Lära av yoga och mina fantastiska lärare

Jag har yogat till och från i cirka 10 år, och jag tycker att jag lär mig mer och mer av yogan. Det sista året har jag yogat med över 10 olika lärare, alla med olika inriktningar och bakgrund men en sak har de haft gemensamt – de har velat förmedla ett budskap som har handlat om livet utanför yogamattan.

För många är yoga enbart en träningsform, om det är det ju. Också. Men det finns så mycket mer att lära av yogan, sånt som inte handlar om att kunna sätta i händerna i golvet när man står upp eller kunna stå på huvudet i 5 minuter.

I Indien hade jag flera lärare, som oberoende av varandra, pratade om hur minnen och känslor sätter sig i kroppen och skapar blockeringar. T.ex. höftböjarna är ett sådant område. Tanken är att yogan ska hjälpa till att släppa blockeringarna – och släppa ut känslorna, traumor och annat som behöver komma upp till ytan och rensas bort. Lite som terapi!

Flera av mina lärare här hemma, t.ex. Fredrik Binette och Lou Åberg pratar mycket om att inte sträva, att i stället fokusera på där man är, här och nu. I stället för att som på mina ashtangayoga-klasser för 10 år sen, där vi fick lära oss att ”andas genom smärtan” för att nå längre och verkligen utsätta kroppen för påfrestningar, lär jag mig numera att acceptera och känna tacksamhet för min kropp och dess förmågor.

Shay Peretz är en annan fantastisk lärare, ganska ny för mig, som på klassen i lördags talade om hur yoga inte handlar om olika ställningar, utan att det handlar om att förena andning och kropp. Att vi lär oss andas helt enkelt, något vi tror vi kan men ofta inte gör på ett optimalt sätt. Känns själv hur hela kroppen och känslorna i den förändras om du i stället för att andas högt upp i lungorna drar djupa och lugna andetag ner i magen.

Shay pratade vidare om vikten av att vara tacksam för den kropp vi har, att känna tacksamhet för att vi har möjligheten att ta oss till yogamattan, till yogashalan, och att tacksamheten kan finnas där även om vi har ont i en axel eller har ett problematiskt knä som begränsar oss.

Lördagens klass var som alltid med Shay väldigt prestigelös ”jag lär mig av er också” och jag kände mig så närvarande i kroppen när jag gick därifrån och kände att jag börjar en ny yogaresa från och med nu. Det har väl varit på gång länge men det var som om något ”klickade till” i mig. Vad yogan kan ge mig mycket mer än bara det fysiska, vad jag kan vara snäll mot mig själv genom att yoga, att andas, att vila på min matta.

TACK till alla yogalärare som kommit min väg och som leder mig framåt, inåt, utåt och uppåt. Jag är säker på att jag blir en mer harmonisk och bättre människa tack vare er. Och tack vare mig själv! Namasté.träd på Gotland

Annonser

Att stanna i nuet

Gick på yoga i morse för första gången på länge, med en av mina favoritlärare Fredrik (som har Buddha spa på söder). Han är så bra på att påminna om att inte sträva efter mer, att inte försöka att hela tiden komma djupare in i ställningarna / asanas. Här är en påminnelse om att inte låta egot ta för mycket plats, en söt liten video: https://www.facebook.com/photo.php?v=338862766223710 Den är inte alls lång så titta på den!

Det är lätt att hela tiden sträva framåt och vilja ”komma längre” även i den världsliga världen. Att få högre lön, ett mer prestigefullt jobb, att bli smalare, att träna mer, att äta nyttigare, städa mer, att spara mer pengar, ha fler vänner på Facebook… ja vad vet jag!

Jag kom idag på att Fredriks ord, om att i en krånglig ställning stanna upp och acceptera att ”här är jag idag” och inte fortsätta kämpa och sträva efter mer, även kan appliceras på vardagens strävan efter ”mer” och ”bättre”. Att slappna av och bara andas. För det som kan hända i yogan är att man ibland kommer lite längre, bara av andningen. Att man ”surrender to the breath”, och släpper på spänningar kan göra underverk. När det gäller vardagen är meditation ett hjälpmedel, eller bara medvetenhet om att det finns ett annat förhållningssätt. Det går att stanna upp och tänka: idag är jag här och det är också bra!

