Tacksamhet, så enkelt och ändå så svårt

Tacksamhet är ett av mina favoritteman när jag håller yogaklass. Det ligger en sån styrka i att känna tacksamhet och att kunna hitta saker att vara tacksam för mitt i en kris eller sorg, eller i en grå vardag för den delen. Kanhända har jag utvecklat en alltför låg tolerans när det gäller gnäll och negativa uttalanden och samtal men jag tror det är sunt samtidigt. Att inte omge sig med negativa människor, att inte stämma in i en allmän klagosång (ja fy vad vädret är dåligt och fy vad det är trångt på tunnelbanan och stackars oss som har så mycket elände just nu…och så vidare), tror jag är bra för sinnet. Tror vi påverkas av det negativa mer än vi tror.

Tillbaka till tacksamhet då. Det finns mycket skrivet om hur tacksamhet kan påverka hälsan i positiv riktning och även andra fördelar med den. Ska därför inte upprepa det som lätt går att hitta på nätet. Men jag tror verkligen att det gör en skillnad att fokusera mer på tacksamhet än på det som går att klaga på i livet!

Men vadå tacksamhet, kanske nån tänker nu. Det kanske inte finns nåt att vara tacksam för?! Jag vill ju tro att det alltid finns det. Framförallt hos de flesta som bor i Sverige, om jag ska generalisera. Tacksamheten kan röra det faktum att du bor i Sverige, har tillgång till bra sjukvård och att du har möjlighet att studera, du har ett jobb, det finns A-kassa för den som inte har ett jobb, och så vidare. Tacksamhet kan också handla om en frisk kropp, vänner, eller kanske bara en vän, eller en kärlek, ett barn eller ett kärt djur. Eller en vacker dag, en god kopp te, en tanke eller en kram. Oftast finns det väldigt mycket att vara tacksam för. Många av oss har ett överflöd av saker att vara tacksamma för, men ser bara den där saken som skaver: -Jobbet som någon annan fick, avundsjuka på någon som tjänar mer, vädret, saknaden efter någon eller en idé om att ens näsa har fel form.

En klok kvinna sa nyss till mig att om vi kan titta tillbaka på en händelse med en känsla av lugn och tacksamhet, då vet vi att vi har helat den situationen eller händelsen. Vi bär den inte längre med oss. Det är svårt att känna tacksamhet för situationer som gjort ont men med tiden blir det lättare. Även av smärtsamma händelser har vi något att lära av och tillslut kan vi även känna tacksamhet för erfarenheten. När jag fick höra detta insåg jag att den relation som tog slut för ett år sedan, där jag blev sårad i både ord och handling, inte riktigt är ”klar”. Kan fortfarande känna smärta när jag går tillbaka till minnena, Men, jag kan också känna viss tacksamhet, om jag känner in i mig själv. Jag lärde mig nog lite om mig själv som jag behövde en relation för att få fatt på. Så även om tacksamhet inte är den dominerande känslan så finns den där. Och jag har ett val, att fokusera på smärtan eller insikterna som jag också fick med mig. Vi har alltid, alltid ett val. Det är inte på något sätt ”farligt” att fokusera på det positiva eller försöka hitta något att vara tacksam för. Det är inte att ducka för sanningen eller att lura sig själv, för det finns alltid flera sidor av samma sak. Och alltid har vi ett val av vilken sida vi vill lägga fokus och energi på.

Jag har tidigare bloggat om Tacksamhetsdagbok (läs gärna- rekommenderar verkligen att skriva i en sån!) så det har varit ett kärt ämne i flera år. Och om jag går till nuet i mitt liv då. Hur är det där? Jag har precis förlorat min pappa. Det är tungt och jag gråter mycket. Men redan på sjukhuset kunde jag känna tacksamhet till det han slipper. Tex ligga på sjukhus och ta mängder med mediciner. Är tacksam för vår fina relation och över att vi trots allt fick så många år med honom. Är tacksam för att han fick dö lugnt och stilla, omgiven av de närmsta, utan ångest eller smärta. Är tacksam för allt jag lärt mig av pappa, och när jag känner tacksamhet blir sorgen lite, lite lättare att bära.

Annonser

Lära av yoga och mina fantastiska lärare

Jag har yogat till och från i cirka 10 år, och jag tycker att jag lär mig mer och mer av yogan. Det sista året har jag yogat med över 10 olika lärare, alla med olika inriktningar och bakgrund men en sak har de haft gemensamt – de har velat förmedla ett budskap som har handlat om livet utanför yogamattan.

För många är yoga enbart en träningsform, om det är det ju. Också. Men det finns så mycket mer att lära av yogan, sånt som inte handlar om att kunna sätta i händerna i golvet när man står upp eller kunna stå på huvudet i 5 minuter.

I Indien hade jag flera lärare, som oberoende av varandra, pratade om hur minnen och känslor sätter sig i kroppen och skapar blockeringar. T.ex. höftböjarna är ett sådant område. Tanken är att yogan ska hjälpa till att släppa blockeringarna – och släppa ut känslorna, traumor och annat som behöver komma upp till ytan och rensas bort. Lite som terapi!

