Om minnen och musik som påverkar

Visst är det häftigt med minnen. Ett minne som sitter i år efter år när andra minnen bleknar och försvinner är doftminnet. Jag har ett obefintligt ansiktsminne och ett allmänt dåligt minne när det gäller händelser och historier. Jag minns visserligen siffror men det är mitt doftminne som ger mig både njutning och glädje.

Som när jag gick till jobbet här om morgonen. Först passerade jag några ”ynglingar” och doften jag kände när de gick förbi gav mig en stark känsla av att vara inne i ett varmt tonårsrum och pussas. Just vilken pojkvän som luktat som just de här grabbarna kunde jag inte pricka in, men det var på 80-talet iallafall. Inget minne som jag direkt längtade tillbaka till men ändå ett trevligt minne av ungdomen!

Vid kyrkan jag sedan passerade brände de bort ogräs. Det luktade bränt och jag transporterades omedelbart tillbaka till Indien (där man eldar upp soporna). Solen sken och det var en varm morgon. Njöt av känslan av att ”vara där”, och fick samma lugn i kroppen som jag hade där – trots att jag var på väg till jobbet. Brandrök ger mig alltid Indienassociationer och gör mig glad och lugn.

Indien är ett land som präglat mig mycket. Även hörselminnet dyker upp här. När jag ligger i min säng och det är varmt inne, och kråkorna kraxar utanför, då är jag också tillbaka till Indien. Jag kan blunda och drömma mig bort. Kråkorna låter likadant där som här. Kråkorna ger mig en känsla av lugn och frihet, känslor jag hade i Indien.

Och apropå ljud & känslor så finns mycket att läsa om hur musik påverkar hur vi mår. Läs den här artikeln i DN om att styra sitt humör med musik, och den här intressanta artikeln i DN om att musik kan påverka hjärnan hos sjuka. Vi minns väl filmen ”Awakenings” med Robert De Niro och Robin Williams som bygger på just detta. Alla kan nog skriva under på att det kan påverka humöret men tydligen kan det påverka så mycket mer. Häftigt! Och nog är det fler än jag som kan minnas en viss skoldans / disco, vem man dansade tryckare med (om man nu blev uppbjuden) när man t.ex. hör låten Lady in red.

Så hitta musik som gör er glada och njut av sommarens alla dofter!

Annonser

Att vara nöjd i nuet och kanske längta lite…

I morse sprang jag och det kändes riktigt bra. Norr Mälarstrand är så vackert och kroppen kändes stark. Jag har haft en bra dag på jobbet, ätit lunch i solen med en kompis, fått komplimanger för mitt nyklippta hår och har ätit en god middag hos pappa. Det låter bra, nästan lite skrytigt, men vad är det jag sitter och tänker på? Jo, att jag inte har fått hångla på länge.

Hångla är här en omskrivning av att få vara nära någon som jag tycker mycket om och få pussa och kramas. Det är inte så konstigt att jag saknar och längtar efter det, det som är konstigt är jag fokuserar på det jag INTE har, istället för att fokusera på allt jag har. Kanske är det inte ens konstigt, det verkar vara så vi fungerar, att vi aldrig blir nöjda. Jag kan bara tycka att det är synd. Förbaskat synd!

Ska det vara så svårt? Jag har läst att vi har det inbyggt i oss att aldrig bli nöjda, att alltid vilja ha mer och aldrig ge upp jakten eller sökandet efter mer. På stenåldern var det tydligen mer praktiskt när allt inte fanns i överflöd. Det handlar om ”reptilhjärnan” om jag har förstått det hela rätt, men även en hjärna måste väl gå att manipulera?

Det går kanske med tankens kraft. Mycket går att ändra med tankar. Jag ska försöka. Jag ska påminna mig själv om allt fint jag har omkring mig, och försöka känna tillit till att det jag saknar kommer i sinom tid. Jag ska försöka vara medveten i det härliga nuet med sommar, sol och trevliga upplevelser, jag ska fokusera på det som är bra och njuta och känna mig tacksam över det. Vara nöjd helt enkelt. Och inte sträva efter annat och mer och känna saknad över det jag inte har.

Eller som min terapeut så klokt har sagt. Man kan istället för att känna saknad LÄNGTA efter något. Byt ord och plötsligt, en ny känsla. Det är ju lite härligt att längta…