Madonna yogar

Det är inte nödvändigt att komma så här långt!

Nytt år, nya vanor, nya ledord

Så har jag landat efter en 4 veckors lång Indienvistelse. Att lämna Indien var i sig inte svårt. Jag kommer tillbaka dit när det är dags för det, förr eller senare. Jag lämnar inget jag inte kan mista. Men att komma hem till ett liv som jag upplever har sett likadant ut – mer eller mindre – de sista åren. De sista … väldigt många åren, var inte så uppmuntrande. Känner att jag står still i livet. Vissa försöker tala emot mig men det som just nu räknas i mitt liv är det jag inte har. En relation, ett sammanhang med en man, och det har jag inte. Det har jag inte haft på väldigt länge. Försöker lite grann forcera fram känslan: ”i år kommer allt att hända”. Ibland känns det så, ibland känns det hopplöst. Men inte hela tiden, får glädja mig åt det.

Så är det ett nytt år. Nya vanor och föresatser kan se ljuset. Jag älskar vardag, rutiner, vinter och även mörkret. Så egentligen är detta ”min tid”. Idag började min meditationskurs som i nio veckor ska få mig att sitta (och meditera eller försöka) regelbundet. Funderar på att sluta med socker. Funderar på att sluta med kaffe. Måste börja träna igen (om inte annat så för att kunna se min naprapat i ögonen om 6 veckor!) och vill yoga oftare. Mycket nytt som jag vet att jag klarat av tidigare. Vill läsa mer böcker och stressa mindre än förra året. Vill gå ner några kilo. Vill träffa en man. Vill att året ska ha karaktären av ”förändring”. Ledordet för 2013.

Sådärja, ”årets intentioner” är visst satta. Bara att börja leva utifrån dem då.
Ska börja med att bara dricka en kopp kaffe imorgon. Efter meditation och träning förstås. Och om allt detta ska gå blir det nu läggdags.

Och om du som läser detta undrar: ”är hon ironisk nu?”, ”menar hon att hon ska göra allt detta eller är det bara snack?” eller ”hur ska det där gå egentligen?” – så har jag inget svar. Det får helt enkelt visa sig. Vad har DU för intention?

 

Pranayama – att andas för lugn eller energi

Var hos min yogaterapeut Maya för ett par dagar sedan, och fick då några nya övningar till mitt yogaprogram. Bland annat ytterligare en pranayama – det vill säga andningsövning. Den nya övningen innebär växelvis andning. Många som gått på yoga har säkert prövat att andas växelvis med hjälp av fingrarna, men nu ska jag göra det utan att täppa till någon av näsborrarna, bara sitta och andas in genom höger, ut genom vänster, in genom vänster och ut genom höger. Detta ska jag göra 3 varv för att ”balansera” och sedan andas ” som vanligt” i 3 minuter.

Varför balansera? Jo, vi andas växelvis av oss själva i vardagen. Några timmar med höger näsborre och några med vänster. Aldrig med båda samtidigt, även om man kanske tror det. Enligt forskaren och yogaläraren Marian Papp påverkas vi av vilken näsborre vi har lättast att andas genom och vi har oftast en vi har lättare att andas genom. Läs mer om det i den här intressanta artikeln. Vad är det då man balanserar? Jo Nadis.

Inom yogan pratar man om Nadis, som är kroppens energikanaler. Vi har tre nadis och genom andningen så kommer vi i kontakt med två av dem, Ida och Pingala. Om man till exempel ligger på höger sida och den vänstra näsborren öppnas upp, aktiveras Ida. Ida är feminin, kylig, lugnande, mental och andlig, samt aktiverar den högra hjärnhalvan. Att ligga på vänster sida öppnar upp för Pingala, som i sin tur är maskulin, dynamisk, eldig, fysisk och kreativ och aktiverar vänstra hjärnhalvan.

Det gör oss lite piggare att andas genom höger näsborre och lugnare att andas genom vänster. Detta kan användas t.ex. om man är trött och behöver mer energi, då andas man genom höger näsborre. De som har svårt att somna kan prova att lägga sig på höger sida och se om Ida kan svalka, lugna ner och hjälpa sömnen att komma. Kroppen är spännande med alla dess funktioner!