Flera av mina lärare här hemma, t.ex. Fredrik Binette och Lou Åberg pratar mycket om att inte sträva, att i stället fokusera på där man är, här och nu. I stället för att som på mina ashtangayoga-klasser för 10 år sen, där vi fick lära oss att ”andas genom smärtan” för att nå längre och verkligen utsätta kroppen för påfrestningar, lär jag mig numera att acceptera och känna tacksamhet för min kropp och dess förmågor.

Shay Peretz är en annan fantastisk lärare, ganska ny för mig, som på klassen i lördags talade om hur yoga inte handlar om olika ställningar, utan att det handlar om att förena andning och kropp. Att vi lär oss andas helt enkelt, något vi tror vi kan men ofta inte gör på ett optimalt sätt. Känns själv hur hela kroppen och känslorna i den förändras om du i stället för att andas högt upp i lungorna drar djupa och lugna andetag ner i magen.

Shay pratade vidare om vikten av att vara tacksam för den kropp vi har, att känna tacksamhet för att vi har möjligheten att ta oss till yogamattan, till yogashalan, och att tacksamheten kan finnas där även om vi har ont i en axel eller har ett problematiskt knä som begränsar oss.

Lördagens klass var som alltid med Shay väldigt prestigelös ”jag lär mig av er också” och jag kände mig så närvarande i kroppen när jag gick därifrån och kände att jag börjar en ny yogaresa från och med nu. Det har väl varit på gång länge men det var som om något ”klickade till” i mig. Vad yogan kan ge mig mycket mer än bara det fysiska, vad jag kan vara snäll mot mig själv genom att yoga, att andas, att vila på min matta.

TACK till alla yogalärare som kommit min väg och som leder mig framåt, inåt, utåt och uppåt. Jag är säker på att jag blir en mer harmonisk och bättre människa tack vare er. Och tack vare mig själv! Namasté.träd på Gotland

Att uppskatta det man har

Det här är ett ämne jag återkommer till men det är viktigt att påminna sig om det man har, och att uppskatta det man har. För även om det finns brister i ens liv, i ens vardag, om det saknas något eller någon, så tror jag alla som läser det här har mycket bra också.

Det som idag triggade mina tankar åt det här hållet var min promenad till yogan i morse. För övrigt mitt första yogapass sen jag kom hem från Indien för 2 veckor sedan, känns så bra att vara igång igen! På väg till yogan, en rätt tidig söndagsmorgon med cirka 5 minusgrader, så passerade jag tre människor som låg och sov i sovsäckar på trottoaren i centrala Stockholm. Tyvärr ingen ovanlig syn men är ändå något som jag reagerar starkt på varje gång jag ser. För bara några dagar sen var det 15 grader minus, jag vet att några av dem låg och sov på samma ställen då också.

Så var tacksam för det som du faktiskt har. Jag får här tacka min mamma som många gånger påpekade att man ”skulle jämföra sig med dem som har det sämre”. Det är inte alltid konstruktivt att göra det men många gånger är det faktiskt det. Man ska så klart aldrig sluta försöka må bättre om man mår dåligt eller sluta sätta upp mål och vilja förändra det som inte är bra, men jag tror att tacksamhet för det man har gör de andra processerna enklare.

Så även om jag har saker som oroar mig, som saknas mig och som gör mig ledsen, blev jag idag väldigt tydligt påmind om och tacksam över vad jag har. Till exempel: en underbar lägenhet med en skön säng, fina vänner och alltid varmt vatten.

Tacksamhetsdagbok

I all enkelhet ska jag vara lite tacksam ikväll. Försökte börja på en ”tacksamhetsbok” för några månader sen. Det gick bra i ett par veckor, knappt, sen började jag tyvärr glömma bort att skriva i den.

Jag tror på det stärkande i att skriva upp och påminna sig om det man är tacksam över, både i livet i stort och i det lilla som hänt under en dag. Många av oss lägger alldeles för mycket tid och energi på att älta det vi inte gillar och sånt vi inte vill ha i vårt liv.

I en Tacksamhets(dag)bok rekommenderas man att skriva upp 5 saker per dag. Jag begränsar mig inte här utan skriver det jag kommer på:

Jag är tacksam för att – mina föräldrar lever och mår så pass bra som de gör, – att jag har ett jobb jag trivs med, – att min kropp är stark och orkar bära mig på alla mina äventyr, – att jag har fina vänner, – att jag bor i Sverige och har råd att bo i en fin lägenhet där jag är tacksam för att jag trivs väldigt bra, – att jag mår bra, – att jag tycker om att laga mat, – att vi går mot höst och att det gör mig glad, – att jag kan glädja mig över små saker i livet även om allt inte är perfekt eller som jag vill ha det, – att jag har två söta systerdöttrar som jag kan träffa regelbundet, – att jag inte lever i en dålig relation och avslutningsvis, för ikväll, att jag har så många möjligheter om jag bara tänker efter.

Det kändes bra. Ska nog fortsätta skriva vad jag är tacksam för, men inte bloggform.

Våga testa – det kanske känns bra för er med!