, saknaden efter någon eller en idé om att ens näsa har fel form.

En klok kvinna sa nyss till mig att om vi kan titta tillbaka på en händelse med en känsla av lugn och tacksamhet, då vet vi att vi har helat den situationen eller händelsen. Vi bär den inte längre med oss. Det är svårt att känna tacksamhet för situationer som gjort ont men med tiden blir det lättare. Även av smärtsamma händelser har vi något att lära av och tillslut kan vi även känna tacksamhet för erfarenheten. När jag fick höra detta insåg jag att den relation som tog slut för ett år sedan, där jag blev sårad i både ord och handling, inte riktigt är ”klar”. Kan fortfarande känna smärta när jag går tillbaka till minnena, Men, jag kan också känna viss tacksamhet, om jag känner in i mig själv. Jag lärde mig nog lite om mig själv som jag behövde en relation för att få fatt på. Så även om tacksamhet inte är den dominerande känslan så finns den där. Och jag har ett val, att fokusera på smärtan eller insikterna som jag också fick med mig. Vi har alltid, alltid ett val. Det är inte på något sätt ”farligt” att fokusera på det positiva eller försöka hitta något att vara tacksam för. Det är inte att ducka för sanningen eller att lura sig själv, för det finns alltid flera sidor av samma sak. Och alltid har vi ett val av vilken sida vi vill lägga fokus och energi på.

Jag har tidigare bloggat om Tacksamhetsdagbok (läs gärna- rekommenderar verkligen att skriva i en sån!) så det har varit ett kärt ämne i flera år. Och om jag går till nuet i mitt liv då. Hur är det där? Jag har precis förlorat min pappa. Det är tungt och jag gråter mycket. Men redan på sjukhuset kunde jag känna tacksamhet till det han slipper. Tex ligga på sjukhus och ta mängder med mediciner. Är tacksam för vår fina relation och över att vi trots allt fick så många år med honom. Är tacksam för att han fick dö lugnt och stilla, omgiven av de närmsta, utan ångest eller smärta. Är tacksam för allt jag lärt mig av pappa, och när jag känner tacksamhet blir sorgen lite, lite lättare att bära.

Annonser

En månad senare

Det har gått nästan en månad sen jag skrev sist. Det har varit fullt upp och de sista två veckorna har jag varit sjukskriven efter en operation. Har, trots att jag varit hemma och börjat bli piggare, inte haft någon direkt inspiration till att skriva.

Jag har som ambition att vara positiv i min blogg. Att tänka i positiva banor, se motgångar som något lärorikt och jag vill försöka inspirera andra till att göra detsamma. Efter min olyckliga romans runt min födelsedag och min operation har energin varit låg och tyvärr inte lika positiv som vanligt. Antar att det fysiska har en förmåga att dra ner även det mentala.

Det är viktigt att komma ihåg det, att man ibland hamnar i ett ”tillstånd”. Som jag har gjort nu. Jag har mycket mindre ork (pga operationen) just nu, och det påverkar mitt humör. Jag har svårt att hitta glädjen och den känsla av hoppfullhet som jag tidigare kände, och hade känt praktiskt taget hela vintern och våren. Men, det är förhoppningsvis bara ett ”tillstånd”, och sådana är övergående. Förlåt om jag låter tjatig, men jag skriver det lika mycket för min egen del: ”even this shall pass”. Det känns bättre när jag får mig själv att tro på det. Då har jag också lättare att acceptera att det just nu inte är så muntert.

Det är kanske fel att säga att jag har som mål att vara positiv hela tiden i min blogg. Livet går upp och ner och det färgar så klart det jag skriver. Att jag nu känner mindre hoppfullhet och snarare oroar mig för det jag inte har är ju min verklighet. Som jag hoppas förändras när jag minst anar det. Just nu anar jag just ingenting… vad kommer ut av det?!

Låt den rätte komma in…

Enligt attraktionslagen ska man skapa känslor och tankar som om man redan hade uppnått det man vill. Man ska odla sina positiva känslor och leva som om det man önskar sig redan fanns framför en.