(tack bloggen "solhälsning och huvudstående" för lånet!)

Att följa sin magkänsla

Har ont i ryggen, trots att jag står upp och jobbar och trots yogan. Eller är det tack vare…? Får inte ordning på ryggen. Har nu tagit upp styrketräningen igen och ska satsa lite extra på ryggen. Vill inte tro att det är ett ålderstecken som ska börja begränsa mig, det accepterar jag inte! Mycket ska man acceptera men inte detta, för jag tror inte det är så.

Brukar inte gnälla med min onda rygg gör mig lite orolig. Vill ju träna och må bra – inte känna mig begränsad av diffust ont.

Nåja. Förutom detta så är det bra. Känner mig väldigt nöjd idag när jag lyssnat på min intuition och fattat beslut utifrån magkänslan. Bokar boende i Sri Lanka just nu och det är väldigt svårt att få tag på hemsidor /mailadresser till alla guesthouse som finns. De stora förmedlarna säger att det är fullt, vilket har stressat mig rätt mycket. Fick igår tag på ett ställe som hade rum, det var ett fint ställe med pool, frukost, AC, 300 m från stranden med dagliga yogaklasser. Det lät ju bra men kändes… inte rätt. Bokade ändå, för jag vill inte stå utan boende och det ”lät ju bra” ändå.

Fick sen kontakt med en norrman som driver hotell dit jag ska. Han rekommenderade sin svärmors guesthouse. Mer spartanskt, men nära havet. Kanske är det stökigt på kvällarna, kanske är det mer smuts i hörnen, långt till en yogaklass och bara i bästa fall finns varmvatten. Men det kände så mycket bättre! Så nu har jag bokat om och ska bo vid stranden. Lite mer spartanskt men mera rätt för mig. Allt kommer att lösa sig känner jag plötsligt. Det är ju det det gör, när man följer sin magkänsla. Eller hur?!

The power of meditation and thoughts

Morgonen började med min vanliga yogasekvens med avslutande kort meditation. Maya, som gett mig yogaprogrammet, rekommenderade mig avsluta med att tacka mig själv. Jag håller händerna i Namasté och tackar mig själv, men jag passar också på att tacka Maya och andra jag känner tacksamhet inför. Både människor som hjälpt mig men också vänner och familj omfattas. Det kändes inte helt naturligt i början att tacka mig själv, det är lättare att tacka t.ex. Maya, men med tiden har det blivit lättare – både att tacka mig själv för att jag genomfört det och tacka människor i min närhet för det de betyder för mig. Att tankar påverkar känslor är ju känt och det känns verkligen när jag tackar, det händer något i  mig. Det är värmande och lugnande.

Associerar känslan till kärleksmeditationen, Metta Bhavana som jag lite glömt bort att göra och som verkligen är stark. Oavsett sinnesstämning när jag sätter mig så blir jag lugn och gladare och känner mig stark när jag gjort en kärleksmeditation. Den är läkande på något sätt eftersom man känner värme och kärlek även för dem man inte vanligtvis tänker på med sådana känslor.

När jag googlade på Kärleksmeditation hittade jag den här filmen, som är som en ”reklamfilm” för meditation och kärlek för att bekämpa det onda. För att sträva mot fred. Känslor är energier och de påverkar andra. En intressant film med fint budskap. Möjligtvis lite ”amerikansk” men det får man bortse från. Ta dig gärna tid att titta på den!

I samband med denna fanns också information om ”världsmeditationsdagen”, som inträffar första söndagen varje månad + fullmånedagar. Läs mer här. Det känns häftigt att vara del av något större och det är ingen nyhet detta att tro på att kärlek kan förändra, att meditation kan förändra. Imorgon är det en sådan söndag, så var med då!”There can be no peace until we find peace within.” (citat från filmen ovan)

