Pranayama – att andas för lugn eller energi

Var hos min yogaterapeut Maya för ett par dagar sedan, och fick då några nya övningar till mitt yogaprogram. Bland annat ytterligare en pranayama – det vill säga andningsövning. Den nya övningen innebär växelvis andning. Många som gått på yoga har säkert prövat att andas växelvis med hjälp av fingrarna, men nu ska jag göra det utan att täppa till någon av näsborrarna, bara sitta och andas in genom höger, ut genom vänster, in genom vänster och ut genom höger. Detta ska jag göra 3 varv för att ”balansera” och sedan andas ” som vanligt” i 3 minuter.

Varför balansera? Jo, vi andas växelvis av oss själva i vardagen. Några timmar med höger näsborre och några med vänster. Aldrig med båda samtidigt, även om man kanske tror det. Enligt forskaren och yogaläraren Marian Papp påverkas vi av vilken näsborre vi har lättast att andas genom och vi har oftast en vi har lättare att andas genom. Läs mer om det i den här intressanta artikeln. Vad är det då man balanserar? Jo Nadis.

Inom yogan pratar man om Nadis, som är kroppens energikanaler. Vi har tre nadis och genom andningen så kommer vi i kontakt med två av dem, Ida och Pingala. Om man till exempel ligger på höger sida och den vänstra näsborren öppnas upp, aktiveras Ida. Ida är feminin, kylig, lugnande, mental och andlig, samt aktiverar den högra hjärnhalvan. Att ligga på vänster sida öppnar upp för Pingala, som i sin tur är maskulin, dynamisk, eldig, fysisk och kreativ och aktiverar vänstra hjärnhalvan.

Det gör oss lite piggare att andas genom höger näsborre och lugnare att andas genom vänster. Detta kan användas t.ex. om man är trött och behöver mer energi, då andas man genom höger näsborre. De som har svårt att somna kan prova att lägga sig på höger sida och se om Ida kan svalka, lugna ner och hjälpa sömnen att komma. Kroppen är spännande med alla dess funktioner!

(tack bloggen "solhälsning och huvudstående" för lånet!)

Annonser

Moon salutation

När jag var hos Maya, ”min” yogaterapeut sa hon att jag inte borde göra den – maskulina – solhälsningen inom yogan, utan snarare månhälsningen, Chandranamaskar. Den kan beskrivas som en lugnare och kvinnlig form av solhälsningen om jag har förstått det hela rätt. Månens namn ”Chandra” tycker jag är så vackert. Kanske något jag skulle kunna kalla mig om jag bosätter mig i Indien… Tillbaka till verkligheten!
När jag igår var på min första yogaklass på 1,5 år (om jag inte räknar med den underbara yogahelgen i Västmanland nyligen) gjorde vi just månhälsningen. En asana som passar bra att göra just på kvällen dessutom. Det var skönt och förhoppningsvis också stärkande av min kvinnliga sida – och min ländrygg. Alla har vi våra svaga punkter och det vi måste jobba lite extra med 😉 Tack Lou för en bra klass!För den som är nyfiken finns många youtube-klipp på ”the moon salutation”. Det finns flera varianter och jag vet faktiskt inte vilken som är ”rätt”. Däremot är jag just nu inne i en ”vill-ha-mer-yoga-fas” och kollar videoklipp och vill komma igång med att yoga mer och gå mer på klasser. Det är en riktigt må-bra-sak och jag känner att jag måste ta hand om mig själv lite extra just nu. Då är en ”cooling” månhälsning ett bra sätt att avsluta dagen med. Så det ska jag göra nu. Det blir en tidig kväll som börjar och slutar på yogamattan. Jag önskar er som läser detta en riktigt god natt.