Änglar i olika former

På väg hem från ett par vänner en bit utanför stan (Nacka) insåg jag att jag satt på fel buss. Var plötsligt på väg mot Tyresö i stället för Slussen. Även om jag inte är så duktig på geografi insåg jag att Tyresö var väldigt fel. Busschauffören var snäll nog att stanna direkt utmed vägen när vi båda insett hur fel jag var ute.

Sen stod jag där på en främmande trottoar, i en främmande förort, i mörkret, och skulle försöka hitta en busshållplats med en buss mot Slussen. Det gick först inte så bra. Jag är lite mörkrädd och det var rätt ödsligt, så jag var inte helt nöjd med min situation. Men, då dök en ängel upp! Hon var kanske ingen ängel, men hon hade fluffigt gulaktigt hår och när jag frågade henne om bussen till Slussen pekade hon bakom sig och sa att ”det går en där om 18 minuter”. Så fortsatte hon: ”men det går bussar där borta och dit är jag på väg”. Vilken lycka!

Nu fick jag både en vägvisare och sällskap genom Sickla affärsområde och under tågrälsen (sa jag att det var sent och att jag är mörkrädd?), hela vägen till rätt busshållplats. Där skildes vi åt när vi klev på bussen och önskade varandra en god kväll när vi klev av i Slussen.

En liten banal historia kanske men för mig så gjorde mötet med den här kvinnan (som såg ut som en ängel och dök upp som en sådan!) en otrolig skillnad för min kväll. Varm i hjärtat!

Idag förlorade jag en ängel. På silversmidet var jag nästan klar med min 4:e ängel, som jag tänkt ge bort till någon som snart fyller år. Jag fick mycket beröm för den och kände mig väldigt nöjd. Så när jag slipade den tappade jag greppet, och den for iväg. Ut i ingenstans. I ett nästan slutet utrymme försvann den för att inte dyka upp igen, hur vi än letade (jag fick hjälp av många!!).

Änglar är tydligen bara till för flyktiga möten. Undrar bara hur jag ska förklara för M att hennes ängel finns men att hon inte kan få den fysiskt. Funkar det tror ni? En skyddsängel ska kanske vara fri? För mig känns det bättre att tänka så än att gräma mig över att hon försvann. ”Even this will change”. ängel

Vad ska man tro på?

Man får tro på olika saker, och det gör också vi människor. Vissa tror på Gud, vissa tror på andar och änglar och vissa tror bara på människor och att det inte finns något mer.

Själv vet jag faktiskt inte vad jag tror på. Men jag tror det finns mycket som jag inte kan se eller ta på, och jag tror att vi människor har mycket större förmågor än vi tror vi har. Olika vänner berättar om tankeöverföring, kontakt med Gud, syner, sanndrömmar och annat oförklarligt. Även om det är svårt att tro på är det nästan ännu svårare att avfärda – när det handlar om nära och kloka vänner som berättar om egna upplevelser.

Jag har varit hos ett medium (vilket jag skrivit om tidigare här), jag läser horoskop men jag vet samtidigt inte, vad tror jag på? De som TROR på något, en gud, en skyddsängel eller något liknande, verkar få styrka av detta. Så jag önskar nog att jag kunde tro lite mer.

Provade för första gången att lägga Tarotkort i helgen, tror de kallades ”änglakort”. Jag tänkte en fråga och så valde jag ut tre kort ut kortleken och la dem. Frågan var hur sommaren skulle bli och det första kortet skulle symbolisera dåtid, det andra nutid och det tredje framtid. Visserligen en kort tidshorisont ”sommaren” men ändå.

Det första kortet minns jag inte nu vad det var men det andra kortet var ”balance”, vilket jag tycker stämmer väldigt bra in på var jag är just nu. Det sista kortet hette ”emerging” och ska tydligen vara ett mycket bra kort med den här beskrivningen: ”Your true self- radiant, powerful, successful, and intelligent – is now shining through the surface. Allow your true self to be visible to others.”

Jag väljer att tro på detta, för visst låter det bra! Jag ska nu komma ut ur min puppa och visa mitt fantastiska jag. Eller förresten, tro på och tro på. Jag kan välja att försöka göra som kortet säger, öppna upp mer och se vad som händer. För det är ju inget som händer av sig själv, det tror jag ju inte egentligen. Och som alltid: Time will tell….

Träff med ett medium

Ja, jag är kanske en sökare som sagt var. Ikväll har jag träffat Betty Palko för andra gången, och det var liksom förra gången en intressant stund. Betty bor strax utanför London och var prinsessan Dianas medium i 5 år och hon reser nu runt i världen och träffar människor som vill ha vägledning, eller såna som är som jag – nyfikna.

Betty menar att det inte finns någon död utan att man går över till ”andra sidan”, till ett annat tillstånd. De människor som stått en nära och som inte längre lever finns kvar för oss levande, att ställa frågor till och få råd av. Hon menar att det dessutom finns skyddsänglar och att vi alla föds med en sådan som vakar över oss hela livet. Nu frågade jag inte varför det går så illa för vissa då men det är väl samma sak som med Gud – bara för att det finns något/någon där är inte det någon garanti för lycka och välstånd.

Betty sa att jag lever ett bra liv och att jag ska fortsätta ”go with the flow”. Jag ska lyssna på min intuition, inte vara rädd för förändringar och jag ska älska mig själv; inte vara så kritisk mot mig själv och inte heller analysera så mycket. Det är råd som jag verkligen behöver. Kanske råd som alla behöver?

Min farmor och mormor dök tydligen upp och pratade med Betty. De sa bl.a. att jag var på ”the right path” och att allt skulle gå mycket bra för mig. Betty pratade om att jag skulle flytta, resa långt och få mycket pengar. Givetvis ska jag träffa en ”lovely man” någon gång och att om ungefär ett år har väldigt mycket hänt i mitt liv. Stora förändringar. Rätt diffusa besked men bara positiva.

Jag har fått och kommer få frågan: TROR du på det hon säger, att hon kan se saker och vet saker? Svaret är att jag faktiskt inte riktigt vet vad jag ska tro. Men det är trevligt att träffa Betty det är skönt och höra henne säga att det kommer att gå bra för mig, att jag ska sluta oroa mig för ditten och datten och att jag är ”very well protected” och har många som älskar mig. Jag vill både tro på att jag har och vill gärna ha en skyddsängel. Det låter så tryggt!

I slutet av sessionen konstaterade Betty att jag är oxe (vilket jag är) och att min farmor sa att jag hade nåt problem med en tå. ”Känner du igen det?” frågade Betty. Tja, jag har ju faktiskt haft ont i en stortå hela dan på jobbet, helt oförklarligt. ”Ja, du ser, de vill verkligen visa för dig att de finns nära” sa Betty.

Jag gick därifrån ganska glad och lite förvirrad. Min onda tå hade helt gått över men att jag haft ont och nästan fått halta på jobbet, hur visste hon det?!