Jag har inte läst ”the Secret” men jag har bläddrat i den. Tror det var där jag lärde mig att för att träffa en partner kan det hjälpa att hänga fram en extra galge eller göra lite plats i garderoben, så att den framtida partnern får plats. Flummigt, det håller jag med om, men samtidigt så kan jag inte låta bli att tänka lite i de här banorna. Jag menar, om man är glad och nöjd så får man oftast mer av det positiva – är inte det en form av manifestering av attraktionslagen?

Nu har jag målat om, vilket förenklar en framtida försäljning av min lägenhet. Som jag kommer att göra först när jag träffar någon jag vill flytta ihop med. Inte förr. Sen har jag köpt en ny säng. Min första NYA säng, som dessutom är den bredaste säng jag haft. Där finns plats för mig att bre ut mig, eller för mig och en till. Utan att det blir för trångt och utan att man möts i en grop i mitten som i min nuvarande säng…

Utöver detta känner jag mig glad och full av tillförsikt. Det känns bra att satsa på mig själv och min omgivning och jag tror att det kan gynna mig på flera sätt. Men det får tiden utvisa. Tror ni på attraktionslagen?

Hoppfullhet!

Idag är en bra dag. När jag i morse var på gymmet och tittade mig i spegeln kände jag mig Glad! Kanske var det endorfinerna som påverkade mig men känslan sitter fortfarande kvar. Jag känner mig på ett mycket allmängiltigt plan ”hoppfull”. Det gäller inte bara mig, jag känner mig hoppfull för andra också. Känner hoppfullhet inför att de kommer att få det de vill ha, att saker och ting kommer att ordna sig och att det blir till det bästa för alla.

Ovanlig känsla. Jag som brukar känna av min vårdeppighet nu känner istället av en massa vårkänslor. Killarna på gymmet luktade extra gott. De unga killarna på jobbet är extra snygga. Morgonen är härlig med solens tidiga uppgång och även den näsbitande kylan är på något sätt positiv.

Det är väl okej att vara glad och odelat positiv ibland?! Kanske är det våren. Kanske är det min träning. Hur som helst så är det ju delar av mitt liv just nu, så det är en bra dag. Hoppas fler känner likadant eller kan förmå sig att se lite mer hoppfullt på tillvaron och framtiden. Vi behöver det! Vi förtjänar det!tack Chezsofia för lån av bild

Livets bergochdalbana – ”peptalk”

Livet kan verkligen gå upp och ner. Det är så lätt att låta hela livet färgas av en negativ tanke eller en känsla, och låta den påverka hela sinnesstämningen, när det egentligen handlar om att man har något som oroar, eller att man är ledsen för något specifikt. Det innebär ju inte att ”allt” är dåligt. Det är viktigt att se det för vad det är och inte fastna i en nedåtgående spiral av negativitet. IndienPratade idag på terapin om ”felaktiga antaganden”. Så bra med lite repetition. Att se sin situation och tänka: den kan aldrig förändras, är exempel på ett felaktigt antagande. Att bara dra slutsatser från ens erfarenheter säger inget om framtiden. Eller jo, lite säger det ju, som Einstein sa är det bara idioter som gör samma sak och förväntar sig ett nytt resultat, så det ger ju en liten fingervisning om vad det handlar om!

Framtiden kan man alltid ändra på, oavsett om det gäller små eller stora förändringar – så det är DU som bestämmer! Kanske blir inte allt som man vill det ska bli med en gång, processer tar alltid längre tid än man vill. Men skam den som ger sig. Jag är väldigt tacksam för att jag är där jag är och mår som jag gör. Visst är jag inte alltid glad, visst oroar jag mig och känner mig ledsen ibland över saker jag saknar. Men jag blir bättre och bättre på att känna tillit och att kunna känna flera olika känslor samtidigt. Det är inte antingen svart eller vitt, det finns oftast väldigt mycket positivt och roligt även de dagar då problemen känns som störst.

Sen några ord som man sa när jag var tonåring men som fortfarande känns aktuella:

If it hurts – don´t do it! eller i min tolkning: Känns det fel så ÄR det fel, välj då en annan väg!