Moon salutation

När jag var hos Maya, ”min” yogaterapeut sa hon att jag inte borde göra den – maskulina – solhälsningen inom yogan, utan snarare månhälsningen, Chandranamaskar. Den kan beskrivas som en lugnare och kvinnlig form av solhälsningen om jag har förstått det hela rätt. Månens namn ”Chandra” tycker jag är så vackert. Kanske något jag skulle kunna kalla mig om jag bosätter mig i Indien… Tillbaka till verkligheten!
När jag igår var på min första yogaklass på 1,5 år (om jag inte räknar med den underbara yogahelgen i Västmanland nyligen) gjorde vi just månhälsningen. En asana som passar bra att göra just på kvällen dessutom. Det var skönt och förhoppningsvis också stärkande av min kvinnliga sida – och min ländrygg. Alla har vi våra svaga punkter och det vi måste jobba lite extra med 😉 Tack Lou för en bra klass!För den som är nyfiken finns många youtube-klipp på ”the moon salutation”. Det finns flera varianter och jag vet faktiskt inte vilken som är ”rätt”. Däremot är jag just nu inne i en ”vill-ha-mer-yoga-fas” och kollar videoklipp och vill komma igång med att yoga mer och gå mer på klasser. Det är en riktigt må-bra-sak och jag känner att jag måste ta hand om mig själv lite extra just nu. Då är en ”cooling” månhälsning ett bra sätt att avsluta dagen med. Så det ska jag göra nu. Det blir en tidig kväll som börjar och slutar på yogamattan. Jag önskar er som läser detta en riktigt god natt.

Perfekt helgstart

Efter en intensiv vecka med 2-dagarskonferens följt av 2-dagarskurs landade jag ganska trött hemma igår kväll. Den sista kvällen borta på kurs blev det disco efter middagen, och jag hamnade i ”mitt rätta element” och dansade till efter midnatt. Lycklig och leende. Det är ju SÅ jag ska plocka fram den där tjejen jag var förut (som jag skrev om i förra inlägget), och plocka fram den där feminina sidan som Janesh sa till mig att damma av. På dansgolvet kommer hon fram – och njuter av det!

Handlade på vägen hem, inspirerad av den fantastiskt goda Borsjtj som Olle på Gamla hemmet lagade under yogahelgen. Som tillbehör hade jag tjock yoghurt, hackad saltgurka och lite citron. Mums. Soppor och grytor på hösten känns ju så rätt dessutom. Både värmande (som även en pitta kan behöva när det blir kallare ute), enkla att laga och sen kan man göra dem både billiga och miljövänliga genom att hålla sig till säsongens grönsaker!

Borsjtj

Somnade ovaggad, trött efter disconatten kvällen innan. Vaknade riktigt tidigt. Det var mörkt ute och jag tände min cerisa lotus-ljuslykta, tände lite rökelse och gjorde min morgonyoga i lugn och ro. Hade en sån bra känsla i kroppen hela tiden. Älskar ju den här årstiden och med ljuset som brann kände jag nästan julstämning. Bara det att jag ju inte ska fira jul i Sverige så känslan blev därför en härligt, pirrande reseförväntan när jag tänkte på min resa. Tänk vad bra tankar och associationer kan göra med känslorna!

Vid frukosten har jag läst om Nobelpristagaren Tranströmer. Jag blir stolt samtidigt som jag inser att jag aldrig läst något av honom. Annars hade jag kunnat, som många andra gör just nu, citera min favoritdikt av honom. Jag gör så här: jag citerar några rader jag läste i DN i morse ur dikten ”Ensamhet” (ur Klanger och språk, 1966). Den fångar min känsla så bra:

Jag måste vara ensam                                                                                              tio minuter på morgonen                                                                                            och tio minuter på kvällen.                                                                                        – Utan program.

Alla står i kö hos alla.

Flera.

En.

God morgon och God helg!

Yogaretreat, kärleksmantra och stärkande gudinnor

Som jag skrev kort om igår var jag på yogaretreat i helgen. Lou Åberg var vår inspirerande och glädjespridande lärare och guide (”guide” för att hon guidade oss i yogans värld) Hon skriver om retreatet i sin blogg där hon också har lagt upp några vackra bilder från helgen, se och läs här.

