Hoppfullhet!

Idag är en bra dag. När jag i morse var på gymmet och tittade mig i spegeln kände jag mig Glad! Kanske var det endorfinerna som påverkade mig men känslan sitter fortfarande kvar. Jag känner mig på ett mycket allmängiltigt plan ”hoppfull”. Det gäller inte bara mig, jag känner mig hoppfull för andra också. Känner hoppfullhet inför att de kommer att få det de vill ha, att saker och ting kommer att ordna sig och att det blir till det bästa för alla.

Ovanlig känsla. Jag som brukar känna av min vårdeppighet nu känner istället av en massa vårkänslor. Killarna på gymmet luktade extra gott. De unga killarna på jobbet är extra snygga. Morgonen är härlig med solens tidiga uppgång och även den näsbitande kylan är på något sätt positiv.

Det är väl okej att vara glad och odelat positiv ibland?! Kanske är det våren. Kanske är det min träning. Hur som helst så är det ju delar av mitt liv just nu, så det är en bra dag. Hoppas fler känner likadant eller kan förmå sig att se lite mer hoppfullt på tillvaron och framtiden. Vi behöver det! Vi förtjänar det!tack Chezsofia för lån av bild

Höst

Snart är det höst igen. Nyss var det 20 grader varmt och när solen skiner i lä känns det rätt varmt, men det är onekligen så att hösten börjar komma. Det känns i luften.

Och hur känns det då?

Många blir deppiga, faktiskt redan innan hösten har börjat visa sig. Börjar redan måla upp skräckscenarier om mörker, regn och sen snö och kyla. Att ta ut det i förskott, vad innebär det? Att man både mår dåligt innan det inträffar och när det väl kommer. Rätt onödigt va? Och det är ju inte ens säkert att hösten blir sådär grå och trist, den kan bli ljus med underbara soliga dagar och klar luft. Eller så blir man kär / hittar en ny hobby / hittar något annat som gör en glad, så kanske man glömmer bort att hösten är här och vintern nalkar sig. Jag tycker det vore härligt att ha en man att gå långa höstpromenader med, och innan han dyker upp får jag ta en vän i hampan och ge mig ut. Och njuta av färgerna som snart dyker upp på träden.

För jag är en höstälskande person. Och vårdeppig tyvärr. Visste ni att det är ungefär en halv miljon människor i Sverige som blir deppiga på våren? Ett otyg. Verkar som om man är antingen eller. Jag tycker det känns tryggt och bra att gå in i den mörkare årstiden. Men jag vet att det är många som inte förstår mig alls.

Så här tänker jag njuta av hösten, (kanske kan det inspirera):

– Tända många ljus och tända rökelse ibland, för att skapa en känsla av värme, och för min del minnen från Indien, – Lyssna på bra musik och njuta av att inte känna ”måste-gå-ut-i-solen-stressen”, – Baka lite, både för att det är gott och meditativ, – Handarbete hör hösten till, så kanske tar jag fram en påbörjad raggsocka, – Umgås med familjen och syskonbarnen, – Köpa höstgrönsaker och göra sallader och grytor på dem, närodlat och gott, – Ta fram de mysiga stickade koftorna och stövlarna som hör hösten till. Och för all del kanske även gå ut och sitta på en bar med en drink i handen, och titta ut i mörkret på människor som hastar förbi utanför. Och njuta, inte oroa mig eller ta ut saker i förskott!!

Man säger ofta ”Glad sommar” och nu önskar jag er en riktigt ”Härlig höst”!