Som jag skrivit om tidigare har yogan kommit in i mitt liv på olika sätt och med olika styrka under åren. Först den kraftfulla ashtangayogan. Då var det otänkbart att testa någon annan form av yoga, eftersom detta var den fysiskt mest utmanande yogan. Jag gick på en meditationskurs på Stockholms buddhistcenter (som jag verkligen kan rekommendera!!) och efter det satt jag en 10 dagars Vipassana – ett ”silent retreat” med drygt 10 timmars meditation per dag. Sen upptäckte jag Hathayogan i Indien, andningsövningar, mantran och en introduktion till chakran. Nu i Sverige utforskar jag nyfiket yogan i alla dess former och tar till mig det jag tycker om och behöver.

För er som inte är så insatta har min resa gått från fysisk och väldigt styrd yoga med minimalt med andlighet, till mer mjuk, tillåtande yoga och mer andlighet och yoga i andra former än bara fysiska övningar. Och nu senast har Ayurvedan kommit in och tagit plats bredvid yogan, som ytterligare en aspekt av livet.

Helgen med Lou gav mig precis det jag behövde. En lantlig vistelse med varma människor, en yoga som var mjuk och samtidigt fokuserad. Vi ”chantade” kärleksmantrat (lyssna här!) och gjorde övningar som skulle öppna våra hjärtchakran (ni som läst tidigare inlägg om detta vet att jag har det som en utmaning).

Parvati

Lou pratade lite om de kvinnliga gudarna inom Hinduismen. Om Parvati, som gick sin egen väl och på så sätt lyckades fånga den man hon trånade efter – Guden Shiva.

Av Gudinnan Kali – som jag tycker är lite läskig – kan man inspireras och få styrkan att säga ifrån och sätta gränser. Det kan väl alla behöva ibland?

Vi uppmuntrades till att öppna upp hjärtchakrat och hitta en intention, en önskan och en längtan. För mig kändes det så rätt, att fundera över en intention, en mening. Var är egentligen viktigt för mig? Vad strävar jag efter? Längtar efter? Vissa lever sitt liv med tydliga mål, men för dem som är som jag kan det vara bra att sätta sig ner och fundera. Vad är det egentligen jag vill?

Känslan är nu att jag vill leva mer som jag gjorde i helgen. Närmre mina känslor och min kropp. I ett lugnare tillstånd och med mer harmoni än jag upplever att min vardag innehåller. Det blir min intention och utmaning – att leva mer yogiskt. Mer sant. Inkluderat i vardagen. Helgen var en bra avstamp. Namasté Lou och ni andra!!

Yoga och kantareller i Västmanland

Är helt slut efter en yoga-helg i Västmanland. Hade kanske trott att jag skulle vara fylld av energi efter en helg ”på landet” men att yoga flera timmar om dagen, umgås med nya människor, andas frisk luft och trava omkring i skogen och plocka svamp i flera timmar – det tar tydligen på krafterna. Att slappna av gör också att man känner hur trött man egentligen är, kan ju faktiskt bero på det också.

Gamla hemmet

Har verkligen haft en fantastiskt helg med yogalärare Lou Åberg och Olle & Majja som har Gamla Hemmet där vi har bott. Ett vackert gammalt hus som ursprungligen byggdes för ”fattighjon” i området, några år efter förra sekelskiftet. Nu driver Olle & Majja vandrarhem i huset och jag kan varmt rekommendera ett besökt där! Det kändes lite som att vara del av en stor familj att bo där, varmt och otvunget.

Imorgon ska jag berätta mer om yoga-kursen och vilka tankar och reflektioner jag fick under tiden och sedan jag kommit hem. Det är mycket jag vill dela med mig av och gå vidare med. Idag nöjer jag mig med att rekommendera ett besök i svampskogen.

Det är faktiskt meditativt att gå runt i en tyst skog med blicken riktad nedåt i jakt efter de gula kantarellerna. Att rensa svamp, vilket jag gjort ikväll, var också det både mysigt (eftersom jag hade trevligt sällskap) och avkopplande. Sedan smakade kantarellsmörgåsarna väldigt gott eftersom vi visste att svampplockarna hade varit glada när de plockade svampen. Försöker ju hålla mig till att vara en medveten konsument, som jag skrivit om tidigare.

Nu lockar sängen och jag återkommer imorgon om en beskrivning av själva yoga-retreatet. Tack för den här helgen!